Fråga: ”Vem dog Jesus för? Dog Jesus för alla?”
Svar: Exakt vem Jesus dog för är en punkt av teologisk oenighet bland evangeliska bibeltroende. Vissa kristna tror att Jesus dog endast för de utvalda; detta är läran om begränsad försoning, L i kalvinismens TULIP. Andra kristna tror att Jesus dog för alla som har levt eller någonsin kommer att leva; detta är läran om obegränsad försoning, som arminianer och de flesta fyrpunktskalvinister eller amyraldianer håller fast vid.
Begränsad försoning, som ibland kallas särskild återlösning, bygger på läran om utvald eller predestination (Romarbrevet 8:30, 33; Titus 1:1). Eftersom endast Guds utvalda kommer att bli frälsta, går resonemanget ut på att Jesus måste ha dött endast för dem. Annars har Jesu död ”misslyckats” för dem som inte är utvalda. Om Jesus dog för alla kommer helvetet att vara fullt av människor för vilka Jesus dog – var hans försoning otillräcklig? Om Jesus bara dog för de utvalda, då uppfyllde hans försoning sitt mål på ett perfekt sätt. Varje person för vilken Jesus dog kommer att vara i himlen.
En obegränsad försoning, å andra sidan, säger att Jesus dog för alla men att endast de som svarar i tro kommer att skörda frukterna av hans offer. Med andra ord var Jesu död tillräcklig för alla, men endast effektiv för vissa (de som har tro). Om Jesus inte dog för alla, menar man, är erbjudandet om frälsning tomt, eftersom de som inte är utvalda inte kan bli frälsta. Läran om obegränsad försoning bygger på verser som 1 Johannes 2:2: ”Han är försoningsoffret för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens synder.”
Precist teologiskt tänkande är en bra sak. Vi är kallade att vara ordets studerande (2 Timoteus 2:15). Men på den här punkten verkar det som om de flesta människor följer ett teologiskt system för att komma fram till sitt svar, snarare än Guds tydliga ord. Om det inte vore för teologiska system (nämligen kalvinism och arminianism) skulle frågan om vem Jesus dog för förmodligen aldrig komma upp – men den har kommit upp! Den ena sidan säger att om Kristus inte dog för alla kan det inte finnas något genuint erbjudande om frälsning. Den andra sidan säger att om Kristus dog för vissa som aldrig kommer att bli frälsta, då misslyckas hans död i någon mening med att uppfylla sitt syfte. I båda fallen verkar det finnas ett angrepp på Guds karaktär eller Kristi verk – antingen är Guds kärlek begränsad eller Jesu kraft begränsad. Detta ger upphov till ett onödigt dilemma och skapar en spänning där ingen behöver finnas. Vi vet att Guds kärlek är oändlig (Psalm 107:1) och att Kristi kraft är oändlig (Kolosserbrevet 1:16-17). Dilemmat är ett falskt dilemma som vi själva har skapat.
Kort sagt, erbjudandet om frälsning är universellt – till alla som vill tro (Romarbrevet 10:11, 13). Vi vet också att oavsett hur omfattande Kristi försoning är så är den begränsad i något avseende – den är effektiv endast för dem som tror (Johannes 3:18).
Johannes 10 ger mer insikt i frågan om vem Jesus dog för. I det avsnittet ser vi att Kristus dog för sina får (Johannes 10:11, 15). Dessutom kommer alla som är hans får att komma till honom (verserna 4 och 27), och de hålls trygga i Kristus (verserna 28-30). När vi delar med oss av evangeliet försöker vi dock inte ”förhandsgranska” dem som hör budskapet. Vi fördjupar oss inte i vilka som är de utvalda eller för vilka Jesus kanske eller kanske inte har dött. Dessa diskussioner skulle distrahera oss från evangelisationens mål. När vi presenterar evangeliet säger vi helt enkelt: ”Jesus dog för din synd och uppstod från de döda. Hans död är tillräcklig för att betala för dina synder om du sätter din tro på honom.” Detta är ett bibliskt korrekt uttalande och man undviker att försöka bli alltför specifik. Apostlarnas förkunnelse i Nya testamentet försöker inte skära det mer fint än så.