Edinburgh ligger på Skottlands östkust, på södra stranden av Firth of Forth (flodmynningen som mynnar i Nordsjön). Geologiskt sett är Firth of Forth en fjord som skapades av Forth-glaciären under den senaste istiden. Det berömda Edinburgh Castle ligger på toppen av en vulkanisk sten som var motståndskraftig mot inlandsisens erosion och som därför står över det omgivande området; en perfekt försvarsplats! Den vulkaniska berggrunden skyddade ett område med mjukare berggrund från de framryckande glaciärernas erosionskrafter, vilket skapade en ”klippa och svans” där svansen är en avsmalnande remsa av den mjukare berggrunden. Den gamla staden löper längs ”svansen” och slottet står på ”klippan”. Edinburghs stadsplats kallades först ”Castle Rock”.
Namnet ”Edinburgh” sägs ha sitt ursprung i det gamla engelska ordet ”Edwin’s fort”, med hänvisning till kung Edwin av Northumbria på 700-talet (och ”burgh” betyder ”fästning” eller ”muromgärdad samling av byggnader”). Namnet föregick dock troligen kung Edwin, så det är osannolikt att detta är sant. År 600 e.Kr. omnämndes Edinburgh i form av ”Din Eidyn” eller ”Fort of Eidyn”, då bosättningen var ett bergsfäste i Gododdin. Staden kallas också kärleksfullt av skottarna för ”Auld Reekie” (Reekie betyder ”rökig”), med hänvisning till föroreningarna från kol- och vedeldning som lämnade mörka rökiga spår från skorstenar genom Edinburghs himmel. Staden har också kallats ”Auld Greekie” eller Nordens Aten på grund av sin topografi; den gamla stadskärnan spelar en roll som liknar den atenska Akropolis.
”Auld Greekie” hänvisar också till Edinburghs roll som Skottlands intellektuella och kulturella centrum. Medan de flesta städer expanderade och utvecklade tunga industrier under den industriella revolutionen, skedde expansionen i Forth-regionen i Leith, vilket lämnade Edinburgh relativt orört och instängt. Edinburghs historia har därför överlevt och garanterat Edinburgh en titel som UNESCO:s världsarv (1995).
Edinburgh definieras som bestående av Old Town och New Town. Den nya staden utvecklades utanför de gamla stadsmurarna, under en tid av sociala reformer och välstånd efter de jakobitiska upproren. Som svar på de problem som orsakades av en allt tätare befolkad gammal stad (staden hade fram till dess förblivit begränsad till den vulkaniska klippa som den föddes på), påbörjades en expansion norrut. All överskottsjord som uppstod i samband med byggandet av den nya staden lastades av i den postglaciala Nor Loch, som byggdes upp och har blivit det som nu är känt som The Mound. National Gallery of Scotland och Royal Scottish Academy-byggnaden byggdes ovanpå kullen och tunnlar har huggits genom den och leder till den berömda Waverley Station.
Den gamla staden, som ligger längs ”svansen” från klippan, på vilken slottet står högt, är bevarad i den medeltida gatuplanen. Det är längs svansen från slottet som den berömda ”Royal Mile” löper. På grund av den avsmalnande svansen var utrymmet ett problem med en växande befolkning på 1500-talet. Deras omedelbara lösning (före expansionen till New Town, efter de jakobitiska upproren) var att bygga höga bostadsområden. Tio- och elvavåningshus var typiska för dessa byggnader, men ett av dem nådde till och med upp till fjorton våningar! Byggnaderna förlängdes ofta även under marken för att ge plats åt invandrare till staden, vilket är orsaken till legenderna om Edinburghs ”underjordiska stad”. Tydligen var det de rika som bodde på de övre våningarna i dessa byggnader och de fattiga hölls till de nedre delarna.
Edinburgh har varit Skottlands huvudstad sedan 1437, då den ersatte Scone. Det skotska parlamentet har sitt säte i Edinburgh. Tidigare var dock Edinburgh Castle ofta under engelsk kontroll. Före 900-talet stod Edinburgh under anglosaxarnas och Danelagens kontroll. På grund av detta tidigare anglosaxiska styre var Edinburgh ofta, tillsammans med Skottlands gränsområden, inblandat i tvister mellan engelsmän och skottar. Det fanns en lång rad sammandrabbningar mellan dessa två i dessa regioner när engelsmännen försökte göra anglosaxiska domäner gällande och skottarna kämpade för land norr om Hadrianus mur. När Edinburgh på 1400-talet hade varit under skotsk styre under en längre tid flyttade kung Jakob IV av Skottland det kungliga hovet till Edinburgh och staden blev huvudstad genom ombud.
The Scott Monument
Kulturellt sett är staden också blomstrande. Den världsberömda Edinburghfestivalen (en serie konstfestivaler som hålls i staden i augusti) lockar årligen tusentals besökare till staden, och har tusentals fler som vill åka dit men ännu inte har hunnit. Bland dessa evenemang finns Edinburgh Fringe Festival, som ursprungligen var en liten sidofunktion från den ursprungliga Edinburgh International Festival, men som nu drar till sig en av de största folkmassorna och kan skryta med att vara den första pausen för många artister.
Turer i det historiska Edinburgh
För information om turer i det historiska Edinburgh, vänligen följ den här länken.
Museer
Se vår interaktiva karta över museer i Storbritannien för information om lokala gallerier och museer.
Slott
Se vår interaktiva karta över slott i Skottland för att få tillgång till de mest kompletta listorna över slott i Skottland på internet.
Att ta sig hit
Edinburgh är lättillgängligt både på väg och på järnväg, se vår reseguide för Storbritannien för ytterligare information.