Vaccination av vuxna

Introduktion

Vaccination är säker, effektiv och underutnyttjad – många tusentals liv går fortfarande förlorade på grund av infektionssjukdomar som kan förebyggas genom vaccin. Behovet av vaccinering kvarstår i vuxen ålder, på grund av att vaccinering under barndomen avtar samt på grund av ökad risk för sjukdomar som kan förebyggas genom vaccinering hos vissa vuxna med särskilda predisponerande riskfaktorer, t.ex. immunbrist, vissa arbeten, resor, graviditet, livsstil eller vissa hälsoproblem. Varje år granskar och uppdaterar Advisory Committee on Immunization Practices (ACIP) vid Centers for Disease Control and Prevention (CDC) vaccinationsschemat för vuxna. Nedan följer en sammanfattning av rekommenderade vaccinationer hos personer 19 år och äldre (tabell 1), baserat på ACIP/CDC:s rekommenderade vaccinationsschema som trädde i kraft i februari 2018. Detta schema har godkänts av många professionella medicinska organisationer, inklusive American College of Physicians, American Academy of Family Physicians, American College of Obstetricians and Gynecologists och American College of Nurse-Midwives.1,2

Tillbaka till början

Influensavaccination

I avsaknad av kontraindikationer rekommenderas rutinmässig årlig immunisering med åldersanpassad influensavaccination. Detta gäller även gravida kvinnor och vuxna med nässelfeber-allergi mot ägg. Hos vuxna med äggallergi utöver nässelfeber (t.ex. angioödem eller andningssvårigheter) ska inaktiverat influensavaccin eller rekombinant influensavaccin administreras i en medicinsk miljö under överinseende av en vårdgivare som kan känna igen och hantera allvarliga allergiska tillstånd. Levande försvagat influensavirus rekommenderades inte för säsongen 2017-2018 på grund av låg effektivitet mot influensa A H1N1 pdm09 under säsongen 2013-2014,3 men är återigen ett rekommenderat alternativ för 2018-2019, för personer hos vilka det är ett alternativ (friska icke-gravida i åldrarna 2 till 49 år).

Kontraindikationer och försiktighetsåtgärder för influensavaccin till vuxna

• Historia av Guillain-Barrés syndrom inom 6 veckor efter föregående influensavaccinering
• Historia av allvarlig allergisk reaktion mot någon komponent i vaccinet, eller efter tidigare dos av något influensavaccin
• Levande försvagat influensavirus är kontraindicerat hos personer över 50 år, under graviditet, hos alla immunsupprimerade patienter och hos personer i nära kontakt med eller vårdare av immunsupprimerade personer, eller om antivirala läkemedel mot influensa har givits under de föregående 48 timmarna.

En mängd olika influensavacciner finns tillgängliga, se www.cdc.gov/flu/protect/vaccine/vaccines.htm

Back to Top

Tetanus, difteri och acellulär kikhosta vaccinering

Vuxna som inte redan har fått en dos av stelkrampstoxoid, reducerad difteritoxoid, och acellulärt kikhostavaccin (Tdap) som vuxen eller barn (rutinmässigt rekommenderat vid 11-12 års ålder) bör få en dos Tdap, följt av en dos av en boosterdos av stelkramps- och difteritoxoider (Td) vart tionde år.

Vid gravida kvinnor ska man ge 1 dos Tdap under varje graviditet, företrädesvis i början av graviditetsveckorna 27 till 36.
För information om användning av Tdap eller Td som tetanusprofylax vid sårbehandling, se: www.cdc.gov/mmwr/preview/mmwrhtml/rr5517a1.htm.

