I allmänhet är en schackmästare en spelare som är så skicklig att han eller hon vanligtvis kan slå de flesta amatörer. Bland schackspelare förkortas termen ofta till mästare, men innebörden framgår tydligt av sammanhanget.
I samband med inrättandet av schackvärldsorganisationen Fédération Internationale des Échecs (FIDE) skapades titlar som var överordnade de ”nationella mästartitlarna”. År 1950 skapade FIDE titlarna ”stormästare” och ”internationell mästare”, vars krav blev alltmer formaliserade under årens lopp. År 1978 skapade FIDE den lägre titeln ”FIDE Master”.
Tidig användning av mästartitelnEdit
Från början av det nedtecknade schackspelet, till etableringen av de första schackorganisationerna, tillämpades begreppet mästare informellt, och var helt enkelt en fråga om folklig uppskattning. Starka spelare visade sin styrka i spelet och fick det informella ryktet att vara schackmästare.
När schacket blev mer utbrett under 1800-talets senare hälft började termen delas ut av organisationer. Ett av tidens mest prestigefyllda evenemang var DSB-kongressen, som först anordnades av Deutscher Schachbund (tyska schackförbundet) 1876. DSB:s standard för titeln mästare var Meisterdrittel, dvs. att vinna minst en tredjedel av partierna i premiärturneringen vid en DSB-kongress. Vinnaren av Hauptturnier eller ”reservturneringen” hade rätt att tävla i premiärturneringen vid nästa kongress, med chans att uppnå Meisterdrittel.
FIDE-titlarRedigera
- Grandmaster (förkortat GM, ibland används International Grandmaster eller IGM) tilldelas schackmästare i världsklass. Förutom världsmästare är stormästare den högsta titel som en schackspelare kan uppnå. Innan FIDE ger titeln till en spelare måste spelaren ha en Elo-klassning (se nedan) på minst 2 500 vid ett tillfälle och tre gynnsamma resultat (så kallade normer) i turneringar som involverar andra stormästare, inklusive några från andra länder än den sökandes. Det finns också andra milstolpar som en spelare kan uppnå för att nå titeln, till exempel att vinna juniorvärldsmästerskapet.
- Internationell mästare (förkortat IM). Villkoren liknar dem för GM, men är mindre krävande. Minsta rating för IM-titeln är 2400.
- FIDE-mästare (förkortat FM). Det vanliga sättet för en spelare att kvalificera sig för FIDE Master-titeln är att uppnå en FIDE-rating på 2300 eller mer.
- Candidate Master (förkortat CM). Liknar FM, men med en FIDE-rating på minst 2200.
Alla titlar som anges ovan är öppna för män och kvinnor. Separata titlar enbart för kvinnor, till exempel Woman Grandmaster (WGM), finns också tillgängliga. Från och med Nona Gaprindashvili 1978 har många kvinnor också fått den osegregerade GM-titeln.
FIDE delar också ut titlar för skiljedomare och tränare.
Nationella titlarRedigera
Vissa nationella schackförbund delar ut titlar som ”National Master” (NM). De nationella schackförbunden är fria att fastställa vilka standarder de vill för sådana titlar, som inte erkänns av FIDE. Standarderna för ”mästartitlar” i olika länder varierar, men baseras vanligen på kriterier som att uppnå en viss rating (vanligen omkring 2200 Elo), uppnå det erforderliga antalet turneringsprestationer (”normer”) på en viss nivå, eller att vara framträdande i landets nationella mästerskap. I vissa fall kan det även handla om hederstitlar som delas ut till (till exempel) framstående schackadministratörer, affärsmän eller politiker. Sedan FIDE:s mästartitel (FM) infördes 1978 har vissa förbund, t.ex. i Irland och Tyskland, upphört att dela ut nationella mästartitlar, eftersom de uppenbarligen betraktar dem som föråldrade.
