Vad är kyrkliga tjänster

Vad är kyrkliga tjänster?

– av –

Dr Roger Pascoe, President

The Institute for Biblical Preaching

(Cambridge, ON, Kanada)

Introduktion

Vi pratar om ”tjänstgöring” som om det är självklart vad den termen betyder och innebär. Den här artikeln kommer att försöka att kortfattat definiera min bibliska filosofi om kyrkans tjänst genom att ta upp följande frågor: Vad är syftet med tjänsten? Vad handlar ”kyrkan” om? Varför finns kyrkan? Detta är grundläggande frågor som en biblisk teologi om tjänstgöring måste besvara.

Kristna tjänster är den lokala kyrkans verksamhet och ansvar i uppfyllandet av dess bibliskt definierade uppdrag i världen. Kyrkans tjänst kan definieras på flera olika sätt. För det första kan den kristna kyrkans tjänst definieras som uppfyllandet av vår Herres stora bud: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt sinne” och ”Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt. 22:37, 39). För det andra kan det kristna ämbetet definieras i termer av vår Herres stora uppdrag: ”Gå därför och gör alla folk till lärjungar, döpa dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och lär dem att iaktta allt vad jag har befallt er” (Matt. 28:19-20). För det tredje kan den kristna tjänstgöringens process och mål definieras i aposteln Paulus’ termer som ”att utrusta de heliga för tjänstgöringens arbete, för uppbyggandet av Kristi kropp, tills vi alla har nått till enhet i tron och i kunskapen om Guds Son, till en fullkomlig människa, till måttet av Kristi fullhets statur, så att vi … i allting växer upp till honom som är huvudet, det vill säga Kristus” (Ef. 4:12-15). För det fjärde kan tjänsten definieras utifrån den tidiga kyrkans modell – det vill säga att lära ut apostlarnas lära, engagera sig i gemenskap, fira brödbrytningen, be tillsammans, ta hand om varandra, dyrka Gud och aktivt evangelisera samhället (Apg 2:42-47). Detta fortsätter att vara grunden för ett bibliskt, balanserat ämbete i dag.

Från dessa sammanfattande texter och Skriftens breda räckvidd är det uppenbart att det kristna ämbetet prioriterar tillbedjan av Gud, följt av tjänstgöring för Gud genom att förkunna evangeliet (vars frukt är dopet av omvända syndare), och uppbyggelse av de heliga.

Varför formulera en biblisk filosofi för tjänstgöring?

Tendensen är att vi skapar vår egen filosofi för tjänstgöring, baserad på vår egen uppfattning om vad kyrkan ska göra. Sanningen är dock att Gud tydligt har fastställt för oss i Skriften vad kyrkans tjänst är. Vi bestämmer inte varför kyrkan finns (dess syfte) eller vad den ska göra (dess uppdrag). Gud har redan gjort det eftersom kyrkan är hans institution på jorden, inte vår! Vårt ansvar är att bestämma hur vi på effektivaste och lämpligaste sätt kan uppnå vårt bibliska uppdrag i vårt lokalsamhälle vid vår tid i historien.

Det ligger utanför den här uppsatsens räckvidd att beskriva processen för att analysera din kyrkas nuvarande tjänst. Det räcker med att säga här att det är viktigt att formulera en biblisk filosofi för tjänstgöring för att göra det möjligt för ditt kyrkoledarskap att genomföra en objektiv analys av din kyrkas tjänstgöring för att se till att din kyrka tjänstgör effektivt och fullt ut i enlighet med sitt bibliska mandat.

En filosofi för tjänstgöring är ett uttalande som konsoliderar och syntetiserar det bibliska materialet i ämnet i systematisk form. Genom att formulera en filosofi för tjänstgöring fastställer du ett riktmärke som fungerar som den standard som du strävar efter. Det är en måttstock som gör det möjligt för dig att mäta i vilken grad du uppfyller dina ansvarsområden i tjänsten. Det är en ”konstitution” som hjälper dig att besluta om varje åtgärd i tjänsten i din församling.

Det finns ett antal praktiska fördelar som följer av att definiera en biblisk filosofi för tjänsten. 1

1. Det tvingar dig att vara biblisk. Det hindrar dig från att hitta på en egen filosofi som kan vara obiblisk. När du påtvingar din egen filosofi över den bibliska läran om tjänstgöring börjar du röra dig bort från Guds grund och blir fokuserad på dina mål och dina favorittjänster och aktiviteter.

2. Det är praktiskt meningsfullt. Det hjälper dig att sätta upp faktiska mål som är förenliga med ditt bibliska mandat (jfr 1 Kor 9:26) så att filosofin om tjänstgöring blir praktisk i din kultur och ditt samhälle.

