Vidare i vår studie kommer vi att lära oss några andra nomenklaturer som ofta används för att beskriva tonala grader. Inom en skala kan vi ge graderna följande nomenklatur:
- 1:a graden: tonika
- 2:a graden: supertonika
- 3:a graden: mediant
- 4:e graden:
- 5:e graden: dominant
- 6:e graden: submediant
- 7:e graden: ledande ton
Varifrån kommer dessa namn? Vi känner redan till namnen tonika, subdominant och dominant, det är trots allt namnen på de harmoniska funktionerna. Se förklaringen till de andra namnen nedan:
- Supertonic: Termen ”super” kommer från latin och betyder ”ovanför” eller ”över”. I praktiken betyder det ”det som kommer efter toniken”.
- Mediant: är den grad som ligger halvvägs mellan toniken och dominanten, därav namnet ”mediant” (medium, mitten).
- Subdominant: Termen ”sub” betyder ”under” eller ”det som kommer före”. I praktiken är det det som kommer före dominanten.
- Submediant: ligger halvvägs mellan subdominanten och den övre toniken.
- Ledande ton: Det är den grad som leder till att ledtonerna löser sig i toniken.
Notera: Denna sjunde grad kallas ”ledande ton” när den ligger en halvton från den första graden (exempel: durskala). När den sjunde graden är en ton bort från den första graden (exempel: Mollskala) kallas den graden för subtonisk.
Vad du behöver memorera är detta: på samma sätt som ackord har harmoniska funktioner, har även toner det. Hittills har vi bara talat om harmoniska funktioner i samband med harmoni, vi har ännu inte talat i samband med melodi.
De toner som kännetecknar de harmoniska funktionerna är därför följande:
- I grad: tonisk funktion
- IV grad: subdominantfunktion
- VII grad: dominantfunktion
Det vill säga, om vi tar C-durskalan som exempel, så representerar C-noten tonisk funktion, F-noten representerar subdominantfunktion och B-noten representerar dominantfunktion.
Kanske tänker du: ”Varför representeras inte den dominanta funktionen av den femte graden?” När det gäller ackord har den femte graden en tritonus. När vi analyserar melodiskt är den ton som bäst karaktäriserar den dominerande funktionen den ledande tonen, eftersom den är en halvton bort från toniken (den leder kromatiskt till att lösa i toniken). Det är alltså den ton som bäst representerar känslan av en dominant funktion.
Gå till: Tritonus
Tillbaka till: Modul 6