Skillnaden mellan vattkoppor och bältros

Infektionen med varicella-zostervirus (en representant för gruppen herpesvirus) förekommer i två kliniska former – vattkoppor och bältros.

I den första infektionen med viruset utvecklas vattkoppor. Smittämnet förblir latent i kroppens nervganglier. Under vissa förhållanden kan viruset reaktiveras och bältros kan framkallas.

Vad är vattkoppor?

Skycklingar är en av de vanligaste infektionerna i barndomen. Alla åldrar är mottagliga för sjukdomen, men den är mycket allvarligare hos vuxna.

Människor är den enda reservoaren för varicella-zostervirus. Överföringen av viruset sker genom en luft-droppbanan. Smittan sker när droppar som innehåller viruset och som bildas av en infekterad persons nysningar eller hosta faller i andra människors luftvägar eller ögon. Vid kontakt med patienter med bältros kan viruset överföras om smittsamt material faller i luftvägarna eller konjunktivitet i ögat. Ett annat sätt att överföra infektionen är intrauterin under graviditeten.

Vid kontakt med en patient med vattkoppor blir 80 % av de personer som inte har drabbats av vattkoppor sjuka.

Viruset kommer in i kroppen via luftvägarna och bindhinnan. Genom dem hamnar det i blodomloppet och når alla vävnader och organ, inklusive huden. Där orsakar det karakteristiska förändringar i epitel- och subepitelceller och uppkomsten av utslag. Inkubationstiden för vattkoppor är mellan 12 och 21 dagar. Patienterna är mest smittsamma 1-2 dagar innan ett utslag uppstår.

Symtomen på sjukdomen börjar plötsligt. Temperaturen stiger till 39◦C och ett karakteristiskt utslag uppträder, som utgår från liket och alltid drabbar den håriga delen av huvudet. I ansiktet är utslaget sparsamt, på handflator och fotsulor saknas det nästan helt. Utslagen åtföljs av stark och ihållande klåda. I början uppträder små rödaktiga runda fläckar på huden. De kallas för makulor. Gradvis höjer de sig över huden och utvecklas till papler. Efter några timmar utvecklas paplerna till vesiklar – små bubblor fyllda med genomskinligt flytande innehåll. Vesiklarna är lokaliserade på alla slemhinnor i munhålan, könsorganen och bindhinnan. Efter 1-2 dagar är vesiklarna spruckna, sekretet torkar upp och bildar en brunaktig skorpa som släpper efter ca 2 veckor.

Efter vattkoppsjukdomen erhålls en bestående immunitet. Upprepad sjukdom observeras hos 1 % av patienterna.

Vad är bältros?

Omkring 10-20 % av de patienter som har haft vattkoppor utvecklar bältros senare i livet till följd av att viruset återkommer. Orsakerna till att viruset återkommer är oftast nedsatt immunitet och/eller återkontakt med viruset (kontakt med en person med vattkoppor).

Gallergipanelen fortsätter med mycket svår smärta och utslag. Utslagen drabbar ett hudområde som innerveras från en viss perifer nerv.

Det kan finnas så kallade redan existerande symtom som trötthet, muskelsmärta, sveda och stickningar i det hudområde som senare kommer att påverkas av utslaget. Detta kan åtföljas av feber. Med eller utan tidigare symtom uppstår brännande smärta i ett brett hudområde på kroppen eller i ansiktet (beroende på vilken nerv som drabbas). Smärtan kan vara brännande, skarp eller matt.

I vanliga fall uppträder cirka 1-3 dagar efter smärtans början ett karakteristiskt utslag. I detta skede är patienten mest sammanhängande. Vid den sjunde dagen från sjukdomens början är blåsorna spruckna, sekretet torkar upp och bildar en brunaktig skorpa.

Till skillnad från vattkoppor är bältrosutslaget alltid ensidigt och består endast av grupperade blåsor med ett klart innehåll, belägna på ett rödfärgat underlag. De är lokaliserade på hud som är innerverad av en viss nerv. De mest drabbade hudområdena är de som är innerverade av nervus trigeminus, nervus facialis och interkostalnerverna.

