The Everygirl

Det finns en scen i filmen 13 Going On 30 där huvudpersonen Jenna, en ung kvinna som är trött på att vara tonåring, önskar sig att bli ”trettio, flirtig och blomstrande”. Till sin stora överraskning vaknar Jenna upp nästa morgon som sitt 30-åriga jag, vilket innebär att hon börjar ett äventyr där hon lär sig att livet kan vara utmanande i vilken ålder som helst.

Enligt min erfarenhet finns det två dubbla förväntningar när det gäller att komma fram till den stora 3-0:an: Antingen har man räknat ut allting (ha!) eller så har man precis nått ett utgångsdatum på flera personliga nivåer. Till exempel, när jag fyllde trettio år frågade folk med ett leende hur det kändes… som om de förväntade sig ett ångestfyllt svar.

Men här är sanningen: Att slå in på livets tredje decennium kan faktiskt vara ganska häftigt, så läs vidare för att lära dig varför.

Du inser att åldern bara är en siffra.

Trots Aaliyahs sång är åldern inte något annat än en siffra. På min trettioårsdag vaknade jag upp och kände mig … exakt likadan som 29.

Visst, jag märker definitivt extra veck runt ögonen och jag har ökat min hudvård som fan, men jag ”känner” mig inte äldre. Jag känner mig inte heller mer ”vuxen”, trots att jag har kryssat i vissa samhälleliga rutor som äktenskap och föräldraskap. För det mesta, som min vän Elyssa säger, känner jag mig fortfarande som ett barn som verkligen försöker vara vuxen.

Så när det gäller antalet ljus på din födelsedagstårta, kom ihåg att din attityd definierar dina framtidsutsikter. Du kan välja att vara stressad och orolig över en viss ålder, eller så kan du välja att vara tacksam och öppen för ytterligare ett år av liv på denna jord.

Källa: Du lär dig att dagligen ta hand om dig själv.

Vore det inte fantastiskt om någon varje dag kom fram till dig och sa: ”Hej, du jobbar så hårt. Behandla dig själv.” Jag hatar att göra dig besviken, men ingen kommer nödvändigtvis att påminna dig om att ta hand om dig själv, vilket innebär att du måste vara den som gör det.

I trettioårsåldern har jag lärt mig att det finns många sätt att utöva egenvård. Det kan innebära att man äter en näringsrik sallad eller unnar sig en kaka, uppskattar sina kurvor eller tar en löprunda. Det kan handla om att avsätta en timme (eller tre) på helgen för att titta på dina favoritserier, hoppa över happy hour-evenemanget med ett gäng bekanta eller skriva dagbok varje morgon före jobbet. Du får bestämma hur du bäst prioriterar ditt sinne, din kropp och din själ.

Källa: Du känner dina egna impulser.

På gott och ont är jag mycket mer medveten om mina impulser – till exempel när jag börjar bli sur och är på väg att säga något oförskämt till min mamma, men egentligen behöver jag bara lägga på luren och somna. Eller när jag grubblar på 747382943 saker men egentligen behöver jag bara släppa alla saker. Eller när jag gråter för att jag blev avstängd i trafiken men egentligen behöver jag bara gråta över något sorgligt från häromdagen.

Att vara trettio år har lärt mig att vara lite mer i samklang med mina mönster, vanor och beteenden. Det betyder inte att jag är perfekt; det betyder bara att jag har levt med mig själv tillräckligt länge för att veta när jag är redo att agera på ett visst sätt. Ibland kan jag avbryta dåliga val i början (”Hej, du kanske inte ska dricka en halv flaska vin ikväll”) eller erkänna hur jag bäst kan driva mig själv vidare (”Hej igen, jag vet att du gillar att skjuta upp saker och ting, men du kanske ska börja med det där projektet nu”).

Du är mer självsäker.

Jo äldre jag blir, desto självsäkrare blir jag när det gäller mitt utseende, mina karriärbeslut, mina relationer och mina val i allmänhet. Jag bryr mig allt mindre om att behaga andra människor, spendera pengar på de ”rätta” materialistiska sakerna och vara besatt av hur mitt liv ser ut på utsidan eller på sociala medier. Jag är bättre på att säga nej, backa och vända mig bort från de människor och saker som inte tjänar mig.

Det betyder naturligtvis inte att jag alltid känner mig självsäker – men jag vet att jag gör mitt bästa och försöker växa som person. Och det räcker för mig.

Källa: Du slutar att döma alla hela tiden.

