I samband med Shark Awareness Day den 14 juli undersöker Earth.Org hur vithajar försvunnit utanför Kapstaden i Sydafrika, en stad som är känd som ”världens huvudstad för vithajar”. Många teorier försöker förklara de minskande populationerna av vithajar, från orkaner som driver bort dem till oreglerat fiske, men faktum kvarstår att vithajarnas försvinnande har förgreningar som sträcker sig längre än till förlusten av biologisk mångfald: det hotar ekoturismindustrin i landet, vilket innebär att hundratals arbetstillfällen och miljarder dollar riskeras.
–
Under 2017 började dykoperatörer som sysslar med burdykning rapportera om en plötslig nedgång i antalet observationer av vithajar runt False Bay och Gansbaai. Mellan 2010 och 2016 observerades vithajar i False Bay i genomsnitt 205 gånger per år, enligt samtals- och forskningsorganisationen Shark Spotters. Under 2018 sågs hajarna 50 gånger och under 2019 ingenting. I januari 2020 sågs den första vithajen på 20 månader i False Bay.
Gregg Oelofse, chef för kustförvaltningen i Kapstaden, säger att försvinnandet av vithajar kan vara den mest dramatiska miljöförändring som han har sett på 20 år som naturvårdsbiolog i området, och tillägger att förlusten av dessa hajar skulle vara ”massiv” för staden. ”De är en så stor del av miljön, av vår känsla av plats och identitet här, att det skulle vara en tragedi om de aldrig kom tillbaka”, säger han.
Som vithaj är en viktig del av havets ekosystemtjänster är vithajen viktig för turistindustrin i Sydafrika. Tillsammans med Kapstadens vingårdar, viltreservat och Taffelberget ger hajindustrin landet intäkter på 2,5 miljarder dollar per år och sysselsätter hundratals människor. Turistföretag tar ut besökare i båtar för att titta på hajarna, eller sänker ner dem i burar i havet, men bristen på observationer är en utmaning för vad som är känt som en framgångsrik ekoturismindustri.
Du kanske också gillar: Vad orsakar denna nedgång?
Det är oklart hur många vithajar det finns i Sydafrika – uppskattningar har varierat från 500 till 900. Orsaken till den här minskningen av vithajar är inte helt klar. Vissa har föreslagit att ankomsten 2015 av orcas, ett annat topprovdjur som attackerar hajar, tvingade dem att hitta andra vatten. Kadaver av vithajar har hittats med bevis för att de dödats av orcas. Det finns också en brist på tillförlitliga uppgifter kring hur många vithajar det finns i världen.
Till 2019 trodde man att det bara fanns två orkaner som ansågs ha en inverkan på populationen av vithajar. Sedan, i slutet av det året, kom en helt annan pod till Mossel Bay. Över en natt gick bukten från att ha haft sju till tio olika vithajar till att inte ha någonting.
Forskning visar att vithajen inte är tillräckligt genetiskt diversifierad för att klara av de nya hoten, som omfattar föroreningar – t.ex. tungmetaller som tränger in i näringskedjan – och effekterna av långrevsfiskebåtarna, som under de senaste åren har tagit ett stort antal fiskar från False Bay. Forskning har visat att hajarna utgör en enda population som flyttar från plats till plats och som parar sig med varandra. I en studie från 2009 till 2011 uppskattade man att det fanns cirka 300 häckare i populationen, men miniminivån för att undvika inavel är cirka 500.
Sedan 1991 har vithajen varit skyddad i Sydafrika, men andra hajarter som utgör en stor del av deras föda är inte skyddade. Chris Fallows, hajexpert och guide i Kapstaden, håller med om att långrevsfisket är orsaken till att de försvunnit och säger att populationerna av de två arter som står för en stor del av vithajarnas föda har kollapsat.
”Om man stoppar långrevsfisket efter demersala hajar finns det stor chans att de kommer tillbaka, men inte i en hast. Det marina ekosystemet har varit intakt i miljontals år och inom loppet av fem år har vi lagt det i ruiner”, säger han.
