De tretton kolonierna var en del av det som kallades Brittiska Amerika, ett namn som användes av Storbritannien fram till dess att Pariskontraktet erkände de ursprungliga tretton amerikanska staternas självständighet 1783. Dessa brittiska kolonier i Nordamerika gjorde uppror mot det brittiska styret 1775, i det som kallas den amerikanska revolutionen i USA och det amerikanska frihetskriget i andra länder. En provisorisk regering bildades som proklamerade deras självständighet, som nu firas som att den ägde rum den 4 juli 1776 (självständighetsdagen), och därefter blev de ursprungliga tretton amerikanska staterna. Kolonierna grundades mellan 1607 (Virginia) och 1733 (Georgia), även om Storbritannien hade flera andra kolonier i Nordamerika och Västindien som inte anslöt sig till upproret 1775.
De tretton kolonierna gav upphov till arton nuvarande delstater: de ursprungliga tretton delstaterna (i kronologisk ordning efter att de ratificerat Förenta staternas konstitution: Delaware, Pennsylvania, New Jersey, Georgia, Connecticut, Massachusetts, Maryland, South Carolina, New Hampshire, Virginia, New York, North Carolina, Rhode Island), Vermont (som hade varit omtvistad mellan New Hampshire och New York och var en självständig republik från 1777 till 1791), Kentucky (som hade varit en del av Virginia fram till 1792), Tennessee (som hade varit en del av North Carolina fram till 1790 och därefter det federalt administrerade sydvästra territoriet fram till 1796), Maine (tidigare en del av Massachusetts fram till 1820) och West Virginia (en del av Virginia fram till 1863).
.