Tdap och andra vacciner som innehåller kikhosta är kontraindicerade hos personer med en historia av encefalopati, t.ex. koma, sänkt medvetandenivå eller långvariga kramper, som inte kan tillskrivas någon annan identifierbar orsak, som inträffade inom 7 dagar efter administrering av en tidigare dos av ett vaccin som innehåller tetanus- eller difteritoxoid eller acellulär kikhosta. Tdap är också kontraindicerat om en allvarlig allergisk reaktion har inträffat efter en tidigare dos eller mot en vaccinkomponent.
Använd vaccination mot stelkramp, difteri och acellulär kikhosta med försiktighet hos personer med:

• Guillain-Barrés syndrom inom 6 veckor efter en tidigare dos av vaccin som innehåller stelkrampstoxoid
• Historia av överkänslighetsreaktioner av Arthus-typ efter en tidigare dos av vaccin som innehåller stelkramp eller difteritoxoid. Skjut upp vaccinationen tills minst 10 år har förflutit sedan det senaste tetanustoxoidhaltiga vaccinet
• Progressiv eller instabil neurologisk sjukdom. Vaccinationen bör skjutas upp tills neurologiskt status klargjorts eller stabiliserats.
• Måttlig eller svår akut sjukdom, febril eller ej.

Tillbaka till början

Vaccinering mot havandeskapsförgiftning, påssjuka och röda hund (MMR)

Vuxna som är födda 1957 eller senare bör få minst 1 dos MMR-vaccin såvida de inte har bevis på immunitet.
Bevis på immunitet är:

• Född före 1957 (utom för hälso- och sjukvårdspersonal, se nedan)
• Dokumenterat mottagande av MMR
• Laboratoriska bevis på immunitet eller sjukdom (dokumentation av en av hälso- och sjukvårdspersonal diagnostiserad sjukdom utan laboratoriebekräftelse betraktas inte som bevis på immunitet).

I en uppdatering från den 25 oktober 2017 uppgav ACIP att vuxna som tidigare fått ≤ 2 doser av vaccin innehållande påssjuka och som av en folkhälsomyndighet har identifierats som en person med ökad risk för påssjuka under ett utbrott bör få en dos MMR.4

Särskilda befolkningsgrupper
Gravida kvinnor som inte har några bevis på immunitet mot röda hund: ge 1 dos MMR innan de skrivs ut från vårdinrättningen efter förlossningen.
Giv 2 doser MMR med minst 28 dagars mellanrum (eller 1 dos om de tidigare fått 1 dos MMR) i följande grupper:

• Infektion med humant immunbristvirus (hiv) och CD4-cellantal ≥ 200 celler/μL i minst 6 månader och inga tecken på immunitet mot mässling, påssjuka eller röda hund.
• Studenter vid eftergymnasiala utbildningsinstitutioner, internationella resenärer och hushållskontakter till personer med nedsatt immunförsvar (eller 1 dos om MMR tidigare erhållits)
• Hälsovårdspersonal född 1957 eller senare utan bevis på immunitet mot mässling eller påssjuka, eller 1 dos MMR för röda hund (om född före 1957, överväg MMR-vaccination).

MMR är kontraindicerat hos personer med:

• Svår immunbrist, t.ex. hematologiska och solida tumörer, kemoterapi, medfödd immunbrist eller långvarig immunosuppressiv behandling, hiv-infektion med svårt immunsupprimerat tillstånd. Immunosuppressiv steroiddos anses vara dagligt mottagande av 20 mg eller mer prednison eller motsvarande under 2 eller fler veckor. Vaccinationen ska skjutas upp i minst 1 månad efter det att den immunsuppressiva steroidbehandlingen har avbrutits. Leverantörerna bör konsultera ACIP:s rekommendationer för fullständig information om användningen av specifika levande vacciner bland personer som får immunsupprimerande läkemedel eller som av andra skäl har nedsatt immunförsvar.
• Anafylaxi mot neomycin
• MMR bör inte ges till kvinnor som är gravida eller försöker bli gravida; graviditet bör undvikas förrän efter 28 dagar efter mottagandet av vaccinet

Använd MMR med försiktighet hos dem som har:

• Nyligen (inom 11 månader) mottagit en antikroppsinnehållande blodprodukt (det specifika intervallet beror på produkten). Vaccinet ska skjutas upp i lämpligt intervall om ersättande immunglobulinprodukter administreras. Se: ACIP:s riktlinjer för bästa praxis.
• Historia av trombocytopeni eller trombocytopenisk purpura
• Behov av tuberkulintestning. Mässlingsvaccinering kan tillfälligt undertrycka tuberkulinreaktiviteten. Mässlingsinnehållande vaccin kan administreras samma dag som tuberkulintestning eller bör skjutas upp till minst 4 veckor efter vaccinationen.

