Scapulothoracaleden består av scapula (skulderbladet) och dess artikulation med bröstkorgen. Mellan dessa strukturer finns två muskler, nämligen subscapularis (även kallad en av rotatorcuffens muskler) och serratus anterior. Denna ”led” är starkt beroende av akromioklavikularledens och sternoklavikularledens integritet. Ordet led står inom citationstecken eftersom den scapulothorakala artikulationen inte är en riktig led på grund av att den inte har de typiska egenskaperna för en led.
Leder klassificeras vanligtvis strukturellt i tre kategorier. Dessa kategorier är den fibrösa, den broskiga och den synoviala leden. Tänk dig suturerna i skallen eller föreningen mellan tänder och dess fäste när du tänker på en fibrös led. Fibrösa leder är sammankopplade och fixerade av tät/tjock bindväv. Broskiga leder är sammanlänkade nästan helt och hållet av brosk. Exempel på detta är tillväxtplattorna på långa ben och skivorna mellan kotorna. Slutligen förenar synovialleden två ben som hålls samman av en ledkapsel, som är fylld med synovialvätska som fungerar som smörjmedel. Denna typ av led är den vanligaste i kroppen och den som människor vanligtvis föreställer sig när de tänker på en led. Till exempel är höfter, knän, axlar och knogar alla synoviala leder. Eftersom skulderbladet inte är anslutet till bröstkorgen med brosk eller tät bindväv och inte heller sammanfogas av en kapsel fylld med synovialvätska är det inte en riktig led. Därmed inte sagt att denna artikulation är oviktig.
Som tidigare nämnts är akromioklavikularleden (AC) och sternoklavikularleden (SC) nära besläktade med den scapulothorakala artikulationen eftersom skulderbladet fäster vid nyckelbenet på axelns laterala ände (akromioklavikularleden) och nyckelbenet fäster vid bröstbenet, vilket blir sternoklavikularleden. Så varje rörelse, bra eller dålig, i skulderbladet kommer att påverka båda lederna som är kopplade till resten av kroppen. Den viktigaste funktionen hos den scapulothorakaiska artikulationen är att centrera axelledens fotsdel mot armkulan vid upplyftning av armen. Den ger också armen större räckvidd när den sträcker sig över huvudet. För varje 2 graders armrörelse kommer skulderbladet också att röra sig 1 grad, vilket ökar det totala omfånget som armen kan nå över huvudet. Detta kallas scapulohumeral rytm. Som du kan se är många leder inblandade när man sträcker sig över huvudet.
Skulderbladet är också hemvist för flera muskelanslutningar. Det finns 18 muskler (om man separerar biceps) som har fästen på skulderbladet så dysfunktion i någon av dessa muskler kan orsaka försämrad rörelse av den scapulothorakala artikulationen, axelleden, AC-leden och SC-leden. Detta kommer i slutändan att rubba den scapulohumerala rytmen. Om detta sker kan det leda till axeldysfunktioner som impingementsyndrom, skador på rotatormuskeln, minskat rörelseomfång för axeln och muskelsmärta vid överanvändning.
Som du ser är den scapulothorakala ”leden”, även om den inte är en riktig led per definition, mycket viktig för axelns hälsa. En skicklig sjukgymnast kommer att kunna bedöma din hållning, axelbladets viloposition och kvaliteten på axelbladets rörelse på bröstkorgen. Om du har smärta i axeln eller vill förebygga smärta i axeln får du inte förbise den scapulothorakala ”leden”!”