Okej, du kanske inte slutar till 100 procent, men du märker åtminstone var du gör det och säger ifrån. Vid trettio års ålder har jag levt tillräckligt länge för att inse att A) många saker är gråa, inte svarta eller vita, och B) man vet aldrig vilka strider andra människor utkämpar. Visst, att vara kritisk får mig att känna mig hög och mäktig i en varm sekund, men sedan känns det lite äckligt, som om jag precis ätit för mycket godis. Jag vet också hur det är att bli dömd, och det suger.

Så jag försöker skvallra mindre och vara mer öppen och vänta på sammanhanget (för det finns alltid mer information att hämta!). Vad andra människor väljer att göra angår inte mig, vilket gör det till slöseri med tid för mig att ägna så mycket tid åt att kritisera.

Källa: Du är medveten om dina misstag.

Ett stort tecken på mognad? Att ta fullt ansvar när du gör bort dig, i stället för att skylla på andra människor eller externa krafter. På samma sätt kommer det en punkt då du bör veta hur du ska ge en riktig ursäkt, en där du säger ”Jag är ledsen att jag sårade dig” snarare än ”Jag är ledsen att dina känslor sårades.”

Lär dig att ha empati för dig själv och för andra människor; vi vet alla att det inte känns bra att såra någon med våra ord eller handlingar, och det känns inte heller bra att vara den som gjort bort sig kungligt. Vid trettio års ålder har jag börjat hålla mig själv ansvarig för en högre standard när det gäller mina egna misstag och felsteg.

Källa: Det här är en konstig sak att erkänna på Internet, men jag brukade bli väldigt stressad när jag inte visste svaret på något, eller när jag inte var bekant med ett samtalsämne, eller när jag inte hade ett färdigt svar när jag fick en fråga. Jag tyckte att det fick mig att se dum ut, och jag ville verka intelligent och smart – så ibland låtsades jag hellre än att helt enkelt säga: ”Jag vet inte.”

En dag insåg jag att … det är okej att inte veta. Folk respekterar dig faktiskt mer när du är ärlig om luckorna och begränsningarna i din kunskapsbank, och genom att erkänna vad du inte vet kan du ställa frågor och faktiskt lära dig något nytt.

Du slutar att slösa tid.

För en del av oss för det faktum att vi fyller trettio oss närmare en känsla av vår egen obeständiga natur (du vet, döden, vilket är skrämmande att tänka på). Men i stället för att låta det få dig ner eller paralysera dig, låt det tjäna som motivation. Du vet inte hur länge ditt liv kommer att vara, och ju längre du lever, desto mer inser du hur snabbt saker och ting kan gå i en annan riktning än förväntat.

Så, omge dig med de människor du älskar, och säg till dem att du älskar dem varje dag. Ägna dig åt hobbies och aktiviteter som ger dig glädje. Säg nej till skit som tynger dig ner. Förlåt så gott du kan. Hjälp andra när det är möjligt. Låt din ambition vara ett ljus som leder dig framåt på en upptäcktsresa. Lär dig något nytt, även om du inte får betalt för det. Tillåt dig själv att bli överraskad, så att du kan omfamna förändringar och få ut det mesta av det enda korta liv du har.

Källa: Du upptäcker att det inte finns några regler.

Det bästa med att fylla trettio för mig var att inse att jag bokstavligen inte behövde följa reglerna. Jag menar, ja, jag måste betala skatt och allt det där – men det jag pratar om är de dumma samhällsreglerna som föreslår att man måste leva sitt liv enligt en viss bana. Sanningen är att du får bestämma.

Kanske vill du bo i en lägenhet utan husdjur och driva ditt eget onlineföretag. Kanske flyttar du in hos dina föräldrar för att hjälpa till att ta hand om dem på ålderns höst. Kanske säger du upp dig från ditt jobb, och kanske håller du kursen några år till för att spara pengar. Kanske gör du slut med din pojkvän sedan fem år tillbaka och börjar ett nytt liv på andra sidan landet. Kanske gifter du dig och får 2,5 barn och köper ett stort hus med ett staket. Kanske får du ett hörnkontor. Kanske har du en riktig 401k eller kanske har du ett par hundra dollar till ditt namn.

Det finns inget ”rätt” sätt att leva ditt liv, även om dina föräldrar och syskon och vänner alla tycker det. Ett bra liv är ett liv som känns rätt för dig när det gäller var och hur du spenderar din tid, hälsa och rikedom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.