3. Det förbättrar effektiviteten genom att hindra dig från att spendera tid på aktiviteter eller påbörja tjänstgöringsinsatser som inte är en del av det bibliska mandatet för kyrkan. Den definierar gränserna/omfattningen av tjänsten. Det är en objektiv måttstock som du kan använda för att fatta beslut om potentiella tjänstens aktiviteter.

4. Det höjer din effektivitet. Om du inte har några klart definierade operativa eller filosofiska parametrar kommer du inte att ha klart definierade uppnåeliga mål som är förenliga med dessa parametrar – dvs. du kommer inte att ha någon färdplan och därför kommer du inte att veta vart du är på väg, och följaktligen kommer du förmodligen inte att nå dit. Den tidiga kyrkan visste exakt varför de existerade och vart de var på väg, och all deras verksamhet var inriktad på att uppnå dessa mål.

5. Det hjälper dig att vara trogen din kallelse till tjänst. Tjänsten är en kallelse där det är mycket lätt att fastna i aktiviteter som inte är nödvändiga eller ingår i kyrkans program på jorden. Vi måste hålla kursen i vår egen tjänst och göra det som Gud har kallat oss och gett oss mandat att göra.

6. Den motiverar kyrkan att uppträda i enlighet med Guds plan för kyrkan.

En biblisk teologi om kyrkans tjänst

Den här teologin är organiserad under sju områden för kyrkans tjänst. Ordningsföljden i vilken dessa ämnen presenteras är inte avsedd att ange deras prioritetsordning utan helt enkelt att ge systematiska rubriker för dessa väsentliga aspekter av en bibliskt baserad tjänst.

För det första är grunden för tjänsten den korrekta och relevanta undervisningen och förkunnelsen av Guds ord (Apg 2:42a; 2 Tim 4:2; Kol 1:28; 1 Kor 1:23; 2:1-5). Utläggningen av Skrifterna och deras tillämpning på åhörarna är grundläggande för den andliga tillväxten och utvecklingen av Guds folk (2 Tim 3:16; 4:2). Det är pastorns (och andra som har gåvan att predika och undervisa) ansvar att undervisa Guds folk i ”hela Guds råd” (Apg 20:27). Detta görs bäst genom att systematiskt predika genom Bibelns böcker, både Gamla och Nya testamentet, så att hela Skriftens räckvidd täcks in. Sådan förkunnelse och undervisning (1) ger Guds folk den andliga näring som de behöver för att ”växa i nåd och kunskap om vår Herre och frälsare, Jesus Kristus” (2 Petr. 3:18); (2) utrustar de heliga ”för tjänstens arbete”; och (3) bygger upp Kristi kropp, så att Guds folk ”kommer till enhet i tron och i kunskapen om Guds Son, till en fullkomlig människa, till måttet av Kristi fullhetens statur” (Ef 4:7-16).

Predikantstjänsten är, även om den är mycket viktig, bara en del av hela processen med kristen utbildning och näring. Jag tror att utbildning, förmaning och uppmuntran av troende sker i en balanserad miljö av personliga studier av Ordet, smågrupper, individuellt mentorskap och lärjungaskap och predikstolstjänst. Vad som är av största vikt är att Ordet predikas och lärs ut på ett korrekt och relevant sätt.

Expositorisk (eller, biblisk) förkunnelse är den bibliska modellen för det offentliga förkunnandet av Guds ord. Termen ”utläggande förkunnelse” missförstås ofta och förknippas med den kliniska, ”torra” exegetiken av Skriften. Detta är dock varken rättvist eller korrekt. Exponerande förkunnelse, korrekt definierad och praktiserad, är den av Anden bemyndigade förkunnelsen av Guds ord, som tolkar dess innebörd korrekt, förklarar dess sanning tydligt, förklarar dess budskap på ett auktoritativt sätt och tillämpar dess innebörd praktiskt, med sikte på att generera en andligt förvandlande reaktion hos lyssnarna. Om den definitionen är lite lång och komplicerad är aposteln Paulus definition förmodligen den kortaste och enklaste – ”Förkunna ordet” (1 Timoteus 4:2).

