I april kastade den demokratiske presidentkandidaten Pete Buttigieg stenar mot ”världens Mike Pences” för deras historiska kristna övertygelser om äktenskap, sexualitet och synd, och fick därmed stor uppmärksamhet av nyhetsmedierna. Han ökade också synligheten för en religiös rörelse som gör anspråk på termen kristen men förnekar Skriftens fulla auktoritet på vilken ”den tro som en gång för alla överlämnats till de heliga” (Jude 3, NKJV) är baserad.
Buttigiegs ”progressiva kristendom” gör det möjligt för honom att hävda att han är engagerad i den tro som Jesus Kristus lärde ut i evangelierna och ändå förbli gift med sin manliga partner.
Förvrängningen av Guds ord är roten till all otrohet, säger R. Albert Mohler Jr, president för Southern Baptist Theological Seminary i Louisville, Kentucky. Det är en synd som började i Edens lustgård och fortsätter som en frestelse för alla troende, konstaterar Mohler.
På CNN Town Hall där Buttigieg beskrev Pences övertygelse som en ”sorts social extremism” med fokus på ”sexualitet och rättrådighet”, gav han också trogna evangelikaler besked om det val som den politiska och sociala vänstern har tvingat på dem: antingen bejakar de den nya sexualiteten som förkroppsligas av hbtq-rörelsen, eller så bejakar de Skriftens fulla auktoritet och blir anatema i den postmoderna kulturen.
Mohler sade till Decision att hur frestande det än är för annars bibeltrogna kristna att söka ”medelväg” med den rådande kulturens moraliska ståndpunkter – framför allt när det gäller sexuell etik – så är en sådan föreställning oförenlig med en trogen läsning av Skriften.
”Jag har hävdat att allas åsikter i dessa frågor kommer att bli kända”, säger Mohler. ”Det kan vara så när du kandiderar till ett ämbete. Det kan vara när du flyttar in i studentbostaden. Det kan vara när en ny granne kommer in och ni hamnar i samtal. Men poängen är att det inte finns någonstans att gömma sig i dessa frågor. Det finns många kristna som försöker gömma sig i det höga gräset, och det kommer inte att fungera.”
Buttigieg och andra progressiva personer gömmer sig inte någonstans. Deras mål, att döma av varje successiv nyhetscykel, verkar syfta till att driva den bibliska kristendomen till samhällets yttersta marginaler.
Under det förra århundradet var den gamla teologiska liberalismen mest skräddarsydd för eliterna, säger Mohler, där den fick metastaser i de protestantiska huvudgruppernas konfessioner. I dag inkräktar den nya liberalismen under den ”progressiva” fanan på mer konservativa kyrkor mitt i en kultur som utmålar bibliska värderingar som förtryckande och bigotta.
”Unga kristna vill inte framstå som hatiska”, säger Mohler. ”De vill inte framstå som ocoola. Och förresten vill vi inte att unga kristna ska vara hatiska eller ovälkomna. Men vi kan inte definiera dessa saker på världens villkor.”
Tecknet progressiva kristna representerar en bred samling, som sträcker sig från moderater som hävdar att de tror på en ”auktoritativ” bibel men som ändå avfärdar passager som de anser vara stötestenar, till liberaler som knappt tror på Gud.
Den gemensamma tråden bland progressiva kristna är inte politik – trots många gemensamma drag med politiska åsikter på vänsterkanten – utan en postmodern teologi som undviker visshet och hyllar mysteriet för dess egen skull. I en trosbekännelse på progressivechristianity.org talas det till exempel om att finna ”nåd i sökandet efter förståelse” och man tillägger att man ”tror att det finns ett större värde i att ifrågasätta än i att vara absolut.”
Mark Tooley, en lekmannaledare inom United Methodist och ordförande för det konservativa Institute on Religion and Democracy i Washington, D.C., är en av de mest kända i världen för att vara en av de mest kända i världen, har under flera årtionden arbetat för att få till stånd en förnyelse i ett samfund som nästan har splittrats på grund av HBTQ-frågor, när konservativa afrikanska och asiatiska metodister drabbat samman med delegater från liberala och progressiva församlingar i USA.
Tooley säger att det inte är ovanligt att man hittar en progressiv kristen som, till skillnad från sina liberala föregångare, bejakar en del mirakler och till och med apostlarnas trosbekännelse, men som ändå förnekar full biblisk auktoritet och kristna sanningsanspråk gentemot andra religioner. Känslor och sentiment trumfar Skriften och förnuftet.
”Detta gäller för mainlineprotestanter, men också i allt högre grad för många medlemmar av den post-evangeliska vänstern”, säger Tooley.
Det finns också en tendens bland religiösa progressiva att avsky den västerländska civilisationen och idén om amerikansk frihet som exceptionell, konstaterar Tooley. ”Ändå är de vanligtvis själva amerikanska exceptionella amerikaner”, säger han. ”De har en mycket extraordinär förväntan på vad Amerika är och vad det förväntas göra. De förväntar sig att amerikaner ska vara unikt altruistiska och självförnekande, till skillnad från alla andra samhällen i världen.”
Michael Brown, värd för det syndikerade radioprogrammet ”Line of Fire” och ordförande för FIRE School of Ministry i Concord, North Carolina, säger att den progressiva versionen av kristendomen i huvudsak blir ett annat evangelium. Många ungdomar attraheras av dess betoning på social rättvisa eftersom de ser verkliga fördomar och fördomar och ”de har ett hjärta av solidaritet med dem som verkar marginaliserade och utstötta.”
”Det är positivt”, säger Brown. ”Det negativa är att de ofta kastar ut barnet med badvattnet. De glömmer bort evangeliets verkligt befriande sanningar. Och i många fall är det största problemet att vi inte har predikat ett riktigt starkt budskap om evangeliet i våra kyrkor på flera år.”
Ett motgift mot sådana avvikelser från kristen trohet, menar Brown, är att de kristna måste vara motkulturella i en värld där strömmen drar kraftfullt bort från Skriften.
Under ett enormt kulturellt tryck fruktar Mohler att trogna kristna så småningom kan komma att betraktas som lika subversiva som de tidiga kristna var i Rom.
”Det här är frågor där det inte finns någon medelväg”, säger Mohler. ”Det finns ingen medelväg mellan att bejaka och förneka Kristi kroppsliga uppståndelse. Det finns inte heller någon medelväg mellan att definiera äktenskapet som en förening av en man och en kvinna och att säga att det kan vara något annat. … Så kristna måste svara med full övertygelse, annars är de bara på en långsammare väg än vissa andra att förneka tron.”
Foto: AP