Yap, ön i Stilla havet som Japan nästan har glömt

En atmosfär av spänning och nervositet steg med den tidiga morgonsolen på den mikronesiska ön Yap.

Det är den 1 mars och lukten av hibiskus sprider sig genom tibnaw-hybriderna. Hela familjer sitter på torkade palmblad, medan alla åldrar förbereder sig för att uppträda på sin bys vägnar inför de fortfarande mäktiga stamhövdingarna.

I det täta djungellandskapet vävs färgglada kjolar av pandanusblad, medan gurkmeja- och kokosnötsoljor appliceras på ungas och gamlas blottade hud för att skapa ett skimmer som blir nästan gyllene i det starka solljuset.

Yap-dagen är den dag då yapeserna berättar sina historier från århundradena förfluten tid genom dans och sångliknande sång, en tradition som kallas churu och som har förts vidare i generationer och, mer än på någon annan ö i Stilla havet, bevarats på ett autentiskt sätt ända fram till i dag.

Det mantra som åtföljer denna typ av yapesisk filosofi är ”visdom i en korg”, en hänvisning till de vävda korgar som både män och kvinnor bär. Korgarna är inte bara till för deras tillhörigheter, utan är en påminnelse om att deras kultur bygger på den flora, fauna och det vatten som omger dem och att deras egen styrka som nation definieras av upprätthållandet av den kulturen.

Krisligt nog uppträder inte folket i Yap för turister; regeringen här registrerade bara 4 000 årliga besökare mellan 2010 och 2017. Yapborna fortsätter snarare sina traditioner för att vörda sina rötter och sin naturliga omgivning.

För hundra år sedan var Yap på en annan väg. Tyskland hade köpt Spanska Mikronesien – och i förlängningen Yap – 1899 från Spanien för ett värde av 4,5 miljoner dollar och lagt öarna till sitt protektorat Tyska Nya Guinea. Vid första världskriget hade Tyskland också kontroll över dagens Marshallöarna, Palau, Nauru, de norra Marianerna och en del av Papau Nya Guinea.

År 1902 undertecknade Japans kejsardöme och det brittiska kejsardömet den anglo-japanska alliansen för att stå emot rysk expansion. Därmed kom de två länderna överens om att stödja varandra i händelse av ett krig där flera makter var inblandade.

Så 1914 svarade Japan på Storbritanniens krigsförklaring mot Tyskland och dess allierade genom att erbjuda sin hjälp i utbyte mot Tysklands besittningar i Stilla havet. Inom några månader efter Japans krigsförklaring mot Tyskland lade Japan beslag på nästan alla dess öar i Stilla havet.

När kriget var avslutat, och i samband med att Nationernas Förbund upprättade Versaillesfördraget – världens första mellanstatliga organisation som skapades för att eftersträva fred i världen – fick Tyskland ta ifrån sig en stor del av sitt land, inklusive sina protektorat och kolonier.

Då Nationernas Förbund ställdes inför ett val om statusen för Tysklands protektorat i Stilla havet, beslutade Nationernas Förbund att ge alla öar i Stilla havet norr om ekvatorn (utom Hawaii) till Japans kejsardöme, ett beslut som grundade sig på Storbritanniens löfte till Japan och som undertecknades som lag i Nationernas Förbunds mandat för södra Stilla havet från 1919.

Populationen av japaner i Mikronesien exploderade. Antalet som bodde på Yap hoppade från 97 till nästan 2 000 inom några år, på en ö med endast 7 000 invånare. De fyra framtida staterna i Mikronesiens förbundsstater (inklusive Chuuk, Pohnpei och Kosrae) var hemvist för omkring 100 000 japaner 1945.

I dag bor det bara två personer på Yap, ett resultat av massrepatrieringen efter andra världskriget. Medan japaner fortfarande var vanliga besökare på 1980- och 90-talen är det nu färre än 300 per år som kommer hit, enligt Su Mitsue Yasui, den japanska ägaren av Nature’s Way Dive Shop i Yaps huvudstad Colonia.

”Fram till juli 1997 hade vi tre flygningar från Guam och Palau”, säger hon. ”Det var på den tiden som vi hade god tillgång från Japan. Men sedan bestämde sig några smarta för att ’pengar pengar pengar pengar'”, beklagar hon med hänvisning till den asiatiska finanskrisen det året. Gordon Bethune, vd för Continental Airlines, skar ner alla rutter som inte gick med vinst, och Yap, som ligger halvvägs mellan nationen Palau och det amerikanska territoriet Guam, förlorade sin förbindelse med Japan. Även om flygningarna mellan Guam och Yap sedan dess har återinförts är Yaps turistsiffror fortfarande svindlande låga.

