I denna studie utvärderades thenarmusklerna med hjälp av magnetisk resonanstomografi (MRT). Dessutom undersöktes sambanden mellan förändringar i thenarmusklerna, kliniska fynd och elektrodiagnostiska resultat från patienter med karpaltunnelsyndrom. Försökspersonerna var 13 patienter (17 handleder) som kliniskt diagnostiserats med karpaltunnelsyndrom. Hos alla patienter inhämtades en anamnes och en fysisk undersökning utfördes, förutom bedömning med hjälp av Kapandji-poängsystemet, visuell analog skala (VAS), Q-DASH-poäng (quick-disabilities of the arm, shoulder and hand), elektrodiagnostiska resultat av medianusnerven och MRT av thenarmusklerna. Thenarmuskelvolymen var inte signifikant korrelerad med kliniska data eller de elektrodiagnostiska resultaten. Thenarmuskelns huvudaxel var signifikant korrelerad med greppstyrka (P<0,05) och Kapandji-poängen (P<0,05), medan thenarmuskelns huvudaxel var signifikant korrelerad med abductor pollicis brevis distala motoriska latens (APB DML) (P<0,01). Dessutom var förhållandet mellan den mindre axeln i thenarmuskeln och den större axeln i thenarmuskeln signifikant korrelerat med APB DML och Kanatanis stadium. Framför allt var tunnhet i thenarmuskeln signifikant korrelerad med allvarlighetsgraden av elektrodiagnostiska förändringar, medan greppstyrka och Kapandji-poäng var korrelerade med tjocklek i thenarmuskeln. Dessutom visades det att tunnheten i den thenariska muskeln var signifikant korrelerad med svårighetsgraden av elektrodiagnostiska förändringar. Dessutom fanns det en signifikant korrelation mellan den thenariska muskelns huvudaxel och greppförmågan eller Kapandji-poängen. Sammantaget visade dessa resultat att atrofi av thenarmuskeln inte påverkade patientbaserade bedömningar, inklusive VAS och Q-DASH, men återspeglade elektrodiagnostiska resultat, särskilt DML och svårighetsgrad. Resultaten av denna studie tyder på att atrofi av thenarmuskeln kan användas för att uppskatta svårighetsgraden av karpaltunnelsyndrom.