Tänk på förhållandet mellan ägaren till ett bostadsområde och en hyresgäst i samma bostadsområde. En konsensusteoretiker skulle kunna föreslå att förhållandet mellan ägaren och hyresgästen bygger på ömsesidig nytta. En konfliktteoretiker skulle däremot kunna hävda att förhållandet bygger på en konflikt där ägaren och hyresgästen kämpar mot varandra. Deras förhållande definieras av balansen i deras förmåga att utvinna resurser från varandra, t.ex. hyresbetalningar eller en plats att bo på. Gränserna för förhållandet sätts där var och en utvinner största möjliga mängd resurser ur den andra.
Konflikter kan ta sig många former och innefatta kamp om många olika typer av resurser, inklusive status. Den formella konfliktteorin hade dock sin grund i analysen av klasskonflikter, och exemplet med ägaren och hyresgästen kan förstås i termer av klasskonflikt. I en klasskonflikt är det troligt att ägare har relativa fördelar jämfört med icke-ägare. Exempelvis kan det rättsliga system som ligger till grund för förhållandet mellan ägaren och hyresgästen vara partisk till förmån för ägaren. Anta att ägaren vill behålla hyresgästens säkerhetsdeposition efter det att hyresgästen har flyttat ut ur ägarens bostad. I rättssystem som bygger på engelsk common law behöver ägaren bara meddela hyresgästen att säkerhetsdepositionen hålls inne. För att få tillbaka säkerhetsdepositionen måste hyresgästen väcka talan i domstol. Hyresgästen har bevisbördan och måste därför bevisa att bostaden städades ordentligt före utflyttningen. Detta kan vara en mycket svår eller till och med omöjlig uppgift.
För att sammanfatta exemplet anser konfliktteoretiker att förhållandet mellan ägaren och hyresgästen i första hand bygger på konflikt snarare än harmoni. Även om förhållandet mellan ägare och hyresgäst ofta kan verka harmoniskt är all synlig harmoni endast en produkt av lagen och andra element i överbyggnaden som begränsar förhållandet och som i sig själva är en produkt av en ännu djupare konflikt, nämligen klasskonflikten. En konfliktteoretiker skulle säga att konfliktteorin har större förklaringskraft än konsensusteorin i denna situation, eftersom konsensusteorin inte kan förklara rättstvister mellan ägare och hyresgäster eller de rättsliga grunderna för det asymmetriska maktförhållandet mellan de två.