Statliga och lokala myndigheter och offentliga lokaler
Dessa delar av ADA regleras och tillämpas av det amerikanska justitiedepartementet (DOJ) och det amerikanska transportdepartementet (DOT). DOT:s reglering omfattar transportprogram och -tjänster. DOJ:s reglering enligt avdelning II omfattar alla andra typer av program och tjänster som tillhandahålls av statliga eller lokala myndigheter (folkhälsa eller sociala tjänster, rekreationsprogram, domstolsväsendet, bibliotek, museer, skolor etc.), och DOJ:s reglering enligt avdelning III omfattar en rad olika offentliga inkvarteringsställen (privatägda och privat drivna företag som butiker, restauranger, biografer, hotell, fitnesscenter, banker, advokatbyråer och många andra).
Fram till 2010 definierade DOJ:s och DOT:s förordningar servicedjur på samma sätt (”varje ledarhund, signalhund eller annat djur som är individuellt tränat för att utföra arbete eller uppgifter till förmån för en person med ett funktionshinder …”). År 2010 reviderade DOJ sina föreskrifter och tog bort ”annat djur” i definitionen. Nu kan endast hundar betraktas som servicedjur enligt DOJ:s regler. Ett servicedjur kan vara vilken typ, storlek eller ras av hund som helst, men kan inte vara någon annan typ av djur.
Katter, apor, getter, råttor, ormar, kaniner, grisar eller andra typer av djur, oavsett om de har tränats för att utföra arbetsuppgifter för personer med funktionsnedsättning eller hur välskötta de kan vara, betraktas inte som servicedjur enligt DOJ:s regler.
DOJ inkluderade dock en unik ny bestämmelse i sina regler från 2010 för personer med funktionshinder som använder miniatyrhästar som liknar tjänstehundar. Statliga och lokala myndigheter och privata företag kan ta hänsyn till vissa ytterligare faktorer innan de tillåter personer att åtföljas av miniatyrhästar (t.ex. miniatyrhästens storlek och vikt), men bestämmelserna liknar i övrigt dem som gäller för tjänstehundar.
DOT har inte reviderat sina ADA-regler när det gäller tjänstedjur, så deras definition är inte begränsad till hundar. De övriga bestämmelserna förblir desamma, men inom transportsystem som omfattas av DOT:s regel, t.ex. stadsbussar eller pendeltågssystem, kan personer med funktionshinder ha möjlighet att använda andra typer av tjänstedjur (t.ex. katter).
Servicedjur måste vara individuellt tränade för att utföra aktivt arbete eller arbetsuppgifter för en person med funktionshinder, och djur som ger känslomässigt stöd eller tröst genom sin blotta närvaro betraktas inte som servicedjur. Många djur är dock tränade för att utföra aktiva uppgifter som är utformade för att minska ångest eller påverka beteendet hos personer som har vad vissa kan betrakta som ”känslomässiga” funktionshinder. Ett djur kan till exempel vara tränat för att vidta åtgärder (genom att utöva ett mjukt tryck genom att luta sig mot sin ägare, klappa honom eller liknande) för att uppmärksamma en person med ett psykiatriskt tillstånd på att ta sin medicin eller flytta sig från en situation som börjar bli stressig. Detta är ett servicedjur, inte ett emotionellt stöddjur, även om den tjänst som tillhandahålls kan resultera i viss känslomässig komfort eller ökat välbefinnande.
Servicedjur måste vara under kontroll, stubbiga och väluppfostrade. Enskilda personer kan åläggas att avlägsna djur som är okontrollerade från lokalerna, vilket inte bara omfattar djur som kan ha ett störande eller hotfullt beteende, t.ex. oavbrutet skällande eller morrande, utan även djur som har lämnats obevakade. När ett djur utesluts av giltiga skäl måste individen med funktionshinder ändå få tillgång till varor och tjänster utan djuret.
När en individ går in på en plats (eller i ett fordon) som omfattas av avdelning II eller avdelning III kan enheten fråga individen om djuret är ett servicedjur som behövs på grund av ett funktionshinder och vilket arbete eller vilka uppgifter djuret har tränats för att utföra. Dessa frågor kan dock endast ställas om svaren inte är uppenbara. Om till exempel en person som använder rullstol går in i en butik med en hund med sele som drar rullstolen skulle det vara olämpligt att fråga ut personen.
Individen kan inte frågas ut ytterligare om sina funktionshinder eller om djurens träning, och de kan inte heller åläggas att visa upp dokumentation eller certifieringar.
De enheter som omfattas kan inte ta ut avgifter för att låta personer få sällskap av tjänstedjur, även om de kan ta ut avgifter av personer för faktiska skador som orsakas av deras djur. Ett hotell kan till exempel inte ta ut en avgift för ”husdjur” eller en extra deposition innan ett tjänstedjur tillåts vistas på hotellet, men om djuret faktiskt orsakar skador som kräver mer än rutinmässig rengöring kan hotellet ta ut en avgift av gästerna på samma sätt som de skulle ta ut av andra gäster som orsakar liknande skador.
För mer vägledning om tjänstedjur enligt avdelning II eller avdelning III kan du läsa:
- DOJ:s Frequently Asked Questions about Service Animals (Vanliga frågor om tjänstedjur) och faktabladet Revised ADA Requirements (Reviderade ADA-krav): Service Animals
- DOT:s meddelande ”No Change to DOT Regulations for Service Animals” (ingen ändring av DOT:s föreskrifter för service djur) och en samling brev med slutsatser om frågor som rör kollektivtrafiken (bläddra ner till rubriken ”Service Animals”)
Denna korta (cirka 15 minuter) konversation om service djur enligt avdelning II och avdelning III i ADA beskriver definitionerna av service djur enligt transport- och justitiedepartementets föreskrifter, och svarar på vanliga frågor som företag och statliga eller lokala myndigheter ofta har om rutiner för att interagera med personer med funktionshinder som använder tjänstedjur.
Ladda ner filen med öppna textningar: ADA: Översikt över tjänstedjur