Tillbaka till början

Varicellavaccinering

Vuxna utan bevis på immunitet mot varicella och som tidigare inte har fått något varicellainnehållande vaccin bör få 2 doser varicellavaccin (VAR) med 4 till 8 veckors mellanrum. Om de tidigare fått 1 dos varicellainnehållande vaccin ska de ge 1 dos VAR minst 4 veckor efter den första dosen. Bevis på immunitet mot varicella är:

• USA födda före 1980 (utom för gravida kvinnor och sjukvårdspersonal, se nedan)
• Dokumenterat mottagande av 2 doser varicella eller varicellainnehållande vaccin med minst 4 veckors mellanrum
• Diagnos eller verifierad historia av varicella eller herpes zoster av en sjukvårdspersonal
• Laboratoriska bevis på immunitet eller sjukdom.

Särskilda populationer
Följande grupper ska få 2 doser VAR med 4 till 8 veckors mellanrum om de tidigare inte fått något varicellainnehållande vaccin (om de tidigare fått 1 dos varicellainnehållande vaccin, ge 1 dos VAR minst 4 veckor efter den första dosen):

• Gravida kvinnor utan bevis på immunitet: ge den första av de 2 doserna eller den andra dosen efter förlossningen och innan de skrivs ut från vårdinrättningen.
• Hälsovårdspersonal utan bevis på immunitet
• Vuxna med hiv-infektion och CD4-cellantal ≤ 200 celler/μL: kan få, baserat på individuellt kliniskt beslut, 2 doser VAR med 3 månaders mellanrum.

VAR är kontraindicerat för gravida kvinnor och vuxna med allvarlig immunbrist, t.ex. hematologiska och solida tumörer, kemoterapi, medfödd immunbrist, långvarig immunsuppressiv behandling eller hiv-infektion med allvarligt nedsatt immunförsvar.

Använd VAR med försiktighet hos vuxna som nyligen (inom 11 månader) mottagit en antikroppsinnehållande blodprodukt (blod, plasma eller immunglobulin, det specifika intervallet beror på produkten) eller mottagit specifika antivirala läkemedel (aciklovir, famciklovir eller valaciklovir) 24 timmar före vaccinationen (undvik användning av dessa antivirala läkemedel i 14 dagar efter vaccinationen), samt hos patienter med trombocytopeni.

Tillbaka till början

Zostervaccinering

Rekombinant zostervaccin (RZV; Shingrix, GlaxoSmithKline) godkändes av USA:s läkemedelsmyndighet Food and Drug Administration den 20 oktober 2017 och är nu det föredragna zostervaccinet för immunkompetenta personer i åldern ≥ 50 år. Den 25 oktober 2017 rekommenderade ACIP följande:

• Giv 2 doser av RZV med 2 till 6 månaders mellanrum till immunkompetenta vuxna i åldern 50 år eller äldre oavsett tidigare episoder av herpes zoster eller mottagande av levande zostervaccin (ZVL; Zostavax, Merck & Co.).
• Om patienten tidigare fått ZVL ska den första av de två doserna av RZV ges minst 2 månader efter ZVL.
• För vuxna som är 60 år eller äldre, ge antingen RZV eller ZVL (RZV är att föredra).5

Särskilda populationer
Vuxna med anamnes på herpes zoster, vuxna med kronisk medicinsk sjukdom (t.ex. diabetes mellitus, njurinsufficiens eller reumatoid artrit) bör få RZV. Ingen ACIP-rekommendation görs om användning av RZV hos gravt immunsupprimerade vuxna; däremot rekommenderas RZV för lindrigt immunsupprimerade patienter.

ZVL är kontraindicerat under graviditet och hos patienter med allvarlig immunbrist, t.ex. hematologiska och solida tumörer, kemoterapi, medfödd immunbrist eller långvarig immunsuppressiv terapi, hiv-infektion med gravt immunsupprimerad sjukdom.

Använd ZVL med försiktighet vid mottagande av specifika antivirala läkemedel (aciklovir, famciklovir eller valaciklovir) 24 timmar före vaccination (undvik användning av dessa antivirala läkemedel under 14 dagar efter vaccination).

