Äktenskap före 18 års ålder är ett grundläggande brott mot de mänskliga rättigheterna. Många faktorer samverkar för att ett barn ska riskera att gifta sig, bland annat fattigdom, uppfattningen att giftermålet ger ”skydd”, familjeheder, sociala normer, sedvanelagstiftning eller religiösa lagar som godkänner detta, en otillräcklig lagstiftning och tillståndet i ett lands folkbokföringssystem. Även om det är vanligare bland flickor än pojkar är det en kränkning av rättigheter oavsett kön.
Barnäktenskap äventyrar ofta en flickas utveckling genom att det leder till tidig graviditet och social isolering, avbryter hennes skolgång och begränsar hennes möjligheter till karriär och yrkesmässigt avancemang. Även om konsekvenserna för barn som är gifta inte har studerats i någon större utsträckning kan äktenskapet på samma sätt placera pojkar i en vuxenroll som de inte är förberedda för, och det kan innebära ekonomiska påfrestningar för dem och begränsa deras möjligheter till vidareutbildning eller karriärutveckling.
Samboende – när ett par lever ”i förening”, som om de vore gifta – ger upphov till samma problem när det gäller de mänskliga rättigheterna som äktenskap. När ett par lever tillsammans utgår man ofta från att de är vuxna, även om en av dem eller båda inte har fyllt 18 år. Ytterligare problem på grund av relationens informella karaktär – till exempel när det gäller arv, medborgarskap och socialt erkännande – kan göra barn i informella förhållanden sårbara på andra sätt än de som är formellt gifta.
Frågan om barnäktenskap tas upp i ett antal internationella konventioner och avtal. Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor täcker till exempel rätten till skydd mot barnäktenskap i artikel 16, där det står: ”Ett barns trolovning och giftermål ska inte ha någon rättslig verkan, och alla nödvändiga åtgärder, inklusive lagstiftning, ska vidtas för att fastställa en minimiålder för äktenskap….”. Rätten till ”fritt och fullständigt” samtycke till äktenskap erkänns i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, där det står att samtycket inte kan vara ”fritt och fullständigt” när en av de inblandade parterna inte är tillräckligt mogen för att fatta ett välgrundat beslut om en livspartner. Även om äktenskap inte nämns direkt i konventionen om barnets rättigheter är barnäktenskap kopplat till andra rättigheter – t.ex. rätten till yttrandefrihet, rätten till skydd mot alla former av övergrepp och rätten till skydd mot skadliga traditionella sedvänjor – och tas ofta upp av kommittén för barnets rättigheter. Andra internationella avtal som rör barnäktenskap är konventionen om samtycke till äktenskap, minimiålder för äktenskap och registrering av äktenskap, den afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd och protokollet till den afrikanska stadgan om mänskliga och folkliga rättigheter om kvinnors rättigheter i Afrika.
Barnäktenskap bland flickor
I hela världen är nivåerna av barnäktenskap högst i Afrika söder om Sahara, där 35 procent av de unga kvinnorna var gifta före 18 års ålder, följt av Sydasien, där nästan 30 procent var gifta före 18 års ålder. Lägre nivåer av barnäktenskap finns i Latinamerika och Västindien (24 procent, data visas inte), Mellanöstern och Nordafrika (17 procent) samt Östeuropa och Centralasien (12 procent, data visas inte).
Förekomsten av barnäktenskap minskar globalt, och de största framstegen under det senaste decenniet har setts i Sydasien, där flickors risk för att gifta sig i barndomen har sjunkit med mer än en tredjedel, från nästan 50 procent till strax under 30 procent.
Det totala antalet flickor som gifter sig i barndomen uppgår fortfarande till 12 miljoner per år, och framstegen måste påskyndas avsevärt om vi ska kunna få ett slut på denna praxis till 2030 – det mål som anges i målen för hållbar utveckling. Utan ytterligare acceleration kommer fler än 120 miljoner ytterligare flickor att gifta sig före sin 18-årsdag år 2030.
Barnäktenskap bland pojkar
Men även om pojkar och flickor som gifter sig i barndomen inte utsätts för samma risker och konsekvenser på grund av biologiska och sociala skillnader är praktiken ändå en rättighetsöverträdelse för barn av båda könen. I likhet med barnbrudar tvingas barnbröderna att ta på sig vuxenansvar som de kanske inte är beredda på. Föreningen kan medföra tidigt faderskap och resultera i ytterligare ekonomiskt tryck i form av att försörja hushållet; den kan också begränsa pojkens tillgång till utbildning och möjligheter till karriärutveckling.
Globalt sett gifte sig 115 miljoner pojkar och män före 18 års ålder. De länder där barnäktenskap bland pojkar är vanligast är geografiskt varierande och skiljer sig från de länder där detta är vanligast bland flickor.
Men även om barnäktenskapsmännen är färre än barnbrudarna har de på samma sätt upplevt en rättighetskränkning som förkortat deras barndom. Det behövs ytterligare forskning om drivkrafterna bakom bruket och dess effekt på barnbrudar.