Hans allhelighet, den ekumeniske patriarken Bartholomeus, är den 270:e efterträdaren till aposteln Andreas och andlig ledare för 300 miljoner ortodoxa kristna världen över. Sedan han besteg den ekumeniska tronen den 2 november 1991 har han outtröttligt följt visionen från sitt tronbesked andlig väckelse, ortodox enhet, kristen försoning, interreligiös tolerans och samexistens, skydd av miljön och en värld förenad i fred, rättvisa, solidaritet och kärlek.
Som ekumenisk patriark av Konstantinopel har Bartholomeus hjälpt kyrkan att expandera på många fronter. Genom dialog och besök har han i hög grad främjat de ortodoxa förbindelserna med romerska katoliker, lutheraner, baptister och andra. Hans allhelighet har tagit en mycket aktiv roll i det postkommunistiska Östeuropa genom att stärka kontakterna och relationerna med olika ortodoxa nationella kyrkor och genom direkta besök i flera ortodoxa nationer, däribland Ryssland.
Känd i Europa som ”den gröna patriarken” har den ekumeniske patriarken Bartholomeus gått i spetsen för alla religiösa ledare när det gäller hans omsorg om miljön. Hans Allhelighet har tagit initiativ till seminarier och dialoger för att diskutera behovet av att mobilisera moraliska och andliga krafter för att uppnå harmoni mellan mänskligheten och naturen.
I egenskap av ledare för den ortodoxa kristna kyrkan representerar Hans Allhelighet rösten och oron hos en långvarigt lidande, men snabbt växande tro. De ortodoxa kyrkorna får fler anhängare över hela världen, men särskilt i den utvecklade världen, där människor i rekordmånga fall vänder sig till den ortodoxa kyrkan eftersom de i den finner den enkla fred, kärlek och frälsning som de har sökt.
Ortodox kristendom är också pånyttfödd i nyligen frigjorda länder, där några av de värsta religionsförföljelserna i historien har inträffat på senare tid. Under de första decennierna av detta århundrade utplånades hela ortodoxa befolkningar från hemländer som de hade känt i århundraden. Strax efter sin tronbesegling 1991 reste den ekumeniske patriarken runt i den ortodoxa världen med ett budskap om återupprättelse och förnyat hopp. Han är ett levande vittne för världen om ortodoxins smärtsamma och förlösande kamp för religionsfrihet och mänsklighetens inneboende värdighet.
Som medborgare i Turkiet ger den ekumeniske patriarken Bartholomeus personliga erfarenheter honom ett unikt perspektiv på den fortsatta dialogen mellan den kristna och den islamiska världen. Han har gett ett värdefullt bidrag till global konfliktlösning och fredsbyggande, som i fallet med det forna Jugoslavien. Den ekumeniske patriarken har ihärdigt arbetat för att främja försoning mellan katolska, muslimska, judiska och ortodoxa samfund i regionen och runt om i världen.
Hans allhelighet är djupt engagerad i att uttrycka den religiösa betydelsen av att skydda och bevara miljön. Han har tagit emot prins Philip och tillsammans med honom sponsrat en konferens om miljön vid den teologiska skolan i Halki. Han har fastställt den första dagen i september som ett tillfälle för ett årligt budskap om skydd av skapelsen, samt fastställt samma dag som en bönedag i det ekumeniska patriarkatet och i hela den ortodoxa världen.
Hans allhelgonhet den ekumeniske patriarken Bartholomeus föddes den 29 februari 1940 i byn Aghioi Theodoroi på den egeiska ön Imvros (Turkiet), som son till Christos och Meropi Archontonis som döpte honom till Demetrios. Hans far var frisör och kaféägare.
Efter sina studier på Imvros och i Konstantinopel skrev han in sig vid den berömda teologiska skolan i Halki och tog examen med högsta betyg 1961. Han prästvigdes omedelbart till den heliga diakonin den 13 augusti 1961 i Metropolitankatedralen i Imvros av sin äldste, den dåvarande metropoliten av Imvros och Tenedos och senare metropoliten av Eliopolis och Chalcedon, Meliton. Han fick namnet Bartholomeus. Från 1961 till 1963 fullgjorde han sin militära skyldighet som officer i den turkiska arméns reserv.
