I ljuset av den senaste stormen #Avagate på Twitter tittar professor Laura Lundy på hur barns rättigheter i klassrummet bör skyddas för att undvika att de straffas för saker de inte gjort!
I korthet – ja. Bara inte den som en 11-årig flicka från Glasgow hävdade att den gjorde. Avas svar på en skriftlig fråga om ”saker som min lärare kan göra bättre” blev viralt efter att hennes pappa lagt ut en bild på Twitter. Avas svar var:
Inte använda kollektiv bestraffning eftersom det inte är rättvist mot de många människor som inte har gjort något och enligt Genuakonventionerna från 1949 är det ett krigsbrott.
Är det ett krigsbrott? Självklart inte – det extrema påståendet var en av anledningarna till att #Avagate fängslade sociala medier. Konflikter i skolan kan verka som en daglig strid för vissa lärare och barn, men de uppfyller inte den juridiska definitionen av krig. Är det ett brott mot en Genèvekonvention? Ja, men inte den som Ava åberopade.
Barns rättigheter i skolan omfattas av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989. En av ironierna med barnkonventionen är att barn inte hade något inflytande i utarbetandet av den. Om de hade gjort det skulle den förmodligen innehålla en uttrycklig bestämmelse som säger att de inte ska straffas för saker som de inte har gjort. Den ger dock barn rätt, bland många andra rättigheter, att bli disciplinerade på ett sätt som respekterar deras värdighet. Att straffa ett barn för andras dåliga uppförande är också tveklöst en form av förnedrande behandling, och både vuxna och barn har rätt att inte utsättas för detta.
Ingen vuxen skulle utan vidare acceptera ett straff för andras dåliga uppförande och ändå förväntar vi oss att barn ska underkasta sig detta utan invändningar. Detta ”rättsövergrepp” är bara ett av många sätt som vi behandlar barn på som vi aldrig skulle behandla andra vuxna. Från att tvingas stå med ansiktet mot en vägg, överlämna personlig korrespondens eller följa en rad ofta meningslösa klädkoder, rapporterar barn om en rad mikroorättvisor som de utstår dagligen i skolan.
Charles Dickens hade rätt när han konstaterade:
I den lilla värld där barn existerar, vem som än uppfostrar dem, finns det inget som uppfattas så fint och känns så fint som orättvisa.
Avas berättelse i sociala medier (hur verklig den än var) tar plats vid sidan av de fiktiva skolhjältarna Nicholas Nickleby och Harry Potter, vars popularitet ligger i att de kan relateras till varandra: det kan vara väldigt få av oss som inte har gjort det (kanske fortfarande gör det?) känt oss upprörda över en liknande orättvisa någon gång under vår skoltid.
Vad som också är slående är det faktum att läraren och skolan faktiskt hade ställt frågan och sedan gjort svaren tillgängliga för allmänheten – hennes pappa såg det på väggen i klassrummet. Denna handling att efterfråga barnens åsikter är ett alltigenom lovvärt försök att förverkliga en av de viktigaste rättigheterna i barnkonventionen – barnets rätt att få sina åsikter efterfrågade och tagna på allvar.
Avas pappa betonade att Ava har en riktigt trevlig lärare. Heder åt henne för att hon ställde frågan från början. Om ett brott mot de mänskliga rättigheterna (även om det inte är ett krigsbrott) ska undvikas måste Avas åsikter ges vederbörlig vikt. Om detta sker bör det vara dödsstöten för kollektiv bestraffning i en grundskola i Glasgow som det bör vara överallt annars också.
Avas pappa frågade på Twitter om hon skulle få utegångsförbud eller få en glass. Den uppföljande tweeten var en bild på Ava med inte bara en utan två massiva glasskoner och texten ”folket har talat”. Dessa var välförtjänta och passade bra på årets hittills varmaste dag.
Den brittiska allmänheten erkände orättvisan, och Avas påstående gav utan tvekan upphov till liknande kränkningar i deras egen barndom eller som deras egna barn upplevt. Vi hoppas att denna improviserade offentliga folkomröstning leder till en omsvängning av den obestridda användningen av kollektiva bestraffningar i skolan.
Låt oss försöka att inte straffa någon, inklusive barn, för något som de inte har gjort.
Den presenterade bilden har använts tack vare en Creative Commons-licens.
Postat av professor Laura Lundy
Laura Lundy är professor vid School of Social Sciences, Education and Social Work vid Queen’s University Belfast. Hennes expertis är internationella barns rättigheter med särskild inriktning på genomförandet av FN:s barnkonvention, utbildningsrättigheter och barns rätt att delta i beslutsfattande. Laura har också skrivit mycket om nationell lagstiftning om utbildning och social trygghet.
.