Vad är kärlek? Ordet kärlek har använts synonymt med njutning, entusiasm, anknytning, tillgivenhet, sexuell attraktion, omsorg, omtanke, lojalitet, hängivenhet osv.
Det är viktigt att skilja på: romantisk kärlek (även känd som romantik) har en mer specifik innebörd och hänvisar till ”intensiv attraktion som innefattar idealisering av den andra, i ett erotiskt sammanhang, med förväntningar om att den ska bestå en tid framöver”.1 I dagens inlägg undersöker jag fyra sätt att se på romantik.
1. Romantisk kärlek som en evolutionär anpassning.
Låt mig börja med en av de mindre romantiska synsätten på romantisk kärlek, där man menar att kärleken är en produkt av krafter som ökar chanserna att föra sina gener vidare till kommande generationer.
En del läsare kanske tänker att det för att föra sina gener vidare endast krävs sex, så vad har kärlek med saken att göra (som Tina Turner kanske skulle säga)?
För att förklara detta vill jag först konstatera att vi ofta söker romantiska partners som har höga nivåer av vissa kvaliteter (t.ex, hälsa, skönhet, rikedom). Om vi antar att vi lyckas skaffa oss en partner med dessa egenskaper står vi dock inför två problem.
En, dessa egenskaper varar inte i längden (t.ex. våra partners blir gamla, blir sjuka, förlorar sina högavlönade jobb). För det andra kan vi frestas av personer med större positiva egenskaper (t.ex. rikare, yngre, smartare, vackrare).
Så, vad skulle kunna hindra en person från att skilja sig eller vara otrogen mot sin partner? Enligt evolutionspsykologen David Buss är svaret kärlek.2-4
Kärleken utvecklades som en lösning på vad Buss kallar ”problemet med engagemang”. Det är bara när vi älskar vår partner som vi vägrar att lämna honom eller henne även om han eller hon förlorar det vi värdesätter hos honom eller henne (t.ex. pengar, utseende, förmågor) eller om någon ”bättre” dyker upp.
2. Den romantiska kärleken som det som förenar oss med vår partner.
Om vi nu övergår till den kanske mest romantiska synen på kärlek, låt oss tala om själsfränder. I Platons Symposium ger Aristofanes följande berömda berättelse som ursprunget till själsfränder:
Aristofanes säger att människorna från början var runda (deras sidor och ryggar bildade en cirkel), hade fyra armar och ben och ett huvud med två ansikten som tittade åt olika håll. Som sådana var människorna mycket kraftfulla. Så Zeus bestämde sig för att ”skära dem i två så kommer de att minska i styrka. ”5
Vi människor, som dessa delade kroppar, tillbringar våra liv med att söka efter våra andra halvor, så att vi kan bli hela igen. Det är denna ”önskan och strävan efter helheten” som vi kallar ”kärlek”.
Tanken på att vi söker efter våra andra halvor – och idén att likadana attraherar likadana – är begriplig för många människor eftersom vi ofta attraheras av dem som vi har mycket gemensamt med.
Forskningen stödjer också detta synsätt. En studie från 2006, där deltagarna bedömde olika aspekter av ett gift par baserat på bilder av deras ansikten, visade till exempel att ”den uppfattade åldern, attraktionskraften och vissa personlighetsdrag var likartade mellan partnerna. ”6
3. Romantisk kärlek som en blind kraft.
De säger att kärleken är blind, men är Amor också blind? Med andra ord, blir vi kära i slumpmässiga människor?
Om kärleken är en blind kraft kan romantik utlösas av slumpmässiga möten med slumpmässiga individer – inte av ett erkännande av att möta en potentiell själsfrände.
Denna åsikt har också fått stöd av forskningen. Till exempel påverkas attraktion av närhet. Enligt Zajoncs teori om ”enbart upprepad exponering” utvecklar vi, när vi har regelbunden kontakt med ett stimulus, en preferens för det föremålet, den personen osv.7 Detta innebär att vi är mer benägna att känna oss attraherade av – och bilda en romantisk relation med – våra arbetskamrater, klasskamrater eller grannar än med främlingar.
Närhet i sig räcker förstås sällan till; närhetsbaserade romantiska relationer kanske inte överlever om det saknas andra viktiga ingredienser (t.ex, positiva känslor).8
Närvaro kan dock utgöra en utmaning för de mer stjärnspäckade åsikterna om romantisk kärlek som möjlig endast mellan själsfränder.
Relationships Essential Reads
4. Romantisk kärlek som en sociokulturell konstruktion.
Kan det vara så att det sätt på vilket vi definierar kärlek säger mer om vårt samhälle och vår kultur än vad det gör om något absolut och universellt begrepp om sann kärlek? Kanske.
Intimitet är till exempel en viktig del av den romantiska kärleken, men det som vi betraktar som intima relationer i Amerika uppstod i början av 1800-talet; det skedde i samband med den snabba moderniseringen och urbaniseringen och separeringen av hemmet från arbetet. Som en författare uttryckte det: ”Individualism och intimitet är moderniseringens siamesiska tvillingar. ”9
Näringsfullt, även om vi skulle anta att kärnan i romantisk kärlek är universell och hänvisar till samma sak i dag som för många år sedan, tyder bevisen på att den romantiska kärleken ofta var mycket mindre viktig i det förflutna.
I det antika Grekland fungerade äktenskapet som ett sätt att reproducera sig och kontrollera arvet av egendom, men i takt med att samhällena förändrades med tiden förändrades också äktenskapsinstitutionen. Följaktligen uppstod ett nytt behov av en typ av kärlek som kunde föra samman två människor i ett ”monogamt, livslångt, kärnfamiljsliknande band”, en kärlek som kunde ersätta ”det arbete som tidigare utfördes av patriarkala ekonomiska arrangemang”. Den romantiska kärleken blev viktig delvis för att samhället ”skapade ett visst specifikt arbete för den att utföra”.10
Se om du upptäcker några likheter i hur din familj, dina vänner eller främlingar firar denna högtid. Fundera över vad dessa likheter säger dig om traditioner och samhälleliga förväntningar (oavsett var du råkar bo år 2020), betydelsen av romantik, vad det innebär att vara romantisk och det rätta sättet att fira kärlek (t.ex. med choklad, kort, blommor). Fundera över om det är möjligt för dig att fira kärleken på ett annat sätt. Hur skulle ett sådant kärleksfirande se ut?
Facebook-bild: G-Stock Studio/