Enskilda förbundRedigera
SovjetunionenRedigera
I Sovjetunionen tilldelades mästartiteln av den federala regeringen och var kopplad till titeln idrottsmästare. Den första schackspelaren som fick titeln var Peter Romanovskij 1934. Endast spelare som hade en framträdande roll i det sovjetiska schackmästerskapet beaktades för titeln, och mindre än 100 utmärkelser delades ut totalt. Majoriteten av dessa spelare kvalificerade sig också för FIDE:s internationella mästare eller stormästartitel.
USARedigera
USCF ger för närvarande en nationell titel för att uppnå en rating på 2200 (mästare):
| Titel | Rating |
|---|---|
| Senior Master | 2400 |
| Life Master | 2300 |
| Mästare | 2200 |
| Kandidat till mästare | 2000 |
| 1:a kategori | 1800 |
| 2:a kategori | 1600 |
| 3:e kategori | 1400 |
| 4:e kategori | 1200 |
ExpertEdit
| Kategori | Bedömningsintervall |
|---|---|
| Senior Master | Över 2400 |
| National Master | Över 2200 |
| Expert | 2000-2199 |
| Klass A | 1800-1999 |
| Klass B | 1600-1799 |
| Klass C | 1400-1599 |
| Klass D | 1200-1399 |
| Klass E | 1000-1199 |
| Klass F | 800-999 |
| Klass G | 600-799 |
| Klass H | 450-599 |
| Klass I | 200-449 |
| Klass J | under 200 |
Schackexpert är en titel som ges av United States Chess Federation (USCF). Den tilldelas schackspelare med en rating mellan 2000 och 2199. Spelare med högre betyg är mästare, medan spelare med lägre betyg är klasspelare. Ungefär 50 000 schackspelare har USCF-klassificering, varav ungefär 2 500 har en klassificering på 2000 eller högre. Schackexperter hör alltså till de fem procent bästa av alla USCF-turneringsschackspelare. Sedan 2008 har USCF också tilldelat Candidate Master-titlar till spelare som uppnår fem prestationsbaserade ”normer” i turneringar och som också har en rating över 2000. Liksom titeln mästare tilldelas Candidate Master-titlar på livstid.
Titeln schackexpert tilldelas inte på livstid. Varje gång en turneringsschackspelare spelar ett parti stiger eller sjunker hans rating beroende på partiets utgång och på hur stark motståndaren är. Om en schackexperts betyg sjunker under 2000 är han/hon inte längre schackexpert (även om han/hon behåller titeln Kandidatmästare, om han/hon har förtjänat den enligt kriterierna ovan). Detta står i kontrast till internationella titlar som delas ut av FIDE, som delas ut på livstid. I europeiska länder används inte termen ”expert”. Istället kallas spelare på den nivån för ”Candidate Masters”, även om titeln FIDE Candidate Master i allmänhet kräver en högre rating (2200 FIDE).
Det är dock möjligt (och vanligt) att spelare i USA har en rating som placerar dem i kategorin ”expert” samtidigt som de behåller titeln ”Life Master” eller ”National Master”. Titeln ”master” tilldelas alla som uppfyller de kriterier som fastställts av USCF, bland annat att en gång ha haft en rating på över 2200. I likhet med FIDE:s titlar FIDE-mästare, internationell mästare och stormästare tilldelas titeln ”mästare” på livstid. Spelare med en rating under 2200, men som har förtjänat titeln ”National Master” eller ”Life Master”, kallas enligt USCF fortfarande för ”masters”.
Den första USCF-ratinglistan publicerades i december 1950. På den listan var experter spelare som hade ett betyg från 2100 till 2300 och mästare var spelare som hade ett betyg från 2300 till 2500. Inom några år upptäckte man dock att ratinglistorna snabbt deflaterade. Som en följd av detta sänktes klassificeringarna med 100 poäng så att experterna sedan dess har en klassificering mellan 2000 och 2200. År 1960 antog USCF det nya Elo-klassificeringssystemet som ersatte det ursprungliga Harkness-systemet. Det har skett kontinuerliga justeringar av detta system sedan dess, med det primära syftet att stabilisera klassificeringssystemet mot inflationens och deflationens krafter, så att en schackexpert i dag kommer att vara ungefär lika stark som en schackexpert var för tjugo eller fyrtio år sedan.