MMR kan ges tillsammans med VAR eller ZVL samma dag. Om det inte ges samma dag, separera levande vacciner med minst 28 dagar.

Tillbaka till början

Vaccinering mot humant papillomvirus

Acip rekommenderar rutinmässig vaccination mot humant papillomvirus (HPV) vid 11 eller 12 års ålder. Ge HPV-vaccin till kvinnor till och med 26 års ålder och till män till och med 21 års ålder, med undantag för homosexuella, bisexuella och andra män som har sex med män, transsexuella personer och för personer med nedsatt immunförsvar (inklusive personer med hiv-infektion) som inte har vaccinerats på ett adekvat sätt tidigare, hos vilka vaccinering rekommenderas till och med 26 års ålder.

Antalet doser av HPV-vaccin som ska ges beror på åldern vid första HPV-vaccination. För ålder över 15 år, om patienten aldrig har fått HPV-vaccin, ge en 3-dosserie vid 0, 1-2 och 6 månader, med minst 4 veckor mellan första och andra dosen, 12 veckor mellan andra och tredje dosen och 5 månader mellan första och tredje dosen. Om vaccinationen påbörjas före 15 års ålder rekommenderas 2 doser HPV-vaccin som ges med intervall 0 och 6-12 månader.

Särskilda populationer
Vuxna med immunsupprimerande tillstånd (inklusive hiv-infektion) bör vaccineras fram till 26 års ålder med 3-dosserier vid 0, 1-2 och 6 månader.

Män som har sex med män rekommenderas att vaccinera sig fram till 26 års ålder: ge 2- eller 3-dosserier beroende på ålder vid första vaccinationen (se ovan); om ingen historia av HPV-vaccin, ge 3-dosserier vid 0, 1-2 och 6 månader.

Gravida kvinnor fram till 26 års ålder: HPV-vaccination rekommenderas inte under graviditet, men det finns inga bevis för att vaccinet är skadligt och inga åtgärder behövs för kvinnor som oavsiktligt får HPV-vaccin under graviditet; vänta med resterande doser till efter graviditeten; graviditetstest behövs inte före vaccination. Lakterande kvinnor kan få vaccinet.

HPV-vaccin är kontraindicerat hos personer med en historia av omedelbar överkänslighet mot någon av vaccinkomponenterna; detta inkluderar jäst (eftersom vaccinet produceras i Saccharomyces cervicae) och latex, som kan vara en del av spetslocket på förfyllda sprutor av HPV2-vaccinet)

Vaccinationen bör skjutas upp hos personer med måttlig eller allvarlig akut sjukdom; HPV-vaccinet kan dock ges vid lindrig akut sjukdom.

Synkope har varit den vanligaste rapporterade biverkningen, och även om det är ovanligt bör vårdgivare överväga att observera patienten i 15 minuter efter administrering av vaccinet.

HPV-vaccin rekommenderas inte för användning under graviditet. Om graviditet avbryter en redan påbörjad serie bör denna återupptas efter avslutad graviditet.

Tillbaka till början

Pneumokockvaccination

Acip rekommenderar vaccination av alla immunkompetenta personer som är 65 år och äldre med både 13-valent pneumokockkonjugatvaccin (PCV 13) och 23-valent pneumokockpolysackaridvaccin (PPSV23) i en serie; Ge 1 dos PCV13 om det inte tidigare har givits, följt av 1 dos PPSV23 minst 1 år senare. Om PPSV23 har administrerats tidigare men inte PCV13, ge PCV13 minst 1 år efter PPSV23.

När både PCV13 och PPSV23 är indicerade, ge PCV13 först (PCV13 och PPSV23 bör inte administreras under samma besök). Ytterligare information om vaccinationstidpunkt finns på www.cdc.gov/vaccines/vpd/pneumo/downloads/pneumo-vaccine-timing.pdf.

Chroniska medicinska tillstånd. Vuxna i åldrarna 19-64 år med nedanstående kroniska medicinska tillstånd bör få 1 dos PPSV23 (vid 65 års ålder eller äldre, ge 1 dos PCV13 om den inte tidigare har erhållits och ytterligare en dos PPSV23 minst 1 år efter PCV13 och minst 5 år efter PPSV23).