Möjliga komplikationer till bältrosinfektionen är skador på synen och hörseln samt postbältrosneuralgi – svår smärta i det drabbade området som fortsätter under lång tid efter att hudutslaget försvunnit.

Behandlingen av bältrosvirusinfektion beror på sjukdomens svårighetsgrad. Vid milda och måttliga former ges symtomatisk behandling – mot feber, klåda eller smärta. Svåra former av sjukdomen kräver användning av antivirala läkemedel eller immunglobuliner.

De flesta som drabbas av bältros är över 50 år eller har ett försvagat immunförsvar. Vanligtvis finns det efter bältros ingen andra episod av utveckling av sjukdomen, vilket innebär att immunitet byggs upp. Hos patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar observeras en tendens till upprepade, multipla förekomster av bältros.

Skillnaden mellan vattkoppor och bältros

Definition

Vattkoppor: Vattkoppor är en smittsam sjukdom som orsakas av infektion med varicella-zoster-virus.

Shingles: En sjukdom som orsakas av infektion med varicella-zoster-virus:

Patienternas ålder

Skycklingar: En infektion av en nerv och huden runt den, orsakad av reaktivering av varicella-zoster-virus.

Patienternas ålder

Skycklingar: En infektion av en nerv och huden runt den, orsakad av reaktivering av varicella-zoster-virus: Alla åldrar är mottagliga för vattkoppor, men det är mycket vanligare hos barn.

Shingles: Bältros: Bältros förekommer hos vuxna.

Överföring

Skycklingar: Överföringen av viruset sker genom en luft-droppbanan. Smittan sker när droppar som innehåller viruset och som bildas av en infekterad persons nysningar eller hosta faller i andra personers luftvägar eller ögon.

Shingles: Efter vattkoppor förblir smittämnet latent i kroppens nervganglier. Under vissa förhållanden reaktiveras viruset och bältros framkallas.

Infektionens typ

Skycklingar: Vattkoppor: Vattkoppor är en primärinfektion.

Shingles:

Symtom

Skycklingar: Symptomen på vattkoppor är feber och kliande utslag. Utslaget uppträder, med början från liket och drabbar alltid den håriga delen av huvudet. I ansiktet är utslaget sparsamt och på handflator och fotsulor saknas det nästan helt.

Shingles: Det kan förekomma redan existerande symtom som trötthet, muskelsmärta, sveda och stickningar i det område av huden som senare kommer att drabbas av utslaget. Detta kan åtföljas av feber. Bältros fortskrider med mycket svår smärta och utslag. Utslagen drabbar ett hudområde som innerveras från en viss perifer nerv.

utslag

Vickersoppor: Klåda, icke-grupperade blåsor.

Shingles: Smärtsamma, grupperade blåsor.

Komplikationer

Vickersoppor: Skolkoppor är sällan komplicerade.

Shingles:

Sammanfattning av vattkoppor och bältros

• Infektionen med varicella-zostervirus (en representant för gruppen herpesvirus) förekommer under två kliniska former – vattkoppor och bältros.
• Skycklingar är en smittsam sjukdom som orsakas av infektion med varicella-zostervirus.
• Shingles är en infektion av en nerv och huden runtomkring, orsakad av reaktivering av varicella-zosterviruset.
• Alla åldrar är mottagliga för vattkoppor, men det är mycket vanligare hos barn. Bältros förekommer hos vuxna.
• Transmissionen av viruset vid vattkoppor sker genom en luft-droppbanan. Smittan uppstår när droppar som innehåller viruset och som bildas av en infekterad persons nysningar eller hosta faller i andra personers luftvägar eller ögon.
• Efter vattkoppor förblir smittämnet latent i kroppens nervganglier. Under vissa förhållanden reaktiveras viruset och bältros framkallas.
• Vattkopporna är en primärinfektion, bältros är en reaktivering av gammal infektion.
• Vattkoppsutslaget bildas av kliande, icke grupperade vesiklar. Bältros bildas av smärtsamma, grupperade blåsor.
• Vattkoppor leder sällan till komplikationer. Bältros kan leda till komplikationer oftare.