Statisk lina

En statisk lina är en sladd som är fäst i ena änden på flygplanet och i den andra änden på toppen av hopparens D-Bag (utplaceringsväska, som kapellet är packat i). Fallskärmshopparens fall från flygplanet gör att den statiska linan blir spänd, vilket sedan drar ut D-Bag ur behållaren på hopparens rygg. Den statiska linan och D-Bag stannar kvar vid flygplanet när hopparen lämnar det och dras tillbaka in i flygplanet av dispatcherna. Nu är den inte längre försedd med sin D-Bag och skärmkupan tillåts blåsa upp sig medan hopparen fortsätter att falla. Hopparen drar i själva verket fallskärmen efter sig, vilket gör att den uppåtriktade vinden tvingar upp och blåser upp skärmkupan. Skyddet ska blåsa upp och börja stödja hopparen inom 4 sekunder. I det osannolika fallet att det skulle uppstå ett fel får eleverna lära sig att klippa bort huvudskärmluckan och använda reservskärmluckan. Syftet med den statiska linjeprogressionen är att träna eleverna i att bibehålla den korrekta, stabila kroppspositionen när de lämnar flygplanet och att lära ut hur man fäller ut skärmkupan via pilotskärmekanismen.

Som nämnts ovan måste fallskärmshopparen inta och bibehålla en stabil kroppsposition under hela utfällningen för att minimera riskerna för att en fallskärm ska fungera dåligt. Denna metod för fallskärmsutlösning används vanligen på flera sätt:

  • Träning av fallskärmshoppare som studerar, t.ex. i Ram Air Progression System
  • BASE jumping
  • Militära fallskärmsjägare som hoppar från mycket låga höjder 400 ft (120 m)

Statisk linjeledning vid fallskärmshoppning innebär en skaderisk som enligt en studie fördubblas när den utförs i strid.

För att utbilda elever i civil verksamhet kan ändringar göras i befintlig statisk linjestödsutrustning för att förenkla verksamheten. En sådan ändring är att fästa utplaceringsväskan på fallskärmen i stället för på den statiska linan, vilket också kräver en viss ändring för att den statiska linan ska kunna lossas, vanligtvis en kardborreknäppning. Detta lämnar mycket mindre material ”i vinden” bakom planet när hopparen har lämnat det. Detta är inget problem för större fraktflygplan som används vid militära hoppningar, men utgör ett stort problem för mindre flygplan som används i civil verksamhet. Denna modifiering resulterar också i en något långsammare öppning, vilket mildrar öppningsstöten på bekostnad av höjden, vilket är ett mindre problem för hoppare som hoppar ut på 850 m (2 800 ft).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.