Från 1963-68 bedrev han forskarstudier, med stipendium från det ekumeniska patriarkatet, vid det påvliga orientaliska institutet vid Gregorianska universitetet i Rom. Han disputerade i kanonisk rätt efter att ha lagt fram sin avhandling: Han disputerade på en doktorsavhandling i kanonisk juridik med titeln ”Concerning Concerning Codification of the Sacred Canons and Canonical Regulations in the Orthodox Church”. Han fortsatte sina studier vid det ekumeniska institutet i Bossey i Schweiz och vid universitetet i München, där han specialiserade sig på kyrklig rätt. Han talar sju språk flytande: grekiska, engelska, turkiska, italienska, latin, franska och tyska. Han har publicerat många artiklar och är en av grundarna av ”Society for Justice for Eastern Churches” där han har varit vice ordförande.
När han återvände till Konstantinopel 1968 utsågs han till biträdande dekanus vid den heliga teologiska skolan i Halki och den 19 oktober 1969 prästvigdes han till det heliga prästadömet av sin andlige far. Sex månader senare upphöjde Hans allheliga ekumeniska patriark Athenagoras fader Bartholomeus till ärkimandrit i det patriarkala Andreaskapellet.
När Dimitrios valdes till ekumenisk patriark 1972 inrättade han sitt patriarkalkontor och utnämnde den unge ärkimandriten Bartholomeus till dess chef. På juldagen 1973 vigdes fader Bartholomeus till biskop och utnämndes till metropolit av Philadelphia (i Mindre Asien). Han förblev chef för det personliga patriarkalkontoret fram till sin tronbestigning som metropolit av Chalcedon den 14 januari 1990. I juli 1990 följde han med patriark Dimitrios på hans historiska 27 dagar långa besök i USA som hans främsta rådgivare och administratör.
I januari 1991 ledde metropolit Bartholomeus den ortodoxa delegationen vid Kyrkornas världsråds sjunde generalförsamling i Canberra, Australien. Vid detta möte tog han en ledande roll när det gällde att formulera ortodoxa invändningar om att världsrådet teologiskt avvek från grundläggande ortodoxa övertygelser. Men till skillnad från vissa andra ortodoxa kyrkofolk har han varit en stark förespråkare för att upprätthålla utökade kontakter med andra kyrkor. Sedan 1975 har han varit medlem av WCC:s Faith and Order Commission och innehade posten som vice ordförande i åtta år.
I 19 år stod han troget vid sidan av den avlidne ekumeniske patriarken Dimitrios som en av hans närmaste förtrogna. Han hjälpte honom i alla aspekter av hans patriarkala ämbete och vann följaktligen mycket tidigt den avlidne patriarkens odelade kärlek och uppskattning. Den 22 oktober 1991 valdes Hans Allhelighet enhälligt av Guds nåd till ärkebiskop av Konstantinopel, Nya Rom och ekumenisk patriark, efter patriark Dimitrios död den 2 oktober 1991.
När Hans Allhelighet hade fullbordat sitt första år på den ekumeniska tronen började Hans Allhelighet sina officiella utlandsbesök med Mt Athos och kyrkan på Kreta 1992. År 1993 besökte han Katarinaklostret på Sinai, patriarkaten i Alexandria, Antiokia, Ryssland, Serbien, Rumänien och Bulgarien, den lutherska kyrkan i Sverige, det ortodoxa ärkestiftet i Sverige och Skandinavien, den romersk-katolska och den evangeliska kyrkan i Tyskland samt det ortodoxa ärkestiftet i Tyskland.
I maj 1993 inbjöds den ekumeniske patriarken till Bryssel för att träffa Jacques Delors, ordförande för Europeiska unionens kommission, och 1994 inbjöds han att tala vid Europaparlamentets plenarsammanträde. Senare samma år talade han vid den sjätte generalförsamlingen för världskonferensen om religion och fred i Riva del Garda, Italien.
Under 1995 besökte han Hans salighet patriarken för den etiopiska kyrkan och den ortodoxa kyrkan i Jerusalem. Vid detta besök togs han emot av de viktigaste politiska personerna i staten Israel, Ezer Weizman och Yitzhak Rabin samt PLO:s ordförande Yasser Arafat. Andra officiella besök gjordes till den ortodoxa kyrkan i Finland, kristendomens 1000-årsjubileum i Norge, internationella och interreligiösa ekologiska toppmöten i Japan och England samt den ortodoxa missionen i Korea. Han besökte även Frankrike, där han träffade president Jacques Chirac, Frankrikes ortodoxa ärkestift och alla romersk-katolska hierarker som samlats i Lourdes, och han inbjöds att tala vid U.N.E.S.C.O.s plenarsammanträde.
