Demokratiska republiken Kongo är den tydliga ledaren bland världens största koboltproducerande länder och står för mer än 70 % av den globala produktionen 2019
Flygfoto över Murrin Murrin kobolt- och nickelfabriken i Australien (kredit: Minara Resources/Glencore)
Världens största koboltproducerande länder levererar en resurs som får allt större betydelse i takt med att ansträngningarna för att minska koldioxidutsläppen genom djup elektrifiering accelererar.
Den silverblå metallen används i tillverkningen av många typer av elektronik, men kanske framför allt som en ingrediens i de uppladdningsbara batterier som används för att driva en snabbt växande flotta av elbilar.
Den upptäcktes första gången 1739 av den svenske kemisten och mineralogen Georg Brandt, och har fått sitt namn från det tyska ordet ”kobald”, som betyder troll.
Enligt uppgifter från US Geological Survey (USGS) producerades cirka 140 000 ton kobolt i världen under 2019 – varav mer än 70 % kom från ett enda land, Demokratiska republiken Kongo (DRC) i Centralafrika.
Kobolt bryts vanligen som en biprodukt av koppar eller nickel, även om småskalig hantverksmässig gruvdrift har blivit en allt vanligare utvinningsmetod, särskilt i Demokratiska republiken Kongo.
Globalt finns det uppskattningsvis sju miljoner ton uppmätta koboltreserver, varav mer än hälften finns i det afrikanska landet.
Här profilerar NS Energy åtta av världens största koboltproducerande länder, från och med 2019.
Världens största koboltproducerande länder
Demokratiska republiken Kongo – 100 000 ton
Kongo stod för mer än 70 % av världens hela koboltproduktion under 2019, totalt cirka 100 000 ton.
Många av världens största gruvföretag har etablerat verksamhet i landet eftersom de försöker säkra leveranserna av denna alltmer eftertraktade råvara.
Provinsen Katanga är en särskilt produktiv region, där det finns några av världens största koboltgruvor, bland annat Mutanda, Kamoto, Etoile och Ruashi.
En betydande sektor för hantverksmässig gruvdrift har dock också blommat upp under de senaste åren, understödd av en växande efterfrågan på metallen. Enligt en rapport från World Economic Forum står småskalig gruvdrift för 15-30 procent av all koboltproduktion i Demokratiska republiken Kongo.
Det har funnits flera exempel på farliga arbetsförhållanden, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive barnarbete, och miljöförstöring i samband med kongolesisk kobolt – vilket har fått många stora företag som är beroende av landets leveranskedjor att ta initiativ för att främja högre etiska normer.
Kina – världens största konsument av metallen – har etablerat en dominerande ställning över landets kobolthandel, vilket drivs av dess önskan att leda världen när det gäller produktion av batterier för elfordon.
Ryssland – 6 100 ton
Ryssland är en avlägsen tvåa i DRC:s produktionsstrangel och producerar 6 100 ton kobolt under 2019 – cirka 4 % av den globala andelen.
Brytningsverksamheten i landet, som har uppskattningsvis 250 000 ton koboltreserver, är huvudsakligen koncentrerad till Altai-republiken.
Regionen är hemvist för Karakul-fyndigheten, som anses vara en av de största koboltresurserna i Ryssland, och har gett upphov till ett antal ”syster”-verksamheter i närheten – Kuruozek, Yantau, Toshtuozek och Olendzhular.
Diversifierad rysk gruvbrytare Norilsk Nickel (eller Nornickel) är landets största producent.
Gulinskoye Nickel Cobalt Project, Norilsk-1 Project, Maslovskoe Project och Kingashsky Project är andra ryska projekt som har nått prospekteringsstadiet.
Det rapporteras att landet strävar efter att öka sin produktionskapacitet för kobolt under de kommande åren och har undersökt den framtida möjligheten till djuphavsbrytning för att hämta koboltfyndigheter i västra Stilla havet.
Australien – 5 100 ton
Tredje på listan över de största koboltproducerande länderna är Australien, som ökade sin produktion under 2019 till 5 100 ton, jämfört med 4 880 ton ett år tidigare.
Landet står för cirka 3,6 % av den globala produktionen, men med kända reserver på totalt 1,2 miljoner ton enligt USGS – näst efter Demokratiska republiken Kongo – är landet väl positionerat för att upprätthålla högre produktionsnivåer under de kommande åren, om investeringar kommer till stånd.
