En konventionell biblisk kronologi fastställer början av Rehabeams regeringstid till mitten av 900-talet f.Kr. Hans regeringstid beskrivs i 1 Kungaboken 12 och 14:21-31 och i 2 Krönikeboken 10-12 i den hebreiska Bibeln. Rehabeam var 41 år gammal (16 i kapitel 12 i Kungaboken III i Septuaginta) när han besteg tronen.
Församlingen för kröningen av Salomos efterträdare Rehabeam sammankallades i Sikem, den enda heligt historiska staden inom de tio stammarnas territorium. Innan kröningen ägde rum begärde församlingen vissa reformer i den politik som Rehabeams far, Salomo, hade följt. De begärda reformerna skulle väsentligt minska den kungliga kassan och därmed dess makt att fortsätta med den prakt som Salomos hov hade. De äldre männen rådde Rehabeam att åtminstone tala till folket på ett civiliserat sätt (det är oklart om de rådde honom att acceptera kraven). Den nye kungen sökte dock råd från de unga män han hade vuxit upp med, som rådde kungen att inte visa någon svaghet för folket och att beskatta dem ännu mer, vilket Rehabeam gjorde.
Och även om den skenbara orsaken var den tunga börda som lades på Israel på grund av Salomos stora utlägg för byggnader och för lyx av alla slag, så inkluderar de andra orsakerna den historiska motsättningen mellan norr och söder. De två delarna hade agerat oberoende av varandra tills David genom sina segrar lyckades förena alla stammar, även om den efraimitiska avundsjukan alltid var redo att utvecklas till ett öppet uppror. Religiösa överväganden var också verksamma. Byggandet av templet var ett hårt slag för de olika helgedomar som fanns utspridda i landet, och prästerna på de höga platserna stödde troligen revolten. Josefus (Ant., VIII., viii. 3) låter rebellerna utbrista: ”Vi överlåter åt Rehabeam det tempel som hans far byggde.”
Jerobeam och folket gjorde uppror, och de tio nordliga stammarna bröt sig loss och bildade ett separat rike. Det nya utbrytarkungadömet fortsatte att kallas Israels rike och kallades även Samaria, Efraim eller det norra riket. Det rike som Rehabeam fick kvar kallades Juda rike.
Under Rehabeams 17-åriga regeringstid behöll han Jerusalem som Juda huvudstad, men
Juda gjorde vad som var ont i Herrens ögon, och de retade upp honom till avundsjuka med sina synder som de begick, mer än allt vad deras fäder hade gjort. Ty de byggde också åt sig själva högar och pelare och Ashe′rim på varje hög kulle och under varje grönt träd, och det fanns också manliga kultprostituerade i landet. De gjorde enligt alla styggelser hos de nationer som Herren drev ut inför Israels folk.
– 1 Kungaboken 14:22-24
InbördeskrigEdit
Rehabeam drog ut i krig mot det nya kungariket Israel med en styrka på 180 000 soldater. Han fick dock rådet att inte slåss mot sina bröder och återvände därför till Jerusalem. Berättelsen rapporterar att Israel och Juda befann sig i ett krigstillstånd under hela hans 17-åriga regeringstid.
Egyptisk invasionRedigera
Under Rehoboams femte regeringsår kom Shishak, Egyptens kung, med en stor armé och intog många städer. Enligt Josua, Nadavs son, tyder omnämnandet i 2 Krönikeboken 11, 6 sqq. att Rehabeam byggde femton befästa städer på att attacken inte var oväntad. Berättelsen i Krönikeboken anger att Shishak marscherade med 1 200 vagnar, 60 000 ryttare och trupper som kom med honom från Egypten: Libyerna, sukkiterna och kusjiterna. Shishaks arméer intog alla befästa städer som ledde till Jerusalem mellan Gezer och Gibeon. När de belägrade Jerusalem gav Rehabeam Shishak alla skatter ur templet som en tribut. Det egyptiska fälttåget avbröt handeln med södra Arabien via Elath och Negev som hade etablerats under Salomos regeringstid. Juda blev en vasallstat till Egypten.
SuccessionEdit
Rehabeam hade 18 fruar och 60 bihustrur. De födde honom 28 söner och 60 döttrar. Bland hans fruar fanns Mahalath, dotter till Jerimot, Davids son, och Abihail, dotter till Eliab, Isais son. Hans söner med Mahalat var Jeush, Shemariah och Zaham. Efter Mahalat gifte han sig med sin kusin Maaca, dotter till Absalom, Davids son. Hans söner med Maaca var Abijam, Attai, Ziza och Shelomith. Namnen på hans övriga hustrur, söner och alla hans döttrar anges inte.
Rehabeam regerade i 17 år. När han dog begravdes han bredvid sina förfäder i Jerusalem. Han efterträddes av sin son Abijam.