Vad som faktiskt kan vara ett mycket större problem i det långa loppet än boom and bust är dock vår besatthet av boom and bust. De ekonomiska nyheterna (och mycket ofta även de politiska nyheterna) domineras av ämnet ekonomisk tillväxt. Håller vi oss kvar i en recession? Är vi på väg mot en återhämtning? Så snart vi har tagit oss ur en recession söker vi efter tecken på nästa eller oroar oss för om tillväxten kommer att bli så hög som förutspåtts eller hoppats på.
Alt detta prat om ekonomisk tillväxt kan vara det som besätter okunniga politiker och lata journalister. Varje anständig ekonom skulle dock ifrågasätta om denna besatthet av tillväxt verkligen är vettig. De förstår mycket väl att ekonomisk tillväxt är mycket långt ifrån att vara det enda sättet att mäta ekonomisk framgång.
För det första är BNP bara ett ganska grovt och felaktigt mått på den ekonomiska aktiviteten. Många aktiviteter som ingår i BNP-statistiken är faktiskt inte aktiviteter som gör att vi får det bättre. Produktionen och försäljningen av cigaretter bidrar till exempel till BNP, men detta gör oss sämre, inte bättre.
Det finns också det välkända exemplet med det trasiga fönstret. Om BNP är så viktigt, varför uppmuntrar vi då inte yobs att gå runt och kasta stenar och slå sönder fönster? När allt kommer omkring skulle många människor behöva arbeta med att laga fönstren och deras arbete skulle bidra till BNP. Det är dock uppenbart att denna cykel av förstörelse och reparation inte skulle göra oss bättre. Vi skulle helt enkelt arbeta hårdare för att stå stilla. Vi skulle ha det bättre om fönstren inte hade gått sönder från början – men det skulle inte öka vår BNP-statistik!
Betydelsen av BNP minskas också av det faktum att mycket viktig ekonomisk verksamhet inte ingår i BNP-statistiken. Om du betalar en barnvakt för att ta hand om dina barn räknas detta in i BNP, men när mormor gör barnvakten gratis räknas detta inte, eftersom det inte finns några uppgifter om att någon transaktion har ägt rum.
Den viktigaste punkten i det stora hela är dock det faktum att det för ett land som redan är rikt inte finns något tydligt samband mellan BNP och hur välbeställda människor är. BNP är en mycket användbar statistik när man tittar på utvecklingsländer när de utvecklas från subsistensekonomier till moderna ekonomier, men för moderna, rika, västerländska länder är den mycket mindre användbar.
I ett land som Storbritannien eller USA producerar och konsumerar vi redan tillräckligt mycket för att göra oss själva mycket rika och mycket välmående. Ändå verkar politiker och journalister tycka att vi bör sträva efter att producera och konsumera allt fler och fler varor och tjänster utan slut. De agerar som om det skulle vara katastrofalt om vi inte ständigt ökar den takt i vilken vi producerar och konsumerar saker och ting. Men kan denna acceleration verkligen fortsätta i all evighet? Och även om den kan det, skulle vi vilja det? Skulle den faktiskt göra oss någon nytta?