Vad det betyder
De pengar som en bank har till hands, antingen i sina egna valv eller på ett konto hos en centralbank, kallas för bankens reserver. Alla pengar som sätts in på en bank stannar inte där. När en privatperson sätter in pengar i en bank använder banken de flesta av dessa pengar för att bevilja lån, och banken tar ut ränta (en avgift som människor måste betala för att låna pengar) på dessa lån. Eftersom räntebetalningar står för en stor del av bankens vinst är det naturligt för dem att vilja låna ut så mycket som möjligt av de pengar som deponerats hos dem. De måste dock balansera denna önskan om vinst med insättarnas (bankkontoinnehavarnas) krav; det vill säga, när insättarna vill ta ut pengar från sina konton måste banken ha pengar att ge dem.
För att säkerställa banksystemets stabilitet kräver de flesta länder idag att bankerna alltid håller en viss summa pengar i reserv. Vanligtvis definieras denna mängd pengar, som kallas obligatoriska reserver, som en procentsats av den mängd pengar som banken tar in genom inlåning. Säg till exempel att den amerikanska regeringen kräver att bankerna ska hålla reserver som motsvarar 10 procent av sina insättningar. Om en bank tar emot 1 000 000 dollar i insättningar skulle den vara skyldig att hålla 100 000 dollar i sina valv eller på sitt konto hos USA:s centralbank (som kallas Federal Reserve System, eller Fed, ett oberoende organ inom USA:s regering). Alla pengar utöver detta obligatoriska belopp kallas överskottsreserver och kan användas för att bevilja lån.
Obligatoriska reserver representerar pengar som helt enkelt lagras, medan lån representerar pengar som används för att generera mer pengar. När bankerna lånar ut pengar kan de människor och företag som lånar dem göra en mängd olika inköp som de annars inte skulle kunna göra, och ekonomin växer. Därför har andelen pengar som bankerna måste lägga undan som reserver en dramatisk effekt på den totala ekonomin.
När det började
Under medeltiden i Europa (ca 500-1500 e.Kr.) var guld den dominerande formen av pengar. Guld är tungt och besvärligt att flytta, och i många samhällen blev guldsmederna (som, eftersom de arbetade med guld, kunde bedöma dess renhet, väga det exakt och lagra det) guldförvaltare. En person tog sitt guld till guldsmeden för att förvara det, och guldsmeden gav honom ett kvitto där det stod hur mycket guld han hade deponerat. Med tiden insåg folk att guldsmedens kvitton i sig själva hade ett värde, eftersom de stod för den angivna guldmängden. I stället för att hämta guld för att göra vardagliga inköp började folk använda guldsmedernas kvitton som pengar.
Vid en viss tidpunkt stod det klart för guldsmederna att det sällan fanns en situation där en majoritet av insättarna ville ha sitt guld samtidigt. Istället föredrog folk att använda de mycket bekvämare kvittona, i förvissning om att dessa kunde bytas ut mot guld närhelst det behövdes. Guldsmederna, som insåg att de kunde skapa större vinster för sig själva genom att bevilja lån, började utfärda kvitton till människor som ville låna pengar. På detta sätt skapade de mer pengar än vad som faktiskt fanns i form av guld. De beviljade lån i proportion till den mängd guld som de hade i reserv, och balanserade sin önskan om vinst mot behovet av att vara beredda när insättare dök upp och ville göra uttag.
Dessa guldsmeder skapade begreppet fractional-reserve banking (när banker reserverar, eller avsätter, endast en liten del av sina insättningar och lånar ut eller investerar resten för att göra vinst), som är en hörnsten i det moderna banksystemet. Guldreserverna i det medeltida Europa var föregångarna till det som vi nu kallar bankreserver.
Mer detaljerad information
Det moderna banksystemet härstammar direkt från det system som skapades av de medeltida europeiska guldsmederna, med statligt utgivna sedlar och mynt som ersätter guld i det scenario som beskrivs ovan. Bankerna ger idag ut mycket mer pengar (genom att ge lån i form av checkar och checkkonton snarare än i kontanter) än vad som faktiskt finns i form av statligt utgivna sedlar och mynt.
Denna pengaskapande funktion hos bankerna är inte bara väsentlig för bankernas egna affärsmässiga framgångar, utan den är också grunden för all ekonomisk verksamhet i kapitalistiska länder (länder där företagen till stor del ägs av privatpersoner och inte av staten). Om penningmängden (den mängd pengar som cirkulerar i ett lands ekonomi) endast skulle begränsas till sedlar och mynt skulle moderna ekonomier vara mycket mindre och mindre dynamiska än de är. Detta beror på att skapandet av pengar inte upphör med varje enskilt lån.
Tänk på följande förenklade illustration av hur fractional-reserve banking fungerar. John Doe sätter in 10 000 dollar i kontanter i bank A. Bank A, som vill göra så mycket vinst som möjligt, avsätter endast den mängd pengar som krävs enligt lag. Om man för enkelhetens skull antar att regeringen för närvarande kräver att bankerna reserverar 10 procent av sina insättningar, skulle bank A reservera 1 000 dollar och sedan leta efter en lånesökande.
I detta skede går Jane Smith in genom dörrarna till bank A och ansöker om ett lån på 9 000 dollar för att starta en pizzeria. Bank A ger henne ett checkkonto som har ett saldo (en kredit) på 9 000 dollar, tillsammans med ett checkhäfte, och Jane börjar handla utrustning och förnödenheter. Säg att Jane kan få alla sina startbehov tillgodosedda hos Pizza Suppliers, Inc. och att hon skriver ut en check på 9 000 dollar till dem. Pizza Suppliers, Inc. kommer att sätta in Janes check i Bank B, där företaget har ett konto.
Bank B kommer att låna ut resterande 8 100 dollar efter att ha avsatt 10 procent (900 dollar) av detta insättningsbelopp. Detta lån kommer att generera fler checkutskrivningar, fler bankinsättningar och fler lån. Det kommer att skapa mer och mer pengar som tidigare inte existerade, tills den pengaskapande potentialen hos John Does ursprungliga 10 000 dollar är uttömd.
Då bankinsättningar på detta sätt har enorma krusningseffekter, har förändringar i mängden bankreserver som krävs enligt lag ett kraftfullt inflytande på ekonomin. Ökade krav på reservbelopp innebär att mer pengar tas ur cirkulation i varje steg av den process som beskrivs ovan. Minskningar av bankreservkraven innebär däremot ytterligare pengar som skapas i varje steg.
Nyare trender
Pengamängden är en av de finansiella faktorer som mest påverkar ett lands ekonomi. När mer pengar är i omlopp tenderar räntorna att sjunka, låneverksamheten ökar och ekonomin expanderar. När penningmängden minskar tenderar räntorna att stiga, färre människor tar lån och ekonomin krymper.
I dag försöker Federal Reserve System reglera den amerikanska ekonomin genom att ändra mängden pengar i omlopp vid varje given tidpunkt. Fed gör detta inte genom att beordra förändringar i den penningmängd som regeringen präglar utan i stället genom att påverka bankernas utlåningsverksamhet. Bankerna skapar pengar när de beviljar lån, och de kan bevilja lån i proportion till storleken på sina kassareserver. När Fed vill påverka bankerna att skapa mer eller mindre pengar använder den sig av vissa taktiker som ändrar nivåerna på de erforderliga bankreserverna i hela landet.