Från den 27-30 juni 1995 besökte han Hans helighet påven Johannes Paulus ll och Roms kyrka under deras beskyddarfest och meddelade då det ekumeniska patriarkatets beslut att fortsätta den broderliga kommunikationen och samarbetet med den romersk-katolska kyrkan.
I september 1995 ledde han firandet på Patmos av 1900-årsdagen av upptecknandet av Johannesapokalypsen. Vid detta tillfälle sammankallade han 1) den heliga församlingen för de ortodoxa kyrkornas överhuvuden, som sände ut ett budskap till hela världen, 2) ett internationellt miljösymposium med tonvikt på haven och 3) ett internationellt vetenskapligt möte om Uppenbarelseboken.
I december 1995 besökte han ärkebiskopen av Canterbury samt det ortodoxa ärkebiskopsdömet Thyateira och Storbritannien på ömsesidig basis. Därefter besökte han Schweiz och Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet, Reformerade kyrkornas världsförbund och Internationella kommittén för de olympiska spelen, där han föreslog en återupplivning av de olympiska spelen på Balkan, samt Centrum för europeisk forskning i Lausanne. I slutet av 1996 besökte han de avlägsna eparchierna i Australien och Nya Zeeland.
Det ekumeniska patriarkatet ligger vid korsningen mellan öst och väst vilket ger det ett unikt perspektiv på världens religioner och kulturer. Den ekumeniske patriarken Bartholomeus har främjat dialogen mellan kristendom, islam och judendom och har nått ut till Fjärran Östern. År 1996 gjorde han det första besöket någonsin av en ekumenisk patriark i Hongkong och inrättade ett ortodoxt ärkestift där, vilket var den första officiella närvaron i Kina sedan andra världskriget.
Med Vlatadon-initiativet har han gett ett värdefullt bidrag till försoning och fred mellan folken på Balkan, som i fallet Bosnien, och tillsammans med den serbisk-ortodoxa kyrkans patriark Pavle har han arbetat för att främja samarbetet mellan katolska, muslimska och ortodoxa samfund i det forna Jugoslavien. Han var medansvarig för konferensen om fred och tolerans i Istanbul 1994, som samlade kristna, muslimer och judar. Som en uppföljning av en ännu tidigare interreligiös konferens i Bern, Schweiz, utfärdade konferensen Bosporusdeklarationen, som upprepade: ”Ett brott som begås i religionens namn är ett brott mot religionen”. Han följde dessa initiativ med handling under de följande åren och reste till Bahrain i september 2000 för att ytterligare främja dialogen.
Sedan tragedin den 11 september har Hans Allhelgonatiga Bartholomeus outtröttligt rest runt och tagit itu med den internationella terrorismens spöke och främjat interreligiös kommunikation och handling. I slutet av december 2001 var han tillsammans med Europeiska kommissionens ordförande Roman Prodi ordförande för ett stort interreligiöst möte om ”Guds fred i världen” i Bryssel, som samlade viktiga religiösa ledare från kristendom, islam och judendom. Mötesdeltagarna undertecknade Brysseldeklarationen, där det bland annat står att ”det är de religiösa ledarnas ansvar att förhindra att religiös glöd används för syften som är främmande för dess roll”. Vidare fördömdes våld, terrorism eller misshandel av människor som inte har något religiöst berättigande och som strider mot fredens och rättvisans anda.
Den 12 januari 2002 reste Hans Allhelighet till Iran och talade inför utrikesministeriet om ”Religionens bidrag till upprättandet av fred i den moderna världen”.”
Den ekumeniska patriarken Bartholomeus roll som den främsta andliga ledaren för den ortodoxa kristna världen och en övergångsfigur av global betydelse fortsätter att bli allt viktigare för varje dag som går. Dessa, tillsammans med hans inspirerande insatser för religionsfrihet och mänskliga rättigheter, gör honom till en av världens främsta apostlar för kärlek, fred och försoning för mänskligheten.