Lungfunktionsundersökningar

Lungfunktionsundersökningar, även kallade lungfunktionsundersökningar eller andningsundersökningar, är undersökningar som kan göras för att ta reda på hur väl dina lungor och luftvägar fungerar. Lungfunktionsundersökningar kan hjälpa till att diagnostisera andningstillstånd, ta reda på hur allvarligt ett tillstånd är och hjälpa till att övervaka svaret på behandlingar.

Lungfunktionsundersökningar kan göras hos vuxna och hos barn äldre än cirka 7 år. De kan få dig att känna dig lite andfådd, men ska inte vara smärtsamma eller obekväma. De omfattar tester som spirometri och toppflödesmätning.

Lungfunktionsundersökningar används ofta för att hjälpa till att diagnostisera eller bedöma astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). De används också för att bedöma andra tillstånd som påverkar andningen, inklusive ärrbildning i lungorna och sjukdomar som påverkar bröstkorgen eller andningsmusklerna.

Vad är de olika typerna av lungfunktionsundersökningar?

Differentierade typer av lungfunktionsundersökningar kan rekommenderas av din allmänläkare, en andningsläkare (specialist på tillstånd som påverkar luftvägarna och lungorna) eller en barnläkare (specialist på barnhälsa), beroende på din ålder och ditt tillstånd.

Lungfunktionsundersökningar som mäter luftflödet omfattar:

• mätning av det högsta expiratoriska flödet (Peak Expiratory Flow, PEF) och
• spirometri (som även kan omfatta bronkialprovokationstester).

Tester som mäter gasutbytet i lungorna omfattar:

• analys av arteriella blodgaser och
• gasdiffusionstest.

Tester för träning kan visa om eller hur mycket dina andningsproblem påverkar ditt dagliga liv.

Lungfunktionsundersökningar hos barn

Peak expiratoriska flödestester och spirometri är de viktigaste lungfunktionsundersökningarna som görs hos barn, ofta för att diagnostisera eller bedöma astma. Spirometri är också en del av rutinvården av barn med luftvägssjukdomar som förvärras med tiden (t.ex. cystisk fibros) eller progressiva neuromuskulära tillstånd (t.ex. Duchennes muskeldystrofi).

Spirometri är ett test av lungfunktionen som mäter hur mycket luft som andas in och ut. Barn som är äldre än 7 år kan vanligtvis utföra spirometri. De kan testas med en spirometer på sin läkares mottagning eller på ett lokalt laboratorium. Eftersom man måste kunna följa instruktioner och samordna sin andning är de flesta experter överens om att barn inte kan utföra spirometri på ett korrekt sätt förrän de är minst omkring 6 eller 7 år gamla.

Andra tester som finns tillgängliga på andningsavdelningar på universitetssjukhus är bl.a. ansträngningstestning, bronkialprovokationstester (se nedan) och mätning av lungvolym. Träningstestning kan användas för att bedöma barn äldre än 8 år som klagar över andnöd, ofta i samband med träning. Det kan hjälpa till att avgöra om diagnosen kan vara astma, restriktiv lungsjukdom, ångest eller bristande kondition.

Peak expiratoriskt flödestestest

Peak expiratoriskt flöde (PEF) är den högsta hastighet som kan uppnås när du andas ut så hårt och snabbt som möjligt från det största inandningsmomentet som du kan hantera. Det ger en indikation på hur trånga dina luftvägar är. Det expiratoriska toppflödet kan mätas med hjälp av en toppflödesmätare (även kallad peak expiratory flow meter) som är en liten, handhållen, bärbar apparat.

Mätningar av toppflödet används ofta för att övervaka astma eller KOL. Personer med astma använder vanligtvis sin egen toppflödesmätare för att utföra regelbundna toppflödesmätningar hemma. Spetsflödesmätningar bör alltid göras med samma spetsflödesmätare eftersom det finns variation mellan olika apparater. Din läkare kommer att visa dig hur du ska göra testet och registrera resultaten. Om du märker att dina toppflödesmätningar blir sämre kan du behöva träffa din läkare eller justera dina läkemedel enligt din astmahandlingsplan.

Att använda en toppflödesmätare kräver att du samordnar din andning och följer instruktioner. De kan utföras på barn från ungefär 7 års ålder, men resultaten kan vara otillförlitliga hos små barn.

Spirometritestning

Spirometri är ett test av lungfunktionen som mäter mängden luft som andas in och ut med hjälp av en apparat som kallas spirometer. Det ger ett mått på den maximala mängden luft du kan andas ut (efter att ha tagit ett djupt inandningspass), samt hur mycket och hur snabbt du kan andas ut.

Spirometritestning ger information om lungornas storlek och graden av förträngning av luftvägarna. Spirometri är det mest exakta testet av lungfunktionen hos personer med astma, och används också ofta hos personer med KOL.

Några ytterligare tester som kan göras som en del av spirometritestning är:

• Bronkdilatatorresponstest – där spirometritestning görs både före och efter det att du har tagit astmabekämpande läkemedel, för att se vilken effekt de har på dina resultat.
• Test för ansträngningsutmaning – där spirometri görs före och efter träning (t.ex. användning av en motionscykel, promenader eller löpning på ett löpband eller uppför trappor), för att se om träning utlöser en förträngning av luftvägarna. Detta test kan användas om man misstänker ansträngningsinducerad astma.

