BakgrundEdit
Hynde, ursprungligen från Akron, Ohio, flyttade till London 1973 och arbetade på veckotidningen NME och i Malcolm McLaren och Vivienne Westwoods klädbutik. Hon var involverad i tidiga versioner av Clash och Damned och spelade i kortlivade band som Masters of the Backside (1976) och The Moors Murderers (1978 års lineup). The Pretenders bildades 1978 efter att Dave Hill på Anchor Records hört några demos av Hynde’s musik. Han ordnade en repetitionsstudio på Denmark Street, där ett tremannaband bestående av Hynde, Mal Hart på bas (han hade spelat med Hynde och Steve Strange i Moors Murderers) och Phil Taylor från Motörhead på trummor spelade ett urval av Hyndes originallåtar. Dave Hill var imponerad och ordnade en dag i Studio 51 för att spela in ytterligare en demo. Även om den var grov ansåg han att han hade sett och hört tillräckligt med ”stjärnpotential” för att föreslå att Hynde skulle bilda ett mer permanent band som skulle spela in för hans nya bolag, Real Records. Hynde bildade då ett band bestående av Pete Farndon på bas, James Honeyman-Scott på gitarr och Gerry Mcilduff på trummor. Detta band, som då inte hade något namn, spelade in fem spår i Regents Park Studio i juli 1978, däribland ”Stop Your Sobbing”. Kort därefter ersattes Gerry Mcilduff på trummor av Martin Chambers. Hynde döpte bandet till ”The Pretenders” efter The Platters-låten ”The Great Pretender”, som var en av hennes tidigare pojkvänners favoritlåt.
Originalband (1978-1982)Edit
Bandets första singel, en cover på Kinks-låten ”Stop Your Sobbing” (producerad av Nick Lowe och inspelad vid Regents Park-sessionerna i juli), släpptes i januari 1979 och fick kritisk uppmärksamhet. Den följdes av ”Kid” i juni 1979. I januari 1980 nådde bandet förstaplatsen i Storbritannien med ”Brass in Pocket”, som också var framgångsrik i USA och nådde plats 14 på Billboard Hot 100.
Det självbetitlade debutalbumet släpptes i januari 1980 och blev en succé i Storbritannien och USA både kritiskt och kommersiellt. Det anses vara ett av de bästa debutalbumen genom tiderna och har utsetts till ett av de bästa albumen genom tiderna av VH1 (nr 52) och Rolling Stone (nr 155).
Under mars 1981 släpptes EP:n Extended Play, som innehöll de brittiska och amerikanska succéerna ”Message of Love” och ”Talk of the Town”, ”Porcelain”, ”Cuban Slide” och en liveversion av ”Precious”, inspelad i Central Park.
Det andra fullängdsalbumet, Pretenders II, släpptes under augusti 1981. Pretenders II innehöll Extended Play-singlarna, MTV-videosuccén ”Day After Day” och de populära albumradiospåren ”The Adultress”, ”Birds of Paradise”, ”Bad Boys Get Spanked” och ”The English Roses”.
Den 18 september 1981 var Pretenders den musikaliska gästen i den amerikanska late night sketch comedy showen Fridays. Bandet framförde ”The Adultress”, ”Message of Love” och ”Louie, Louie”. Andy Kaufman var gästvärd för programmet den kvällen. Hösten 1981 ställde The Pretenders in sin USA+Canada-turné eftersom Chambers hade skurit sig i handen och skadan var så allvarlig att han inte kunde spela på ett antal veckor. Bandet beslutade att skjuta upp turnén i stället för att ersätta Chambers.
På grund av eskalerande drogmissbruk fick Farndon sparken från bandet efter ett möte mellan Hynde, Honeyman-Scott och Chambers den 14 juni 1982. Två dagar senare, den 16 juni 1982, dog Honeyman-Scott av hjärtsvikt till följd av kokainintolerans. Farndon var mitt uppe i att bilda ett nytt band när han hittades död den 14 april 1983 av sin fru. Efter att ha tagit heroin och svimmat hade Farndon drunknat i sitt badkar, vilket lämnade Pretenders med endast två levande medlemmar.
Återgruppering (1983-1989)Edit
Hynde och Chambers fortsatte bandet efter Honeyman-Scotts död. Under juli 1982 samlades ett vaktlag bestående av Hynde, Chambers, Rockpile-gitarristen Billy Bremner och Big Country-bassisten Tony Butler för att spela in singeln ”Back on the Chain Gang”. Låten släpptes i oktober och blev deras största framgång i USA och låg på femte plats i tre veckor i rad. Singelns B-sida, ”My City Was Gone” har (förutom under en kort period på 1990-talet) varit temamusik för The Rush Limbaugh Show sedan starten.
