 |
  |
 |
Re, solguden |
Solguden ansågs vara den centrala och ursprungliga kraften i skapelsen. Den dagligen stigande och sjunkande solen erbjöd påtagliga bevis på solens makt att falla ner på västhimlen och återfödas varje morgon på östhimlen.
Re förde med sig begreppet Maat – principen om sanning (Rätt) och balanserad rättvisa – till egyptierna. Detta grundläggande koncept blev hörnstenen i den egyptiska civilisationen. Solens kosmiska resa, som symboliseras av skarabén (en dyngbagge som skjuter solskivan över himlen), skulle fortsätta så länge som kulten av solguden och Maat respekterades. I gudarnas begynnelsestadier överfördes Re:s kungadöme till andra former av solguden – till Shu, sedan Geb och slutligen Osiris.
På jorden betraktades kungarna i det gamla riket som solgudens dödliga förkroppsligande. Med andra ord var en kung en gud på jorden, och hans rätta handlingar förhindrade att världen föll i kaos.
Solguden är också känd som Ra-Horakhty (”Horus från horisonten”) och Atum (”Allt”), den substans ur vilken hela skapelsen vecklades ut. Re-Horakhty identifieras som en gud med en människokropp och ett falkhuvud som bär en krona i form av en solskiva omgiven av en kobra, eller en krona gjord av vädurhorn och strutsfjädrar. Atum avbildas som Egyptens kung och universums herre och bär Egyptens dubbla krona. Alla dessa former av solguden representerar löftet om återuppståndelse, ett svar på den mänskliga dödlighetens dilemma.
Solkulten upprätthölls av de egyptiska kungarna under århundradena. De byggde pyramider (symboler för trappan till solen eller solens vinklade strålar) och senare soltempel för att hedra solgudarna. När en kung dog dömdes hans handlingar i eftervärlden av Osiris, en form av solguden och underjordens härskare. Om de ansågs rättvisa förvandlades kungen till en form av solguden.
huvudmeny | civilisation | religion | gudar och gudinnor