Under 2020 lanserade den australiensiska regeringen ett kontor för underlättande av kritiska mineraler (Critical Minerals Facilitation Office), som är utformat för att främja gruvindustrin, till exempel kobolt, och nyligen publicerade man en rapport där man lyfter fram en betydande projektpipeline för metallen, som troligen kommer att stödja framtida produktionsökning.
Glencores Murrin-Murrin-gruva som ligger i den nordöstra Goldfields-regionen i västra Australien är för närvarande den enskilt största koboltverksamheten i landet.
Filippinerna – 4 600 ton
Filippinerna producerade 4 600 ton kobolt under 2019, vilket är samma nivå som föregående år och står för cirka 3.3 % av den globala andelen.
Landet har världens fjärde största kända koboltreserver, totalt 260 000 ton.
De större koboltverksamheterna i Filippinerna är bland annat Adlay-Cagdianao-Tandawa-projektet som ägs av CTP Construction and Mining och Agata DSO-projektet i dagbrott som ligger i Tubay, Agusan del Norte.
Andra större koboltgruvor i landet är Coral Bay-projektet i Bataraza och kobolt-nickelprojekten Palawan och Santa Cruz i Santa Cruz, Zambales.
Zambales-projektet, Alpha-projektet, Botolan-projektet och Agata North-projektet är fyra koboltprojekt som för närvarande befinner sig på prospekteringsstadiet, medan Mindoro- och Acoje-projekten befinner sig på genomförbarhetsstadiet.
Kuba – 3 500 ton
Ön Kuba ligger på femte plats på listan över världens mest koboltproducerande länder – med 2,5 % av den globala andelen med en produktion på 3 500 ton under 2019.
Landet har de tredje största kända reserverna av metallen, uppmätta till 500 000 ton, varav majoriteten finns i Moa-regionen i östra delen av landet och utvinns tillsammans med nickelbrytning.
Ett samriskföretag mellan det kanadensiska gruvbolaget Sherritt International och General Nickel Company of Cuba producerar metallen genom dagbrottsbrytning vid fyndigheter i Moa-regionen, som transporteras till Kanada för att raffineras vid en anläggning i Fort Saskatchewan, Alberta.
Madagaskar – 3 300 ton
Madagaskar producerade 3 300 ton kobolt under 2019, omkring 2.4 % av världens totala mängd.
Den lilla önationen, som ligger i Indiska oceanen utanför Östafrikas kust, har 120 000 ton koboltreserver.
Mineringen i landet är till stor del centrerad kring Ambatovy-nickel- och koboltprojektet på 8 miljarder dollar – ett partnerskap mellan det japanska handelsbolaget Sumitomo och Korea Resources.
Ambatovy-projektet är den största utländska investeringen i Madagaskar och har gjort nickel och kobolt till viktiga exportvaror för landet. Malmen utvinns från två fyndigheter, kända som Ambatovy och Analamay, och transporteras till en raffineringsanläggning 220 km bort via slurrör.
Papua Nya Guinea – 3 100 ton
Papua Nya Guinea i sydvästra Stilla havet producerade 2,2 % av det globala utbudet av kobolt under 2019, uppmätt till cirka 3 100 ton.
Landet innehar en relativt liten andel av de globala reserverna, med uppskattningsvis 56 000 ton av metallen.
Nickel- och koboltverksamheten Ramu i Madang-provinsen – ett samriskföretag mellan Metallurgical Corporation of China och kanadensiska Nickel 28 (tidigare Conic Metals) – är en viktig källa till aktivitet i landet.
Ett annat nickel- och koboltprojekt i Papua Nya Guinea, känt som Mambare, befinner sig i de tidiga stadierna av godkännande.
Kanada – 3 000 ton
Kanadas koboltproduktion minskade med nästan 15 % under 2019 och uppgick till 3 000 ton.
Trots en åttonde plats på listan över de största koboltproducerande länderna har landet betydande reserver, uppmätta till 230 000 ton – vilket indikerar potential för ytterligare gruvverksamhet.
Majorbolagen Glencore och Vale driver båda betydande projekt i landet, inklusive Voisey’s Bay-, Raglan-, Thompson- och Fraser-gruvorna.
Intresset har ökat för Kanadas koboltpotential i takt med att elektroniktillverkare i hela Nordamerika söker försörjningskedjor för metallen som kan kringgå Demokratiska republiken Kongo och Kinas dominans när det gäller produktion och bearbetning.