För det andra är förtroendet för tjänsten bön (Apg 2:42d). En aktiv och dynamisk bönetjänst är livsviktig för överlevnad och tillväxt för varje troende individuellt och för församlingen som helhet. En bönetjänst bör ha olika former (t.ex. smågrupper, bönegrupper, bönepartner, gemensam bön, individuell bön), ha breda mål och vara utbredd i hela församlingen. Bön bör vara en del av kyrkans liv på en konsekvent basis (jfr Apg 1:14; 4:23-31; 12:5; 1 Tess 5:17) och måste börja med kyrkoledarnas exempel (Apg 6:4; Kol 4:12). Bland annat ska församlingen be för sina ledare (1 Tess 5:25; 2 Tess 3:1), för varandra (Jakob 5:16), för myndigheterna (1 Tim 2:1-4), för en omfattande och djärv förkunnelse av evangeliet (Ef 6:18-20; 2 Tess 3:1), för dem som är sjuka (Jakob 5:14-16) och för församlingens enhet och vittnesbörd (Joh 17:11-23). Vi kan lära oss mycket om formen och innehållet i våra böner från exemplet med aposteln Paulus böner (jfr Ef. 1:15-23; 3:14-21; Fil. 1:2-11; Kol. 1:3-6, 9-14; 1 Tess. 1:2-4; 5:23; 2 Thess. 1:3-5, 11-12).

För det tredje är kraften för tjänsten den helige Ande (Apg 1:8; 1 Kor 2:1-5; 1 Tess 1:5; 1 Petr 1:12). Den helige Ande kan göra och gör kyrkans tjänst effektiv och kraftfull. Det är bara han som förändrar människors liv så att de överensstämmer med Guds vilja och blir Guds sons avbild (Rom 8:29; Ef 1:11-14; Kol 1:9). Han ensam har makten att överbevisa människor om synd (Joh 16:8) och ge oss nytt liv i Kristus (Joh 3:5; Tit 3:5), att göra det möjligt för oss att leva ett heligt liv (1 Kor 6:19; 1 Petr 1:2), att be effektivt (Rom 8:26; Judas 20), att predika ordet med kraft (1 Kor 6:19; 1 Petr 1:2), att be effektivt (Rom 8:26; Judas 20), att predika ordet med kraft (1 Petr 1:2). 2:1-5; 1 Tess 1:5-6), att förhärliga Gud i våra liv (1 Kor 6:20) och att upplysa vår förståelse av Guds ord (1 Kor 2:13-16; 1 Joh 2:20, 27).

Fjärde, tjänstens band är de troendes gemenskap (Apg 2:42b, 44-45). Vårt gemensamma band i Kristus är källan till vår gemenskap och vår enhet. Genom gemenskap uttrycker de troende den lokala representationen av Kristi kropp (1 Joh 1:7; 1 Kor 12:26; Ef 2:19-22). När troende är sammankopplade genom autentiska, kärleksfulla relationer bildar de en enhet som ger styrka och stabilitet åt församlingen. Denna gemenskap visas genom att man tar hand om varandra fysiskt, känslomässigt, psykologiskt, ekonomiskt och andligt. Vården av Guds folk är en tjänst som omfattar hela församlingen där alla medlemmar i kroppen tar hand om varandras intressen och stöder varandra på praktiska sätt, i bön och i kärlek (jfr Apg 4:32-37; 6:1; 1 Kor 12:25; Gal 5:13; 6:2; Ef 4:32; 5:21).

Som Gene Getz uttrycker det: ”Kristna kan inte växa effektivt i isolering! De måste uppleva varandra”. 2 Kyrkoledare bör därför se till att kyrkans kropp engagerar sig i regelbunden gemenskap som en gemenskap av troende med ett gemensamt liv i Kristus, gemensamma mål, gemensamma behov och gemensamma intressen.

Femte gången är uttrycket för tjänstgöring passionerad tillbedjaning (Apg 2:42c). I gudstjänsten uttrycker församlingen kollektivt sin vördnad för Gud och sin tacksamhetsskuld till Gud för vem han är och vad han har gjort. Don Carson beskriver tillbedjan som ”det rätta svaret från alla moraliska, kännande varelser till Gud, där de tillskriver sin skapare – Gud – all ära och allt värde just för att han är värdig, på ett förtjusande sätt”.3 En livlig och dynamisk tillbedjan är avgörande för livet och hälsan i kyrkan som helhet och för dess medlemmar individuellt. Anbedjan måste vara en livslång, daglig praktik för alla troende individuellt för att gudstjänsten i gruppen ska vara effektiv och meningsfull. Offentlig gudstjänst omfattar lovsång till Gud, läsning av Skriften, gemensam bön, förkunnelse av ordet och iakttagande av kyrkans förordningar.

Herrens bord är centralt för vår gudstjänst eftersom det symboliserar själva grunden för vår existens som troende och som kyrka. Det fokuserar oss på minnet av Kristi död ur perspektivet av hans uppståndelse och ser fram emot hans återkomst (1 Kor 11:23-26). Den händelse som hela O.T. såg fram emot och som är den frälsningshistoriens knutpunkt bör vara livsviktig och en regelbunden händelse i vårt kyrkliga arbete.

