Desvenlafaxin succinat (DVS) är en av flera serotonin- noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI). Andra är venlafaxinhydroklorid, milnacipran och duloxetin. Desvenlafaxin har godkänts av USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet (FDA) för behandling av allvarlig depressiv sjukdom (MDD) på grundval av ett antal randomiserade, placebokontrollerade kliniska prövningar. I kliniska studier har man undersökt effekten av DVS i doser från 50 till 400 mg/dag för behandling av MDD hos vuxna polikliniska patienter. Effekterna av DVS 50 mg/dag har tydligt skiljts från placebo när det gäller minskning av MDD-symtom i sådana kliniska prövningar. Inga ytterligare terapeutiska fördelar har hittats vid doser > 50 mg/dag. Den rekommenderade dosen av DVS varierar mellan 50 och 100 mg. Desvenlafaxin är för närvarande den tredje SNRI som godkänts av FDA för denna indikation. Preliminära bevis tyder också på att DVS är kliniskt användbart vid behandling av vasomotoriska symtom vid klimakteriet, ångestsymtom och smärtsamma fysiska symtom. De modifierade farmakokinetiska och farmakodynamiska profilerna för DVS skiljer detta läkemedel från originalprodukten venlafaxin. Viktiga punkter som skiljer sig från venlafaxin är dosering en gång dagligen och uppnåendet av steady-state plasmakoncentrationer inom 4 till 5 dagar. Sammanfattningsvis tyder de nuvarande bevisen på att DVS har bevisad effekt, acceptabla säkerhets- och tolerabilitetsprofiler, bekväm dosering och minimal påverkan på cytokrom P450-enzymsystemet. En minskad risk för farmakokinetiska läkemedelsinteraktioner är en potentiell fördel jämfört med andra selektiva serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare. Desvenlafaxin succinat har visat sig vara effektivt för behandling av MDD, men dess varierande effekt, som visats i enskilda studier, begränsade långtidsdata och dess annorlunda risk/nytta-förhållande jämfört med tidigare antidepressiva läkemedel innebär att ytterligare undersökningar av detta läkemedel är nödvändiga.