En ny studie visar att vissa barn som diagnostiseras korrekt med autismspektrumstörningar (ASD) i tidig ålder kan förlora sina symptom när de blir äldre. Ytterligare forskning kan hjälpa forskare att förstå denna förändring och visa vägen till effektivare insatser.
ASD omfattar flera relaterade störningar i hjärnan, med symtom som sträcker sig från milda till allvarliga. Personer med ASD har i allmänhet problem med sociala interaktioner och kommunikation. ASD drabbar ungefär 1 av 88 barn.
Optimalt utfall – en term som används när symtomen försvinner senare i livet – har dokumenterats i tidigare ASD-studier. Frågor kvarstod dock om huruvida symtomen försvann eller om den ursprungliga diagnosen var felaktig.
En forskargrupp ledd av dr Deborah Fein vid University of Connecticut, Storrs, försökte undersöka om optimalt utfall kunde ses hos barn som hade fått en bekräftad ASD-diagnos före 5 års ålder. Deltagarna med optimalt utfall var tvungna att för närvarande vara inskrivna i vanliga klassrum och ha en dokumenterad rapport om sin tidigare diagnos från en läkare eller psykolog som specialiserat sig på autism. För att bekräfta denna bedömning redigerades rapporterna för att ta bort all information utom beskrivningarna av beteendet. De granskades sedan av en expert på ASD-diagnostik.
Tre grupper deltog, med 34 barn i gruppen med optimalt utfall. De matchades med avseende på ålder, kön och icke-verbal IQ med 44 barn med högfungerande ASD och 34 jämnåriga med typisk utveckling. Deltagarna var mellan 8 och 21 år gamla. Studien, som finansierades av NIH:s National Institute of Mental Health (NIMH), publicerades i februari 2013 års nummer av Journal of Child Psychology and Psychiatry.
Gruppen med optimalt utfall verkade ha något mildare sociala problem i tidig ålder än gruppen med högfungerande ASD. Båda hade dock liknande symtom på kommunikation och repetitivt beteende.
För att utvärdera deras nuvarande status använde forskarna en standarduppsättning av kognitiva och observationella tester samt föräldraenkäter. Denna bedömning visade att barnen med optimalt utfall inte hade några uppenbara brister i språk, ansiktsigenkänning, kommunikation eller social interaktion.
Forskarna planerar nu mer djupgående jämförelser av dessa barn, inklusive strukturella och funktionella hjärnavbildningsstudier. De hoppas kunna förstå bättre vilka barn med ASD som kan uppleva ett optimalt resultat och varför.
”Alla barn med ASD kan göra framsteg med intensiv terapi, men med vårt nuvarande kunskapsläge uppnår de flesta inte den typ av optimalt resultat som vi studerar”, säger Fein. ”Vår förhoppning är att ytterligare forskning kommer att hjälpa oss att bättre förstå förändringsmekanismerna så att varje barn kan få ett så bra liv som möjligt.”