• Kronisk hjärtsjukdom (utom hypertoni)
• Kronisk lungsjukdom
• Kronisk leversjukdom
• Alkoholism
• Diabetes mellitus
• Cigarettrökning.

Immunokomprometterande tillstånd. Vuxna som är 19 år eller äldre och har de nedan angivna immunokomprometterande tillstånden ska få 1 dos PCV13 följt av 1 dos PPSV23 minst 8 veckor efter PCV13 och en andra dos PPSV23 minst 5 år efter den första dosen PPSV23.

• Immunbristsjukdomar (inklusive B- och T-lymfocytbrist, komplementbrist och fagocytiska störningar)
• HIV-infektion
• Anatomatisk eller funktionell aspleni (inklusive sicklecellsjukdom och andra hemoglobinopatier)
• Chronisk njursvikt och nefrotiskt syndrom.

Vuxna i åldern 19 år eller äldre som har ett läckage av cerebrospinalvätska eller ett cochleaimplantat ska få med 1 dos PCV13 följt av 1 dos PPSV23 minst 8 veckor efter PCV13 (om dosen PPSV23 administrerades före 65 års ålder, vid 65 års ålder eller äldre, ge ytterligare en dos PPSV23 minst 5 år efter den senaste dosen PPSV23).

PCV13 är kontraindicerat hos patienter som har haft en allvarlig allergisk reaktion mot något vaccin som innehåller difteritoxoid.

Tillbaka till början

Hepatit A-vaccinering

Vaccinera vuxna som har en specifik riskfaktor (se nedan), eller saknar riskfaktor men vill ha skydd, med en tvådosserie av hepatit A-vaccin med en enda antigen (HepA; Havrix vid 0 och 6-12 månader eller Vaqta vid 0 och 6-18 månader; minsta intervall 6 månader) eller en 3-dossserie av kombinerat hepatit A- och hepatit B-vaccin (TWINRIX) vid 0, 1 och 6 månader; minsta intervall: 4 veckor mellan den första och andra dosen, 5 månader mellan den andra och tredje dosen. Vid ACIP-mötet i oktober 2018 rekommenderades HepA för användning hos personer som upplever hemlöshet.

Riskfaktorer för hepatit A

• Resor till eller arbete i länder med hög eller medelhög endemicitet för hepatit A
• Män som har sex med män
• Injektion eller ej. droganvändning
• Arbete med hepatit A-virus i ett forskningslaboratorium eller med icke-mänskliga primater som är infekterade med hepatit A-virus
• Störningar i koagulationsfaktorer
• Kronisk leversjukdom
• Slut, personlig kontakt med en internationell adopterad (t.ex. hushåll eller regelbunden barnvakt) under de första 60 dagarna efter ankomsten till USA från ett land med hög eller medelhög endemicitet (administrera den första dosen så snart adoptionen planeras)
• Gehälsosamma vuxna till och med 40 års ålder som nyligen har exponerats för hepatit A-virus; Vuxna över 40 år kan få HepA om hepatit A-immunglobulin inte kan erhållas.

Tillbaka till början

Hepatit B-vaccination

Vaccinera vuxna som har en specifik riskfaktor (se nedan), eller saknar riskfaktor men begär skydd. Schema: Vaccinationsserie med 3 doser av hepatit B-vaccin med en enda antigen (HepB) eller kombinerat hepatit A- och hepatit B-vaccin (HepA-HepB) vid 0, 1 och 6 månader (minsta intervall: 4 veckor mellan doserna 1 och 2 för HepB och HepA-HepB; mellan doserna 2 och 3, 8 veckor för HepB och 5 månader för HepA-HepB).