Fler är hajar mycket långsamma i sin fortplantning, vilket i kombination med dessa andra faktorer innebär ytterligare påfrestningar på deras populationer.
Vem reglerar problemet?
Sydafrikas fiske regleras till stor del av Department of Agriculture, Forestry and Fisheries (DAFF), som samlar in uppgifter om fiskfångster och fiskpopulationer och beviljar fiskerättigheter till individer och företag som uppfyller vissa krav. DAFF:s forskare analyserar data för att ge rekommendationer om fångststorlek för olika arter, men DAFF:s chefer (av vilka många inte är vetenskapsmän) bestämmer vilka som får fisketillstånd, och övervägandena om detta är ofta politiska. Regeringen uppmuntrar ett dåligt reglerat fiske och har beviljat tillstånd till politiskt anslutna båtägare, vars fångst ofta säljs till Australien, där den slutar som fish ’n chips.
Sedan 2013 har cirka tre till sex demersala långrevsfartyg – fiskebåtar som sätter ut linor med upp till 2 000 betade krokar på eller nära havsbotten – arbetat hundratals kilometer utanför Sydafrikas södra kust. Båtarna har intensifierat sina ansträngningar under de senaste åren, vilket kan ha lett till att unga vithajar har svultit ihjäl och att andra har fördrivits någon annanstans.
Under 2014 lanserade regeringen Operation Phakisa, i ett försök att ”utveckla havsekonomin” och minska arbetslösheten i landet. Avdelningen har under flera år varit indragen i anklagelser om korruption – en utredning från 2014 visade att minst tre deltagare i långrevsfisket efter demersala hajar hade fått fiskerättigheter utan att ha rätt hajfiskebåtar.
Långrevsfisket är inriktat på små hajar som är viktiga byten för unga vithajar. Det finns för närvarande inga begränsningar för att förhindra överfiske av dessa hajar, inklusive soupfins och vanliga släthajar. Övervakningen av Sydafrikas kustlinjer är svag och vissa båtar fiskar fortfarande i områden med förbud mot fiske i marina skyddade områden.
Hajnät och drumlines (betade krokar som är specifikt inriktade på hajar) hotar också hajarna; provinsen KwaZulu Natal använder dessa krokar för att avliva vithajar för att hindra dem från att simma nära kusten; mellan 2013 och 2017 dog nästan 17 vithajar på dessa drumlines varje år.
Daff har utsett en expertpanel som ska ”rekommendera de åtgärder som behövs för att på ett korrekt sätt förvalta och bevara alla hajarter som finns längs landets kuster, och för att vägleda deras långsiktigt hållbara användning”.
Oklarheter mitt i COVID-19
Med tanke på att turismen i landet – även den inhemska – står stilla till följd av de strikta avspärrningsåtgärderna, kommer det att finnas en lucka i uppgifterna om vithajar, eftersom forskarna för närvarande inte får gå ut till havs. Dessutom är icke-statliga organisationer som arbetar för att bevara hajar starkt beroende av finansiering från turismen.
Forskare varnar för att denna lucka kommer att innebära ofullständiga och felaktiga uppgifter om vithajar i regionen, vilket kan påverka bevarandearbetet.
I framtiden bör den sydafrikanska regeringen öka övervakningen av hajpopulationerna. En känslig teknik för övervakning av vilda djur skulle vara tillämplig. Den utnyttjar dynamisk robotik utrustad med sensorer och programvara för trådlös kommunikation. Dessa robotar kan kommunicera och förmedla populationens storlek och täthet genom sonarsensorer, på distans och i realtid. Med sådan teknik kan handläggare på land regelbundet uppdatera fiskebåtarna om var de ska fiska utan risk för omfattande skador. Dessutom kan övervakarna vidarebefordra de aktuella platserna för tätare populationer av vithajar till turistföretag, vilket möjliggör en effektivare turistsektor. Slutligen kan ett väl genomfört övervakningssystem underlätta introduktions- och återintroduktionsinsatser för naturvårdare genom att man på ett icke-invasivt sätt kan övervaka populationens hälsa och storlek.
Featured image by: Hermanus Backpackers