Hynde satte sedan upp en mer permanent lineup för bandet och behöll Chambers och lade till Robbie McIntosh på gitarr och Malcolm Foster på bas. ”Middle of the Road” var den här lineupens första singel, som släpptes i USA i november 1983 och nådde topp 20 där. Den amerikanska B-sidan, ”2000 Miles”, släpptes som singel i Storbritannien. Det tredje Pretenders-albumet, Learning to Crawl (med den nya lineupen med Foster och McIntosh), släpptes i januari 1984. Förutom de tre senaste singlarna innehöll albumet en coverversion av The Persuaders ”Thin Line Between Love and Hate”, med Paul Carrack på keyboards. Under nästa turnéperiod anslöt sig Rupert Black till livebandet på keyboards.
I juli 1985 spelade bandet (inklusive Black) på Live Aid. Strax efter att inspelningssessionerna för nästa album hade påbörjats och ett spår hade färdigställts förklarade Hynde att Chambers inte längre spelade bra och avskedade honom. Nedstämd av förlusten av sin bandkamrat slutade Foster (”Hela mitt argument var att Martin Chambers var rytmsektionen i Pretenders och att det egentligen inte spelade någon roll vem som spelade bas. Så jag sa bara att jag inte ville vara med längre”). Hynde och McIntosh spelade in resten av albumet i olika sessioner i New York och Stockholm med diverse sessionsmusiker. Mot slutet av sessionerna anställde Hynde två av gästspelarna – basisten T.M. Stevens och den före detta trummisen Blair Cunningham från Haircut One Hundred – som den nya rytmsektionen för Pretenders. Albumet Get Close släpptes 1986; skivan innehöll topp 10-singlarna ”Don’t Get Me Wrong” från filmen Gung Ho (hjälpt av en populär videohyllning till TV-serien The Avengers) och ”Hymn to Her” som blev en 8:e succé i Storbritannien. I USA nådde både ”Don’t Get Me Wrong” och ”My Baby” första plats på Billboards Mainstream Rock-lista.
För Get Close-turnén lades Bernie Worrell till på keyboards. Under turnén kände Hynde att bandets sound hade avlägsnat sig från sina New Wave rockrötter. Hon ansåg att hon nu var frontfigur för ett nytt band som ”inte var Pretenders”. Halvvägs in i turnén vidtog hon drastiska åtgärder: Stevens och Worrell fick båda sparken, Malcolm Foster återanställdes som basist och Rupert Black återvände som keyboardist.
Efter slutet av Get Close-turnén 1987 slutade McIntosh med Pretenders och ersattes av den tidigare Smiths-gitarristen Johnny Marr. Gruppen fortsatte att turnera, varefter Foster gick vidare till Simple Minds och Cunningham återgick till sessionsarbete. Senare under 1987 släpptes sammanställningen Pretenders – The Singles med alla femton brittiska och amerikanska singlar från de senaste tio åren; den innehöll Hyndes duett med UB40 på omslaget av Sonny and Cher’s ”I Got You Babe”.
Marr medverkade på Pretenders tidiga singel från 1989, ”Windows of the World” b/w ”1969”. För denna singel bestod bandet av Hynde, Marr, basisten James Eller och trummisen James ”J.F.T.” Hood. Efter diskussioner med Hynde slutade Marr och gick vidare till The The och tog med sig Eller. Utmattad av de senaste årens omvälvningar gick bandet in i ett uppehåll under större delen av 1989 och 1990.
1990-taletRedigera
Under 1990 anlitade Hynde sessionsspelare (bland annat de tidigare Pretenders Bremner och Cunningham och basisten John Mckenzie) och spelade in ett nytt Pretenders-album, Packed! Hynde var den enda person som var avbildad någonstans på albumet och var den enda officiella medlemmen i bandet. I Kanada blev huvudsingeln ”Never Do That” en topp 40-succé och nådde en toppnotering på plats 26, men det gick mindre bra på andra ställen.
1993 hade Hynde slagit sig samman med den före detta Katydids-gitarristen Adam Seymour för att bilda en ny version av Pretenders. Teamet bestående av Hynde och Seymour anlitade sedan ett antal sessionsmusiker för att spela in Last of the Independents det året, bland annat den före detta Smiths-bassisten Andy Rourke, den före detta Primitives-bassisten Andy Hobson och den före detta Pretenders och trummisen/författaren/producenten James Hood, som tidigare varit med i The Impossible Dreamers och Moodswings. Men i slutet av skivans sessioner (och för den efterföljande turnén) var den officiella banduppställningen Hynde, Seymour, Hobson och den återvändande trummisen Martin Chambers. Denna line-up höll i sig i över ett decennium utan förändringar.