Riskfaktorer för hepatit B

• Kronisk leversjukdom (t.ex. hepatit C-infektion, cirros, fettleversjukdom, alkoholisk leversjukdom, autoimmun hepatit, alaninaminotransferas- eller aspartataminotransferasnivå som är högre än dubbelt så hög som den övre normalgränsen)
• HIV-infektion
• Risk för perkutant eller slemhinnor att exponeras för blod (t.ex. hushållskontakter med hepatit B-ytantigen-positiva personer; vuxna yngre än 60 år med diabetes mellitus eller 60 år eller äldre med diabetes mellitus baserat på individuellt kliniskt beslut; vuxna i predialysvård eller som får hemodialys eller peritonealdialys; nyligen eller nuvarande injektionsmissbrukare; personal inom hälso- och sjukvård och offentlig säkerhet som riskerar att exponeras för blod eller blodkontaminerade kroppsvätskor)
• Sexuell exponeringsrisk (t.ex. sexpartners till HBsAg-positiva personer; sexuellt aktiva personer som inte befinner sig i ett ömsesidigt monogamt förhållande; personer som söker utvärdering eller behandling för en sexuellt överförbar infektion; män som har sex med män)
• Mottagande av vård i miljöer där en stor andel vuxna har risk för hepatit B-infektion (t.ex. inrättningar som tillhandahåller behandling av sexuellt överförbara sjukdomar, tjänster för behandling och förebyggande av narkotikamissbruk, hemodialys och program för slutstadie av njursjukdom, institutioner för utvecklingsstörda personer, hälso- och sjukvårdsmiljöer som riktar sig till injektionsmissbrukare eller män som har sex med män, inrättningar för hiv-testning och -behandling samt kriminalvårdsanstalter)
• Resor till länder med hög eller medelhög endemicitet av hepatit B.

Särskilda populationer
Gravida kvinnor med risk för hepatit B-virusinfektion (t.ex. flera sexpartners under de senaste 6 månaderna, utvärderad eller behandlad för en sexuellt överförbar infektion, nyligen eller aktuellt injektionsmissbruk eller att ha haft en HBsAg-positiv sexpartner) bör få hepatit B-virusvaccin samt rådgivning om andra åtgärder för att förebygga hepatit B-virusinfektion.

Tillbaka till början

Meningokockvaccinering

Rutinmässig vaccination av friska personer som inte löper någon ökad risk för exponering för Neisseria meningitidis rekommenderas inte efter 21 års ålder.
Giv 2 doser av meningokockvaccin mot serogrupperna A, C, W och Y (MenACWY) med minst 8 veckors mellanrum och revaccinera med 1 dos MenACWY vart 5:e år, om risken kvarstår, till vuxna med följande indikationer:

• Anatomisk eller funktionell aspleni (inklusive sicklecellsjukdom och andra hemoglobinopatier)
• HIV-infektion
• Persisterande komplementkomponentbrist
• Ekulizumabanvändning.

Administrera 1 dos MenACWY och revaccinera med 1 dos MenACWY vart femte år, om risken kvarstår, till vuxna med följande indikationer:

• Resa till eller bo i länder där meningokocksjukdom är hyperendemisk eller epidemisk, inklusive länder i det afrikanska meningitbältet eller under Hajj
• Risk för utbrott av meningokocksjukdom som tillskrivs serogrupp A, C, W eller Y
• Mikrobiologer som rutinmässigt utsätts för N meningitidis
• Militära rekryter
• Första årets collegestudenter som bor i bostäder och som inte har fått MenACWY vid 16 års ålder eller äldre.

För skydd mot N meningitidis serogrupp B kan serogrupp B-meningokockvaccin (MenB) ges, baserat på individuellt kliniskt beslut, till unga vuxna och ungdomar i åldrarna 16-23 år som inte tillhör de riskkategorier som förtecknas nedan, som en tvådosserie av MenB-4C (Bexsero) med minst en månads mellanrum eller en tvådosserie av MenB-FHbp (Trumenba) med minst sex månaders mellanrum.
MenB-4C och MenB-FHbp är inte utbytbara.
Personer som tillhör nedanstående riskkategorier bör få 2-dosserier av MenB-4C med minst 1 månads mellanrum eller 3-dosserier av MenB-FHbp vid 0, 1-2 och 6 månader:

• Anatomisk eller funktionell aspleni (inklusive sicklecellsjukdom)
• Persisterande komplementkomponentbrist
• Ekulizumabanvändning
• Risk för utbrott av meningokocksjukdom som tillskrivs serogrupp B
• Mikrobiologer som rutinmässigt exponeras för N meningitidis.

