Leonardo Da Vinci ©Da Vinci var en av den italienska renässansens stora kreativa hjärnor, enormt inflytelserik som konstnär och skulptör, men också oerhört begåvad som ingenjör, vetenskapsman och uppfinnare.
Leonardo da Vinci föddes den 15 april 1452 nära den toskanska staden Vinci som oäkta son till en lokal advokat. Han gick i lära hos skulptören och målaren Andrea del Verrocchio i Florens och blev 1478 en självständig mästare. Omkring 1483 flyttade han till Milano för att arbeta för den härskande familjen Sforza som ingenjör, skulptör, målare och arkitekt. Mellan 1495 och 1497 utförde han en väggmålning av ”Den sista nattvarden” i matsalen i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano.
Da Vinci var i Milano tills staden invaderades av fransmännen 1499 och familjen Sforza tvingades fly. Han kan ha besökt Venedig innan han återvände till Florens. Under sin tid i Florens målade han flera porträtt, men det enda porträtt som finns bevarat är den berömda ”Mona Lisa” (1503-1506).
Under 1506 återvände da Vinci till Milano och stannade där till 1513. Detta följdes av tre år baserade i Rom. År 1517 flyttade Leonardo på inbjudan av den franske kungen Frans I till slottet Cloux, nära Amboise i Frankrike, där han dog den 2 maj 1519.
Römheten hos da Vincis överlevande målningar har inneburit att han i första hand har betraktats som konstnär, men de tusentals överlevande sidorna i hans anteckningsböcker avslöjar den mest eklektiska och briljanta av tänkare. Han skrev och ritade om ämnen som geologi, anatomi (som han studerade för att kunna måla den mänskliga formen mer exakt), flygning, gravitation och optik. Han flög ofta från ett ämne till ett annat på en enda sida och skrev med vänsterhänt spegelskrift. Han ”uppfann” cykeln, flygplanet, helikoptern och fallskärmen cirka 500 år före sin tid.
Om allt detta arbete hade publicerats i begriplig form skulle da Vincis plats som banbrytande vetenskapsman ha varit oomtvistad. Men hans verkliga genialitet var inte som vetenskapsman eller konstnär, utan som en kombination av de två: en ”konstnär-ingenjör”. Hans måleri var vetenskapligt, baserat på en djup förståelse för människokroppens funktionssätt och fysiken bakom ljus och skugga. Hans vetenskap uttrycktes genom konst, och hans teckningar och diagram visar vad han menade och hur han uppfattade att världen fungerade.