Religionen är viktig för ett levande, demokratiskt samhälle
Religionen är viktig för demokratin
”har ingen regering som är beväpnad med en makt som kan bekämpa mänskliga passioner som inte är tyglade av moral och religion.” – John Adams
Religiös undervisning och tro är än idag livsnerven i samhällets moraliska ethos. Religionen lär inte bara ut dygder utan katalyserar också moraliska handlingar. Som sådan spelar religionen en viktig samhällsroll som motiverar särskild hänsyn. Denna roll beskrevs mycket riktigt av en kinesisk ekonom som studerade demokratin i Amerika. ”Förr i tiden”, förklarade ekonomen, ”besökte de flesta amerikaner en kyrka eller synagoga varje vecka. När ni var där, från era yngsta år, fick ni lära er att ni frivilligt skulle lyda lagen, att ni skulle respektera andras egendom och inte stjäla den. Du fick lära dig att aldrig ljuga och att respektera andras liv och frihet på samma sätt som ditt eget. Amerikanerna följde dessa regler eftersom de hade kommit att tro att även om polisen inte tog dem när de bröt mot en lag skulle Gud ta dem. Demokratin fungerar eftersom de flesta människor för det mesta frivilligt följer dina lagar.”
Dessa kvalitativa observationer bekräftas av kvantitativ forskning. Många forskare har samlat empiriska bevis som spårar det starka sambandet mellan samtida religiös observans i Amerika och dygdigt beteende. Till exempel tenderar religiöst observanta medborgare att vara mer generösa och civilt sinnade grannar. Enligt uppskattningar skänker mer än 90 procent av dem som deltar i gudstjänster varje vecka pengar till välgörenhet, och nästan 70 procent arbetar frivilligt för välgörande ändamål.
En del hyllar dessa goda gärningar men försöker marginalisera de trosuppfattningar och den praxis som motiverar dem. Sådana försök är olyckliga. Distinkta religiösa trosuppfattningar och praxis är grundläggande för de moraliska handlingar som de väcker. Det finns gott om exempel på religiös tro som inspirerar samhällen till djupgående handlingar av välgörenhet och osjälvisk service. Dessa positiva bidrag understryker behovet av att bevara den grundläggande mänskliga rättigheten till religionsfrihet.
Förvisso har bevarandet av religionsfriheten också sina fördelar. Tillsammans med andra friheter ökar religionsfriheten samhällets socioekonomiska framsteg och minskar våldsamma konflikter. Som ett resultat av detta är det mer sannolikt att samhällen blomstrar när medborgarna har denna frihet att uttrycka sina djupaste övertygelser och högsta ideal. Kort sagt bidrar både religion och religionsfrihet till ett fredligare, stabilare och mer välgörande samhälle.
Religionens konstitutionella skydd
För att dessa fulla effekter ska slå igenom måste skyddet av religionsfriheten sträcka sig längre än bara tillbedjan. Religionsfriheten måste innefatta skydd av moraliskt eller religiöst motiverade offentliga uttryck. Troende människor och religiöst baserade institutioner fortsätter att spela en viktig roll när det gäller att utforma sociala och moraliska frågor genom lämpliga demokratiska kanaler. Liksom andra värdiga organisationer och orsaker förtjänar religiösa människor och institutioner att höras i den offentliga sfären – varken religiösa eller sekulära röster bör tystas.
Förmånen för religionsfrihet undergräver naturligtvis inte andra viktiga intressen i samhället. Klausulen om fri religionsutövning i Förenta staternas konstitution skyddar religionen i Amerika, men inte religiös extremism som hotar andra. Regeringen kan och gör till exempel rimliga restriktioner för att skydda medborgarnas hälsa och säkerhet i ett pluralistiskt samhälle. Den rättsliga och lagstiftande processen erbjuder dock ett sätt att ständigt skydda, forma och definiera religionsfriheten så att den inte åsidosätts. Även om rimliga skydd välkomnas bör de respektera den sunda separationen mellan stat och religion som gör det möjligt för religionen att frodas.
En riktig separation av kyrka och stat har i själva verket som effekt att religiösa institutioner och samhället i stort stärks. För att utöva sitt positiva inflytande måste religiösa organisationer och individer behålla utrymme från regeringen – fysiskt, socialt och juridiskt – för att fritt kunna utöva sin tro. Detta gör det möjligt för religiösa institutioner att uttrycka sitt budskap, bestämma vem de är och leva ut sina övertygelser på ett meningsfullt sätt. Det religiösa utrymmet måste fortsätta att respekteras, och religionen bör inte isoleras.
Inskränkningar i den första friheten
Tyvärr pressas det religiösa utrymmet alltmer av en syn på att religion är en rent privat angelägenhet. Denna trend är oroväckande, särskilt för troende människor.
Trots detta intrång är religionens roll i samhället fortfarande oumbärlig. 1800-talskommentatorn om demokrati Alexis De Tocqueville sade: ”När någon som helst religion har slagit djupa rötter i en demokrati … bevara den omsorgsfullt som det mest värdefulla arvet”. Religionen är i dag fortfarande ett mycket värdefullt arv. För att bevara detta arv på rätt sätt krävs förnyad respekt för religionsfriheten och de demokratiska principer som stöder den. Denna respekt kommer att komma snabbare i takt med att individer och regeringar förstår och erkänner religionens viktiga plats i samhället.
Clayton M. Christensen, ”The Importance of Asking the Right Questions” (tal vid Southern New Hampshire University, Manchester, N.H., 16 maj 2009).
Se Robert D. Putnam och David E. Campbell, American Grace: How Religion Divides and Unites Us (New York City: Simon Schuster, 2010), 461.
Arthur C. Brooks, ”Religious Faith and Charitable Giving”, Policy Review (oktober 2003). Liknande statistik finns i ”Faith Matters Survey 2006”, som citeras i American Grace: How Religion Divides and Unites Us.
Se Brian J. Grim och Roger Finke, The Price of Freedom Denied (New York City: University of Cambridge, 2011) och Brian J. Grim, ”Religious Freedom: Good for What Ails Us”, The Review of Faith & International Affairs 6, no. 2, 3-7.
Alexis De Tocqueville, Democracy in America, trans. and ed. Harvey C. Mansfield and Delba Winthrop (Chicago: University of Chicago Press, 2000), 519.