Tillbaka till början

Vaccinering mot Haemophilus influenzae typ B

Administrera vaccin mot Haemophilus influenzae typ b till vuxna med följande indikationer:
Anatomatisk eller funktionell aspleni (inklusive sicklecellsjukdom) eller som genomgår elektiv splenektomi: ge 1 dos om inte tidigare vaccinerad (för elektiv splenektomi, tid vaccin minst 14 dagar före splenektomi).
Hematopoetisk stamcellstransplantation: administrera 3-dosserie med doser med 4 veckors mellanrum med start 6 till 12 månader efter framgångsrik transplantation oavsett Haemophilus influenzae typ b vaccinationshistorik.

Tillbaka till början

Speciella populationer som behöver ytterligare överväganden

Gravida kvinnor bör få Tdap under graviditeten och influensavaccinet under eller före graviditeten. Levande vacciner (t.ex. MMR) är kontraindicerade.
Vuxna med aspleni har särskilda vaccinationsrekommendationer på grund av deras ökade risk för infektion med inkapslade bakterier. Anatomisk eller funktionell aspleni omfattar medfödd eller förvärvad aspleni, dysfunktion av mjälten, sicklecellsjukdom och andra hemoglobinopatier samt splenektomi.
Vuxna med immunsuppression bör i allmänhet undvika levande vacciner. Inaktiverade vacciner (t.ex. pneumokockvacciner) är i allmänhet acceptabla. Immunosuppression på hög nivå inkluderar HIV-infektion med ett CD4-celltal 6 ,7

Back to Top

Sammanfattning

• Vaccinationsstatusen hos vuxna patienter bör kontrolleras regelbundet så att de kan hållas uppdaterade i sin immunisering.
• Influensa bör erbjudas årligen till alla vuxna, medan periodiska boosters rekommenderas för andra vacciner (t.ex. vart 10:e år för Td) och vissa specialsituationer kan kräva boosters eller nya vaccinationsserier (t.ex. MMR-utbrott, utbrott av hjärnhinneinflammation).
• Trots att vaccinationen är säker och effektiv är den underutnyttjad. Läkare bör rekommendera vaccination till sina patienter och försöka skingra myter och felaktig information.
• Uppdaterad information om vaccinationsschema finns tillgänglig från US Centers for Disease Control and Prevention, se www.cdc.gov/vaccines.

Back to Top

1. US Centers for Disease Control and Prevention. Rekommenderat vaccinationsschema för vuxna i åldern 19 år eller äldre, USA, 2018. https://www.cdc.gov/vaccines/schedules/downloads/adult/adult-combined-schedule.pdf. Tillgänglig 6 juni 2018.
2. Kim DK, Riley LE, Huner P. Advisory Committee on Immunization Practices recommended immunization schedule for adults aged 19 years or older-United States, 2018. MMWR Morb Mortal Wkly Rep 2018; 67(5):158-160.
3. Grohskopf LA, Sokolow LZ, Broder KR, et al. Prevention och kontroll av säsongsinfluensa med vacciner. Rekommendationer från rådgivande kommittén för immuniseringspraxis-United States, influensasäsongen 2016-17. MMWR Recomm Rep 2016; 65(RR-5):1-54.
4. Marin M, Marlow M, Moore KL, Patel M. Recommendation of the Advisory Committee on Immunization Practices for use of a third dose of mumps virus-containing vaccine in persons at increased risk for mumps during an outbreak. MMWR Morb Mortal Wkly Rep 2018; 67(1):33-38.
5. Dooling KL, Guo A, Patel M, et al. Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices for use of herpes zoster vaccines. MMWR Morb Mortal Wkly Rep 2018; 67(3):103-108.
6. Rubin LG, Levin MJ, Ljungman P, et al. 2013 IDSA clinical practice guideline for vaccination of the immunocompromised host. Clin Infect Dis 2014; 58(3):e44-e100.
7. Kroger AT, Duchin J, Vázquez M. General Best Practice Guidelines for Immunization. Best Practices Guidance of the Advisory Committee on Immunization Practices (ACIP). https://www.cdc.gov/vaccines/hcp/acip-recs/general-recs/downloads/general-recs.pdf. Tillgänglig den 11 juni 2018.

Tillbaka till början

.