När Last of the Independents släpptes 1994 fick den guldstatus i USA. Singeln ”Night In My Veins” var en mindre framgång i USA, en mellansuccé i Storbritannien och en topp 10-succé i Kanada. Den andra singeln var albumets centrala ballad ”I’ll Stand by You”, som fick mycket utrymme i radio och var en topp 10-succé i Storbritannien och en topp 20-succé i USA (nr 16 på Billboard Hot 100) och i Kanada.
Den 10 april 1999 ledde Hynde minneskonserten ”Here, There and Everywhere – A Concert for Linda” för sin avlidna nära vän Linda McCartney i Royal Albert Hall i London, som organiserades av Hynde och Carla Lane. The Pretenders var bakgrundsband för alla artister.
Viva el Amor släpptes under 1999, liksom deras samarbete med Tom Jones på albumet Reload.
2000-taletRedigera
The Pretenders slog sig ihop med Emmylou Harris på Return of the Grievous Angel: A Tribute to Gram Parsons och framförde låten ”She”. En Greatest Hits-sammanställning följde år 2000. Under 2002 släpptes Loose Screw av Artemis Records, den första Pretenders-skivan som släpptes av ett annat bolag än WEA. Rolling Stone noterade dess ”förfining, stilfulla melodier och vokala fyrverkerier”, medan Blender kallade den ”slick, snarky pop med glimtar av briljans”.
I mars 2005 blev Pretenders invalda i Rock and Roll Hall of Fame. Vid intagningsceremonin framförde bandet ”Precious” och ”Message of Love”. Under sitt tacktal namngav och tackade Hynde alla ersättningsmedlemmar i gruppen och sa sedan:
”Jag vet att Pretenders har sett ut som ett hyllningsband de senaste 20 åren. … Och vi hyllar James Honeyman-Scott och Pete Farndon, utan vilka vi inte skulle vara här. Och å andra sidan, utan oss hade de kanske varit här, men det är så det fungerar i rock ’n’ roll.”
Efter att ha blivit invalda i Hall of Fame fortsatte Pretenders att turnera som ett fyrpartsteam (Hynde, Seymour, Hobson och Chambers). Under 2005 lämnade basisten Hobson och ersattes av Nick Wilkinson, vilket innebar bandets första line-up-ändring på tretton år. Samma år släppte Rhino Records boxen Pirate Radio med fyra skivor och DVD, som omfattade hela gruppens karriär. Två diskar med remastrade versioner av de två första albumen kom också ut det året med bonusspår. Under 2007 remastrade Rhino både Learning to Crawl och Get Close ännu en gång, med bonusspår. Inte långt därefter lämnade gitarristen Seymour och ersattes av James Walbourne.
The Pretenders album Break Up the Concrete släpptes via Shangri-La Music den 7 oktober 2008. Det var bandets första topp 40-album i USA på tjugotvå år, och dess sista hittills. Bland låtarna finns ”Boots of Chinese Plastic”, ”Don’t Cut Your Hair”, ”Love’s a Mystery”, ”The Last Ride” och ”Almost Perfect”.
2010sRedigera
I september 2012 återfanns Pretenders (Hynde, Chambers, Heywood, Walbourne, Wilkinson) i en ny grupp som en del av underhållningsuppställningen för Singapores Grand Prix 2012. De fick sällskap av keyboardisten/akustikgitarristen Carwyn Ellis under hösten 2012. Den 6 september 2016 meddelade Stevie Nicks att Pretenders skulle turnera med henne på en turné med 27 städer under de sista tre månaderna av 2016. Livebandet bestod som tidigare av Hynde, Chambers, Heywood, Walbourne och Wilkinson. The Pretenders släppte sitt tionde studioalbum Alone den 21 oktober 2016. Precis som på Packed! var Hynde dock den enda Pretender på albumet, som i övrigt spelades helt och hållet av sessionsmusiker. I maj 2017 återupptog Ellis turnén med Pretenders som turnerade i Australien och Nya Zeeland tillsammans med Nicks. I oktober 2017 uppträdde Pretenders på Austin City Limits.
2020sEdit
Bandet var ursprungligen planerat att släppa sitt elfte studioalbum Hate for Sale den 1 maj 2020, och leadsingeln ”The Buzz” släpptes den 17 mars 2020. Den 24 mars försenades dock albumsläppet till den 17 juli.
En fem månader lång nordamerikansk turné med Journey var ursprungligen planerad att börja den 15 maj 2020. På grund av COVID-19-pandemin ställdes turnén in.