Föreställ dig att du är en nybliven förälder som håller ditt barn i din famn. Du har visioner om en perfekt relation med ditt barn och ser denna vackra framtid. Du kan spola fram några år och ditt barn går nu i grundskolan eller till och med på gymnasiet. Medan du håller fast vid de visioner du en gång hade av att hålla ditt spädbarn, verkar känslan av en perfekt relation flyktig. Ditt barn känns distanserat, kallt och till och med känslomässigt instabilt. Det är ganska vanligt och naturligt för en förälder att reagera på sitt barn genom att skylla på sig själv, som om det finns något som i grunden är fel på dem som förälder. Det är lika naturligt för en förälder att undra ”vad i helvete är det här barnets problem?”. Du kanske till och med har fått frågan: ”Varför känns det som om mitt barn hatar mig?”.
Jag har arbetat med många familjer med liknande klagomål som rör oro för relationsdynamiken mellan dem själva och deras barn. Desperat efter kärlek, respekt eller en kombination av de två kommer föräldrarna till terapin i hopp om att lugna det obehag som upplevs i relationen mellan förälder och barn. Det sätt på vilket man bildar sunda anknytningar i relationer bygger på hur mottaglig och lyhörd vårdnadshavaren under barndomen är för deras fysiska och känslomässiga behov.
I det här läget frågar du förmodligen något i stil med ”Bra… Vad kan jag göra nu….”. Det underbara med att återupprätta en sund anknytning och varför jag är så passionerad av det arbete jag gör med mina klienter är att det alltid finns hopp. Nedan finns fyra hjälpsamma tips för att bilda, återställa och bibehålla en sund anknytning till ditt barn oavsett ålder.
Stoppa, släpp och lyssna
Vi lever i ett samhälle med högt tempo, ständigt på språng och uppkopplade till teknik. Det är ingen överraskning att detta sannolikt skulle påverka relationen mellan förälder och barn. Att bygga upp en sund anknytning till ditt barn börjar med att etablera att de är trygga att närma sig dig med sina behov och att du i din tur kommer att vara mottaglig. Att hjälpa ditt barn att förstå detta innebär att du ger dem din odelade uppmärksamhet. Stanna upp med vad du gör, lägg ner alla distraktioner (t.ex. telefonen) och lyssna. Det du gjorde tidigare kan vänta, men möjligheten att skapa en kontakt med ditt barn måste få företräde.
Var konsekvent och tydlig med gränser
Även om det kan verka som om de kämpar emot, behöver ditt barn eller din tonåring struktur. Detta görs genom att konsekvent hålla sig till dina gränser och förväntningar. Börja med att verbalt klargöra oro, förväntningar och gränser. Ditt barn eller din tonåring känner inte till dina förväntningar utan att du kommunicerar dem (de är inte tankeläsare). När du väl har kommunicerat dina förväntningar eller gränser ska du hålla dig till dem och vara konsekvent varje gång. Inga telefoner vid middagsbordet? Visa exempel genom ditt eget beteende och håll dina påminnelser bestämda men ändå milda. Att sätta en bestämd gräns behöver inte sluta med en skrikmatch där ditt barn bara kommer ihåg stressen i samspelet och inte själva gränsen.
Skapa avsiktliga interaktioner
För att odla kontakten med ditt barn krävs avsiktliga åtgärder. Försök att avsätta tid varje dag där allt du gör är att ansluta dig till ditt barn eller din tonåring med något som de tycker om. Kanske är det ett spel, ett hantverk eller till och med bara att prata om ett ämne som de tycker om. Dina avsiktliga handlingar kommer att komma ihåg på ett positivt sätt och hjälpa ditt barn att bygga upp motståndskraft mot skam, vilket leder till nästa viktiga tips.
Bekämpa skammonstret
Oavsett om det handlar om ditt småbarns markerade teckningar på väggen eller din tonårings saknade uppgift i algebra kan det vara lätt att reagera. Du vill det bästa för ditt barn och gör allt du kan för att det ska lyckas. Men när vi ger en straffreaktion utlöser vi en kamp- eller flyktreaktion och skadar anknytningen. Associationen för barnet är inte längre att föräldern är en trygg och stödjande vägledare, utan är en verkställare av skam. Det är instinktivt att undvika skam med alla möjliga medel, och för ditt barn kan detta ta formen av att ljuga, agera eller till och med förvärra beteendet. För att bekämpa skammonstret bör du investera i ditt barns inneboende värde. Stöd ditt barn i dess styrkor, behåll ett mjukt förhållningssätt och skapa utrymme för nåd. Ditt barn behöver först veta att det accepteras villkorslöst innan det tar steg mot förändring.
Oavsett om du har ett litet barn eller en tonåring kan du prova de här tipsen. Du kan bli förvånad över hur effektivt det kan vara att ta sig tid att sakta ner och lyssna på ditt barn. Ha tålamod inte bara med ditt barn utan även med dig själv. Det är troligt att du kommer att arbeta med att förändra vissa beteenden och mönster som har funnits med under en längre tid nu. Oavsett svårigheterna finns det dock alltid hopp om att du och ditt barn ska kunna bygga upp en hälsosam och sammanhängande relation.