Den moderna sandwedgen är ofta det tyngsta järnet i en spelares väska, de flesta väger nästan 1,1 kg (40 ounces). Traditionellt har den också haft det högsta loftet på 56 grader (55-56 är vanligast), även om den utmärkelsen nu går till lob wedge, som ofta har ett loft på 60 grader eller mer. Den har vanligtvis ett av de kortaste skaften, mellan 84 cm (33 tum) och 91 cm (36 tum), även om sandkilen i vissa uppsättningar har ett längre skaft än pitching wedge.
BounceEdit
Den viktigaste skillnaden mellan klubban och de flesta andra klubbor är dock en egenskap som kallas bounce. På de flesta andra järn är klubbans sula vinkelrät mot skaftet, vilket innebär att den är ungefär parallell med marken när klubban är i vila, vilket gör att den ledande kanten lättare kan komma mellan bollen och marken. En sandwedge är däremot utformad med klubbens sula i en vinkel mot marken i samma läge, vilket lyfter klubbans främre kant från marken. Denna konstruktion åstadkommer tre saker:
För det första kräver denna konstruktion i allmänhet mer material, vilket ökar klubbhuvudets vikt för mer momentum och placerar denna vikt lågt och framåt i klubbhuvudet för högre avfyrningar.
För det andra lyfter den vinklade sulan framkanten från marken i slutet av svinget, vilket förhindrar att klubban gräver ner sig i mjukare lägen – t.ex. sand, lerig mark och tjockt gräs – och i stället tenderar att glida över ytan. Detta ger i sin tur spelarna större flexibilitet när de adresserar bollen; spelaren kan placera bollen i mitten av sin stance och ta en normal sving där klubban glider över gräset innan den kommer i kontakt med bollen, eller alternativt flytta bollen bakåt i sin stance (mot högerfoten för en högerhänt spelare) och slå bollen tidigare i svingen. Den naturliga konsekvensen av ett sådant korrekt utfört slag är att klubban har mindre loft vid kontakten, så att bollen skjuts i en lägre vinkel och får större avstånd. Utan studs kommer ett sådant slag i allmänhet att leda till att klubban gräver ner sig i marken efter att den har kommit i kontakt med bollen, även om det är korrekt utfört. Med en sådan klubba med hög lutning hindras spelaren från att fullfölja sin sving och kan skadas.
Sist kan bollen, när man spelar från en bunker, ha grävt ner sig djupt i sanden (beroende på sandens konsistens och graden av nedslag kan bollen vara helt nedsänkt). För att lyfta upp den måste klubbhuvudet kontakta bollen underifrån, vilket innebär att klubbans framkant ibland måste befinna sig 3 eller 5 cm under sandytan vid kontakten. Sållens vinkel motverkar det naturliga nedåtriktade trycket från klubbansikten som gräver sig allt djupare ner i sanden, vilket gör det lättare att svinga ner klubban under sandytan och sedan lyfta upp klubban – och bollen – igen.
Andra klubbor, framför allt korta järn och andra wedges, har numera en liten grad av studs för att hjälpa till vid spel från rough eller andra mjuka lägen, men sandwedgen kommer vanligtvis att ha den högsta mängden studs av alla klubbor i en spelares väska. Det finns dock undantag; Callaway Golf marknadsför till exempel en ”Big Bertha”-linje av järn där lob wedge har betydligt högre studs än sand wedge.