Denna information som anges här gäller även i Kanada, under den kanadensiska schackförbundets (CFC) överinseende, med den enda skillnaden att klass E omfattar alla spelare som är klassificerade under 1200. Liknande klasskillnader kan också gälla i andra nationella schackförbund.
MasterEdit
The United States Chess Federation (USCF) tilldelar titeln National Master till alla som uppnår en USCF-rating på 2200, och titeln Senior Master till alla som uppnår en USCF-rating på 2400 tillsammans med vissa prestationsbaserade ”normer” under turneringsspel. USCF tilldelar också titeln Life Master till alla som har en rating på 2200 i sammanlagt 300 eller fler matcher under sin livstid.
I USA tilldelas titeln ”National Master” på livstid, oavsett om en National Masters rating senare sjunker under 2200. I augusti 2002 kodifierades denna ståndpunkt (efter att ha erkänts som det existerande status quo) av USCF:s policystyrelse genom antagandet av ett förslag där det står: ”Alla USCF-medlemmar som har haft en ordinarie rating efter turnering på 2200 eller högre (publicerad eller inte) har visat en betydande nivå av schackförmåga och erkänns genom att automatiskt tilldelas titeln National Master på livstid.”
Livets mästareEdit
Livets mästare är en schacktitel som delas ut av USA:s schackförbund (USCF). För att tilldelas denna titel måste man ha en mästarrating på över 2200 för minst 300 USCF-klassade turneringsschackpartier.
Under 1990-talet delade USCF också ut en ”Life Master”-titel på grundval av ett annat och mer komplext system som liknade FIDE:s ”normsystem” för tilldelning av titlar. Denna metod för att uppnå Life Master erkändes officiellt av USCF den 1 januari 1996. Systemet med ”klassnormen” avvecklades senare, och spelare som hade eller senare beviljades titeln på grundval av 300 spel omdöptes till ”Original Life Masters”. I praktiken görs sällan åtskillnaden. Original Life Masters var tvungna att spela 300 matcher som Master utan att gå under 2200 i sin rating, annars skulle räkningen börja om igen.
Som namnet på denna titel antyder innehas titeln på livstid, oavsett eventuell senare sänkning i rating. Det är alltså möjligt att ha en spelare med en USCF-rating på 2100 (eller lägre) som är en Life Master. Även om detta är ovanligt för ”Original Life Masters” (eftersom ett sådant betygsgolv endast kan sänkas av USCF självt), har Original Life Masters ett betygsgolv på 2200 .
CanadaEdit
Chess Federation of Canada tilldelar titeln National Master till spelare som uppnår ett nationellt betyg på 2200, och tre turneringsprestationer (”normer”) på 2300 eller mer. Man delar också ut titlarna National Woman Master och National Candidate Master vid 2000 rating, med tre normer på 2100 eller mer.
EnglandEdit
The English Chess Federation delar ut titeln National Master till spelare som uppnår en ECF-rating på 200 eller mer (vilket motsvarar en FIDE-rating på cirka 2250). Den delar också ut ett antal mindre titlar.
IrlandEdit
Fram till 1991 delade Irlands schackförbund ut titeln Irländsk nationell mästare till 15 spelare. Titeln har sedan dess fallit i glömska.
AustralienEdit
Titeln australisk mästare infördes 1959 och delades ut av det australiska schackförbundet med hjälp av ett poängbaserat system, där spelarna var tvungna att få 100 poäng från prestationer i större turneringar som Australian Chess Championship och delstatsmästerskap. Enligt den australiensiske schackspelaren och domaren Shaun Press ändrades kraven till ett betygsbaserat system någon gång under 1980-talet, men titeln var inte särskilt uppskattad och delas inte längre ut.
Nya ZeelandRedigera
Det nyzeeländska schackförbundet delar ut titeln nationell mästare med hjälp av ett poängbaserat system, baserat på prestationer i det nyzeeländska schackmästerskapet och ett par andra turneringar. Det krävs 100 poäng för titeln nationell mästare och 40 poäng för titeln kandidatmästare. Den 31 januari 2013 hade 22 spelare titeln nationell mästare, varav de flesta också har Fide-titlar.