Jehova är Bibelns sanna Gud, alltings skapare. (Uppenbarelseboken 4:11) Profeterna Abraham och Moses dyrkade honom, liksom Jesus. (1 Mosebok 24:27; 2 Mosebok 15:1, 2; Johannes 20:17) Han är Gud, inte bara för ett folk, utan för ”hela jorden.” -Palm 47:2.
Jehova är Guds unika namn så som det uppenbaras i Bibeln. (2 Mosebok 3:15; Psalm 83:18) Det kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”att bli”, och ett antal forskare föreslår att namnet betyder ”Han orsakar att bli”. Denna definition passar väl in på Jehovas roll som Skaparen och uppfyllaren av hans syfte. (Jesaja 55:10, 11) Bibeln hjälper oss också att lära känna personen bakom namnet Jehova, särskilt hans dominerande egenskap kärlek: 2 Mosebok 34:5-7; Lukas 6:35; 1 Johannes 4:8.
Namnet Jehova är en engelsk översättning av det hebreiska namnet på Gud – de fyra bokstäverna יהוה (YHWH), som är känt som Tetragrammaton. Det exakta uttalet av det gudomliga namnet på gammal hebreiska är inte känt. Formen ”Jehova” har dock en lång historia i det engelska språket och förekommer för första gången i William Tyndales bibelöversättning från 1530. *
Varför är uttalet av Guds namn på fornhebreiska okänt?
Förra hebreiskan skrevs utan vokaler och endast med konsonanter. Den hebreiskspråkiga läsaren kunde lätt tillhandahålla de lämpliga vokalerna. Efter att de hebreiska skrifterna (”Gamla testamentet”) hade färdigställts antog dock vissa judar den vidskepliga tron att det var fel att uttala Guds personliga namn. När de läste högt en bibeltext som innehöll Guds namn ersatte de detta med uttryck som ”Herre” eller ”Gud”. Under århundradenas lopp spreds denna vidskepelse och det gamla uttalet gick så småningom förlorat. *
Vissa anser att det gudomliga namnet uttalades ”Jahve”, medan andra föreslår olika möjligheter. En Dödahavsrulle som innehåller en del av Leviticus på grekiska translittererar namnet Iao. Tidiga grekiska författare föreslår också uttalet Iae, I-a-beʹ och I-a-ou-eʹ, men inget av dessa kan bevisas vara det uttal som användes på fornhebreiska. *
Missuppfattningar om Guds namn i Bibeln
Missuppfattning: Översättningar som använder ”Jehova” har lagt till detta namn.
Fakta: Det hebreiska ordet för Guds namn i form av Tetragrammaton förekommer cirka 7 000 gånger i Bibeln. * De flesta översättningar tar godtyckligt bort Guds namn och ersätter det med en titel som ”Herre.”
Missuppfattning: Den allsmäktige Gud behöver inget unikt namn.
Fakta: Gud själv inspirerade bibelförfattarna att använda hans namn tusentals gånger, och han beordrar dem som dyrkar honom att använda hans namn. (Jesaja 42:8; Joel 2:32; Malaki 3:16; Romarbrevet 10:13) Faktum är att Gud fördömde falska profeter som försökte få människor att glömma hans namn.-Jeremias 23:27.
Missuppfattning: Enligt judarnas tradition borde Guds namn tas bort från Bibeln.
Fakta: Det är sant att vissa judiska skriftlärda vägrade att uttala det gudomliga namnet. De tog dock inte bort det från sina exemplar av Bibeln. I vilket fall som helst vill Gud inte att vi ska följa mänskliga traditioner som avviker från hans bud. matte 15:1-3.
Missuppfattning: Det gudomliga namnet bör inte användas i Bibeln eftersom man inte vet exakt hur det ska uttalas på hebreiska.
Fakta: Detta resonemang utgår från att Gud förväntar sig att människor som talar olika språk ska uttala hans namn på samma sätt. Bibeln visar dock att Guds dyrkare i det förflutna som talade olika språk uttalade egennamn på olika sätt.
Tänk till exempel på den israelitiske domaren Josua. Första århundradets kristna som talade hebreiska skulle ha uttalat hans namn Yehoh-shuʹaʽ, medan de som talade grekiska skulle ha sagt I-e-sousʹ. I Bibeln finns den grekiska översättningen av Josuas hebreiska namn, vilket visar att de kristna följde det förnuftiga tillvägagångssättet att använda den form av egennamn som var vanlig på deras språk. akterna 7:45; hebreerbrevet 4:8.
Den samma principen kan tillämpas på översättningen av det gudomliga namnet. Mycket viktigare än det exakta uttal som väljs är att Guds namn får sin rättmätiga plats i Bibeln.