En viktig punkt att förstå är att även om vi SÄGER att betong ”torkar” så är processen faktiskt inte torkning, utan kemisk härdning.
I själva verket är det så att de bästa betongmetoderna undviker att blandningen torkar ut innan den härdar.
Vattnet som tillsätts till cementblandningar tillsätts av två anledningar:
För att aktivera cementen och för att göra blandningen bearbetningsbar. Om man tillsätter för lite vatten för att aktivera cementen får man en obearbetbar konsistens (för torr) och en svag blandning.
Om man tillsätter för mycket vatten får man en soppig blandning som också är svagare än den optimala.
Så, likt Guldlock, söker en murare efter ”lagom”. En stenhuggare vill ha precis tillräckligt med vatten i sin blandning för att aktivera portlandmassan, men ändå vara tillräckligt styv för att stödja stenen tills den härdar
En murare vill att murbruket ska glida smidigt från spackeln till tegelstenen, men ändå ha en viss fyllighet för att stödja tegelstenen.
En cementmästare vill att betongen ska vara tillräckligt lös för att flyta och fylla formen.
Alla måste se upp för alltför blöta blandningar.
Vattnet stannar mestadels i blandningen och är permanent bundet till cementen, i en process som kallas hydrering. Den processen är själva härdningen av blandningen.