Yasui flyttade till Yap 1990 från Hiroshima. ”Det är därför jag är lite konstig”, säger hon. ”Jag är inte som andra japaner, eftersom jag är en hibakusha (överlevare av atombombningen 1945). Min far var i staden precis efter bomben, han hade rätt att få stöd från regeringen, men han vägrade.”

Yasui har byggt upp en karriär som dykinstruktör. ”På vintern fanns det inte många jobb, så jag tog oftast långa semestrar utanför Japan. Jag studerade i Palau och hittade en bok skriven av Seiko Ouchi om en gammal man som byggde en kanot för att ta sex besättningsmän från Yap till Boninöarna (Ogasawaraöarna).”

Ouchi var en av de få japaner som tillbringade tid i Yap efter andra världskriget. De japanska relationerna med lokalbefolkningen hade varit ansträngda under den japanska administrationen, eftersom yapeserna ansåg att deras härskare ofta var kulturellt okänsliga för deras traditioner. Efter andra världskriget återupptogs inte de diplomatiska förbindelserna mellan Japan och Yap förrän 1988.

Ouchi skrev två böcker om ön, ”The Story of Yap” (1985) och ”The Old Man’s First Voyage” (1989), där den sistnämnda dokumenterar den episka kanotresa från Yap till Ogasawara som genomfördes 1986 och som inspirerade Yasui till att för första gången besöka ön.

”Det finns bara en annan gammal japan som är här (permanent)”, säger Yasui. ”Han heter Watanabe och kom hit 1978. Han har varit här i 40 år och är gift. Han har uppfostrat sex pojkar som alla är vuxna och är nu pensionerad vid 75 års ålder. Resten är tre Japan Overseas Cooperation Volunteers och en som personligen har förlängt med ett halvår för att arbeta på sjukhuset som dataspecialist.”

Små siffror alltså, men på Yap Day, årets största festival, är Japan väl representerat. En av hedersgästerna är Ryoichi Horie, Japans ambassadör i Mikronesiens förbundsstater. Vid Yap Memorial Hospital var Horie värd för en ceremoni tillsammans med guvernör Tony Ganngiyan för att ge tre gräsrotsbidrag på sammanlagt 255 802 dollar till utbildningsdepartementet, hälsovårdsdepartementet och miljöskyddsbyrån.

I år markerade Yap-dagen sitt 50-årsjubileum och ägde rum under tre dagar. Evenemanget skapades av stamhövdingar för att skydda och föra vidare Yaps traditioner, från de världsberömda Rai-stenpengarna till sånger, danser, kunskaper i kanotbygge och sport.

Det japanska inflytandet är alltså inte direkt uppenbart, men det är inte heller obetydligt. Japanerna förbjöd tatueringar, som var så vanliga i andra kulturer i Stilla havet, på 1920-talet, och de är märkbart frånvarande på de topless männen och kvinnorna i Yap.

Japanerna främjade också blandäktenskap. Ben Tomihara, son till en japansk mor och en yapesisk far, minns att han växte upp som en outsider i Yap på 1950-talet.

”När jag gick i skolan gjorde de narr av mig”, säger han när jag träffar honom i hans hus i Colonia. ”På den tiden fanns det inte många blandade människor, bara min familj och familjen Alexander som var ryssar och japaner. Bara två.”

Tomiharas syskon gick i skolan i Japan och fick så småningom kontakt med sina släktingar i Okinawa, där hans mamma, Yoshiko Tomihara, föddes. Yoshiko var dock väletablerad på Yap och hade öppnat öns första tempurarestaurang efter kriget.

”(Japanerna) tog med sig grönsaker som kankon (vattenspenat), eftersom vi inte hade några grönsaker”, säger Tomihara. ”De tog också med sig sakura-träd (körsbärsträd) hit för medicin”, tillägger hans dotter Emiko. ”Bladen hjälper om man skär sig. Nästa dag läker det.”

Yasui har också upptäckt några lokala drag som fortfarande är kvar från Japans styre av ön. ”Yapeserna är respektfulla och artiga människor. Mycket artiga, de skräpar aldrig ner, de respekterar husägarna. Det är grundläggande för deras kultur”, säger hon.

Och det är deras gamla kultur, som exemplifieras av allt som Yap Day skildrar, som övertygar henne om att förbli den sista japanska kvinnan på Yap. ”Den yapesiska andan fick mig att stanna”, säger hon. ”Yaps skyddsandar och Japans skyddsandar, alla gråter över hur världen har förändrats. Men här på Yap kanske de säger, OK, du fördröjde det!”

Från Japan kan Yap nås via Guam. United Airlines flyger för närvarande en gång i veckan mellan Guam och Yap.