Vad händer under spirometriprovet och hur man förbereder sig

Spirometri kan utföras på din läkares mottagning eller klinik eller på sjukhusets laboratorium, och det tar vanligen 10 till 20 minuter att genomföra.

Dagen för testet kan du bli ombedd att inte använda dina puffar och vissa andra mediciner. Kontrollera med din läkare om du är osäker på detta. Din läkare kan också råda dig att bära löst sittande kläder under testet och att inte äta en stor måltid eller röka innan.

Du kommer att bli ombedd att andas in i ett munstycke som är anslutet till spirometern. Det är viktigt att dina läppar bildar en tät förslutning runt munstycket. Du kommer förmodligen att behöva bära en klämma på näsan medan du utför andningstesterna.

Du bör vara medveten om att den ansträngning du gör kan påverka noggrannheten i dina lungfunktionstester. Din läkare kan få dig att upprepa testet flera gånger för att få exakta värden, eller för att kontrollera effekterna av din medicinering.

Tolkning av spirometritest – vad är normalt?

En spirometer kan mäta följande.

• Forcerad vitalkapacitet (FVC): Detta är den totala mängden (volym) luft som drivs ut från lungorna efter ett fullt andetag i lungorna (till den totala lungkapaciteten).
• Forcerad expiratorisk volym i en sekund (FEV1): Detta är den totala mängden (volym) luft som drivs ut från lungorna efter ett fullt andetag i lungorna (till den totala lungkapaciteten): Detta är den mängd (volym) luft som utvisas under den första sekunden efter ett fullt andetag i lungorna och sedan andas ut hårt och snabbt, som ovan, för att försöka trycka ut all luft ur lungorna.
• Forcerad expiratorisk kvot (FEV): Forcerad expiratorisk kvot (FEV): FEV1/FVC: Detta mått hjälper till att ta reda på om det finns ett obstruktivt eller restriktivt andningsmönster (se nedan).
• Peak expiratory flow (PEF): Detta är den största hastighet som kan uppnås när du andas ut så hårt och snabbt som möjligt från den största inandning du kan hantera.

Dina spirometriresultat kommer att jämföras med resultat från andra personer som har ungefär samma ålder, kön, längd och etnicitet som du, vilket är det förutspådda värdet. Dina lungfunktionstester kan anses vara normala (inom normalområdet) om de ligger inom 80 till 120 procent av det förutspådda värdet.

Abnormala resultat kan visa ett obstruktivt eller restriktivt mönster. Obstruktiva andningstillstånd inkluderar astma och KOL. Restriktiva tillstånd inkluderar interstitiell lungsjukdom, svaghet i andningsmuskulaturen och tillstånd som begränsar bröstväggens rörelse (t.ex. extrem fetma).

Bronkiellt provokationstest

Ett bronkiellt provokationstest kan rekommenderas för att hjälpa till att diagnostisera astma och fastställa dess svårighetsgrad. Bronkialprovokationstest görs vanligtvis i ett specialiserat andningslaboratorium.

Testet tar ungefär en halvtimme och innebär att man utför spirometriprov efter att ha andats in ämnen (t.ex. histamin eller kall, torr luft) som kan utlösa förträngning av luftvägarna. Graden av hyperreaktivitet i luftvägarna (en överreaktion i luftvägarna som gör att de förträngs) mäts och lindrande läkemedel (t.ex. en ventolin-puffer) ges sedan för att hjälpa till att öppna luftvägarna.

Testet kan upprepas 10-15 minuter efter det att du har tagit det lindrande läkemedlet för att se hur väl luftvägarna har svarat.

Du kan bli ombedd att inte använda dina vanliga lindrande astmamediciner och vissa andra mediciner under flera timmar före testet – kolla med din läkare. Om du nyligen har varit förkyld eller hostat kan du också behöva vänta några veckor innan du gör det här testet.

Gasdiffusionstest

Ett gasdiffusionstest kan användas för att bedöma svårighetsgraden av lungsjukdomar som lungfibros och emfysem. Det är enkelt och snabbt att utföra och ger information om hur lätt gaser kan förflytta sig över membranet i lungorna och in i blodomloppet (och vice versa).

I ett gasdiffusionstest andas du in en specialgas, håller andan i cirka 10 sekunder och andas sedan ut i en testmaskin. Maskinen beräknar skillnaden i mängden specialgas som andas in och ut och mäter på så sätt hur mycket som har passerat lungmembranet. Denna mätning ger en indikation på hur lätt syre kan flytta från lungorna till blodomloppet.

Konditionstest

Konditionstester, till exempel 6-minuters gångtestet, kan göras för att se hur mycket ett andningstillstånd påverkar dina dagliga aktiviteter. Testet mäter din träningskapacitet genom att bestämma hur långt du kan gå på ett löpband på 6 minuter och vilken inverkan det har på dina syrehalter och din hjärtfrekvens.

Arteriella blodgaser

Arteriella blodgasanalyser mäter mängden syre och koldioxid i ditt blod. En liten nål används för att ta ett litet blodprov från en artär – vanligtvis artären i handleden. Lokalbedövning kan ges innan nålen sätts in.

Detta test görs vanligtvis på sjukhus för att hjälpa till att fastställa hur allvarlig en lungsjukdom är eller för att avgöra om syrgasbehandling i hemmet behövs.