För det sjätte är tjänstens inriktning att frälsa de förlorade (Apg. 2:47; 5:42; Matt. 28:20; Mk. 16:15; Rom. 10:14-15). Den praktiska kristna tjänstgöringen tar sig inte bara uttryck i omsorg om varandra som troende, utan också i omsorg om icke-troende. Kristna tjänster förkunnar djärvt Guds godhet i evangeliet för att nå de förlorade för Kristus (Rom. 2:4). Detta bör göras på kulturellt relevanta sätt, både personligen och kollektivt. Evangeliets budskap om ”omvändelse till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus” (Apg 20:21; Rom 10:9-10) bör regelbundet predikas från predikstolen och folket bör utbildas och motiveras att berätta för andra om vägen till frälsning. På så sätt blir kyrkan och dess medlemmar ett ljus för Gud i samhället (Matt 5:14-16). Genom bön och ekonomiskt stöd kan de också bidra till världsevangelisationen genom uppdrag.

Kyrkans ledare bör underlätta för korporativa utåtriktade insatser, uppmuntra och utbilda medlemmarna i personliga utåtriktade insatser och motivera till deltagande i utåtriktade insatser i världen.

Självständigt är tjänstens räckvidd kyrkans hela område (1 Kor 12-14; Rom 12:1-8; 1 Petr 4:10-11). Tjänsten är en uppgift som varje troende har kallats till (Ef 4:12; Rom 12:4-8). När kristna lär sig och växer måste de använda de gåvor som Gud har gett dem i hans tjänst och till förmån för hela församlingen (1 Kor 12:1-31). Kyrkans ledare bör bekräfta medlemmarna i deras andliga gåvor, utbilda dem i att använda dessa gåvor, ge dem möjlighet att använda dem, motivera dem att göra det (Ef 4:11-16) och ge dem uppdrag att tjänstgöra (2 Tim 1:6; 1 Tim 1:18; 1 Tim 4:6-11; Apg 13:3), antingen inom den egna församlingen, på missionsfältet eller varhelst Gud kallar dem. I denna process identifieras och utbildas också nya ledare för att ge andligt ledarskap.

Det kyrkovisa tjänandet är nämligen inte begränsat till varje enskild lokal församling utan sträcker sig till Kristi kropp i dess bredaste omfattning. Därför bör kyrkor med liknande teologisk övertygelse samarbeta tillsammans på lokal och nationell nivå (1) för att organisera hela det kyrkliga arbetet som en lokal kyrka kanske inte kan utföra på egen hand, (2) för att hålla de lokala kyrkorna ansvariga inför ett större organ, (3) för att ge ett synligt bevis på sanningen om att vi utgör ett enat organ, och (4) för att fatta enade beslut i frågor som annars skulle kunna leda till splittring. Denna praxis var uppenbar i den tidiga kyrkan när det gällde lärjungaskap (Apg 11:26), ekonomiska hjälpinsatser (Apg 11:27-30) och viktiga läromässiga och praktiska beslut (Apg 15:1-36).

Om en kyrka blir självfokuserad och separatistisk i sin attityd löper den risken att bli kultisk, om inte rent av en kult; den avskärmar sig själv från den större kroppen av troende och misslyckas med att i praktiken fungera som en kyrka i Nya testamentet.

Slutsats

Vad är då tjänstgöring? Sammanfattningsvis är syftet med tjänsten (1) att föra människor till frälsande tro på Kristus och sedan hjälpa dem att växa i Kristuslikhet, och (2) att föra varje troende in i en livskraftig, autentisk relation till Gud genom Kristi nåd och den helige Andes kraft, så att varje troende förhärligar Gud i tankar, ord och gärningar, både i församlingen och i världen, med det yttersta målet att presentera var och en som fulländad i Kristus (Kol 1:28).

Syftet med tjänsten är inte att ”göra” kyrka. Som Glenn Wagner påpekar: ”Kärnan i kyrkan måste vara mer än att bara göra. Kyrkan måste hämta sitt väsen från Gud och hans rättfärdighet och helighet. Den måste ta form utifrån hans värde som skapare. Den måste återspegla hans ära som Gud, och när den möts och verkar bör den ge Gud den ära som hans namn förtjänar. Det måste finnas mer i kyrkan än enkla psykologiska uppmuntringar, tips för att förbättra mellanmänskliga relationer och hjälpsamma religiösa seminarier. ”4

Psykiatrin handlar inte om ritualer eller rutinreligion utan om en levande relation med Gud. Det handlar inte om numerisk tillväxt utan om andlig tillväxt. Den handlar inte om program utan om människor – människor som är helt inriktade på Gud, kraftfullt fyllda med Anden och lyckligt förenade i en gemenskap av nåd; människor som vibrerande upphöjer Kristus, öppet utför troens gärningar, korrekt undervisar sanningen, djärvt förkunnar evangeliet i ord och gärning och autentiskt är beroende av bön. Soli Deo Gloria.