Enligt Katolska kyrkans katekes:
1862 Man begår en venial synd när man i en mindre allvarlig sak inte iakttar den norm som föreskrivs av den moraliska lagen, eller när man i en allvarlig sak är olydig mot den moraliska lagen, men utan att ha full vetskap om det eller utan att ha samtyckt till det.
Definitionen av ordet ”venial” är ”förlåtlig”. En handling, när den inte är ordnad mot det som är gott, anses vara syndig – antingen venialt eller mortalt. När en sådan handling är venialt syndig innebär den ett subjekt som inte anses vara ”allvarligt”. En sådan handling, även om den begås med full kunskap och fullt samtycke, förblir venikal, så länge handlingens föremål inte är allvarligt. Om föremålet för en viss handling är ”allvarligt” kan dock gärningen vara dödssyndig. Uppsåtlig okunnighet och ”hjärtats hårdhet” ökar ”syndens frivilliga karaktär”. När den helige Thomas av Aquino diskuterade skillnaden mellan venial och mortal synd i sin Summa Theologica angav han således att en venial synd skiljer sig från en mortal synd, på samma sätt som något ofullkomligt skiljer sig från något som är fullkomligt.
Som sådan kan man komma fram till vilken typ av synd, till exempel, som begicks genom att ställa följande tre frågor:
- Innehåller handlingen en allvarlig materia?
- Gjordes handlingen med full vetskap om det fel som hade begåtts i handlingen?
- Gjordes handlingen med viljans fulla samtycke?
Om alla tre frågorna besvaras jakande har kriterierna för en dödssynd uppfyllts. Om någon av de tre frågorna besvaras nekande har endast kriterierna för en venial synd uppfyllts. Vid tvivel om någon av dessa tre frågor antas att kriterierna för en dödssynd inte har uppfyllts.
Varje dödssynd som man begår ökar den botgöring som man måste göra. Den botgöring som inte görs under livet omvandlas till straff i skärselden. En venial synd kan lämnas obekant så länge det finns något syfte att ändra på den. Genom försoningens sakrament får man nåden att hjälpa till att övervinna såväl veniella som dödliga synder. Det rekommenderas att man bekänner sina veniella synder. Venialsynder kräver någon form av botgöring.
Enligt Magisterium förblir venialsynder vanligen venialsynder oavsett hur många man begår. De kan inte ”adderas” till att tillsammans utgöra en dödssynd, men deras ackumulering leder till att man blir mer sårbar för att begå dödssynder. Det finns fall där upprepade brott kan bli en allvarlig sak. Om man till exempel skulle stjäla små mängder egendom från en viss person, skulle man med tiden ha stulit tillräckligt mycket för att det skulle utvecklas till en allvarlig stöld från den personen.
I allt detta bör man inte ta lätt på veniella synder, särskilt inte när de begås avsiktligt. Ingen utan en särskild nåd (som i allmänhet anses gälla endast den heliga Jungfru Maria)kan undvika även halvt avsiktliga venialsyndigheter helt och hållet (enligt Trents definition). Men man måste, för att undvika dödssynder, försöka (så långt det är möjligt) att övervinna veniella synder. Läran lär att även om ett antal veniella synder inte i sig själva uppgår till en dödssynd, så försvagar varje veniell synd viljan ytterligare, och ju mer villig man blir att tillåta sådana fall, desto mer är man benägen till, och kommer oundvikligen att falla i dödssynder om man fortsätter på denna väg.