MATERIAL OCH METODER
En enkel, icke-invasiv metod beskrivs för att tömma urinblåsan och delvis tömma eventuella divertiklar. Metoden bygger på postural dränering som används inom sjukgymnastik men som inte nämns i någon av standardtexterna om urologi (2005). Metod b) kräver endast två köksstolar med platt topp eller ett miniatyrbord. Se figur 1 för steg 1.
Schematiskt schema: Steg 1 knäböjande, med hjälp av två köksstolar som är ungefär 18 tum höga, eller ett miniatyrbord; 1 liters plastbägaren hålls i en stålring, därefter, för steg 2i, stängs 3-tumsgapet ner till noll.
Det krävdes en 1 liters plastbägaren, med en diameter på ungefär 4½ tum.
För steg 2 stängs 3-tumsgapet ner till noll. För steg 3 användes en halvmåneform av gummi. Figur 2 visar blåsregionen efter den nödvändiga inledande ”normala” urinering som är nödvändig, men innan man börjar med det huvudsakliga dräneringsförfarandet. Figur 3 visar slutresultatet efter hela förfarandet.
Ultraljudsundersökning före det icke-invasiva dräneringsförfarandet, Ett stort (redan befintligt) divertikel finns bakom blåsan, Vertikala prickar är 1 cm från varandra (hela skalans längd är 22 cm), Före steg 1 av dräneringsförfarandet var blåsans volym med hjälp av V = ½ (abc) 350 ml, efter en ”normal” urinering
Efter steg 3 av det icke-invasiva dräneringsförfarandet; Observera att blåsan är mycket mindre. Blåsan är svart zon nära grön markeringspunkt, Ungefärlig blåsvolym V = ½ (abc) var 60 ml efter hela proceduren
Voiderade volymer är ganska varierande eftersom de beror på när och hur mycket vätska som drickts, vilken kost som ätits (t.ex.t.ex. % frukt), vilken mängd mat som ätits och när, hur lång tid som förflutit sedan senaste urinering och sedan senaste egestion (tarmtömning), hur full tarmen är och hur mycket vätska som förloras på andra sätt (i svett och i andning, beroende på klimat och aktivitet). Sådana faktorer är inte lätta att kontrollera i denna typ av undersökning. Av dessa skäl bör man inte lägga någon större vikt vid standardavvikelsevärdena i kolumn 1 i tabell 1. Värdena i kolumn 2 är mer isolerade från dessa faktorer.
Tabell 1
Totala volymer som tömts och resterande blåsvolymer
| Total urinvolym i mL, mätt med graderad behållare | Residualblåsans volym i mL mätt med ultraljud | |
|---|---|---|
| 850 | 64 | |
| 800 | 24 | 24 |
| 650 | 45 | |
| 670 | 44 | |
| 700 | 21 | |
| 950 | 40 | |
| 730 | 79 | |
| 800 | 45 | |
| 780 | 31 | |
| 600 | 38 | |
| Average = 753 | Average = 43 | |
| Standardavvikelse = 312 | Standardavvikelse = 18 |
För att minska några av ovanstående faktorer och för att få en viss enhetlighet, följdes följande system för denna tabell:
Mätningarna gjordes (på på varandra följande dagar) så snart patienten gick upp på morgonen, istället för senare under dagen. Ingen preliminär ”normal” urinering gjordes (endast för dessa mätningar).
Efter steg 1 av metoden gjordes en egestion (men ingen urinering med den) innan man återupptog nästa steg. Patienten äter normalt en kost med högt fruktinnehåll (vilket underlättar denna metod) och under de föregående kvällarna hade en banan ätits för att säkerställa att denna egestion var genomförbar. {Anmärkningar: Egestion strax före (eller under, genom att avbryta) metoden ger en mer fullständig, och därmed jämnare, tömning av blåsan än om tarmen är full eller delvis full.}
Tabell 1 framställdes när patienten var helt avslappnad – dvs. inte försökte tömma blåsan genom att kontrahera detrusormuskeln.
De sammanlagda volymerna av urinerad urin tidigt på morgonen som anges ovan är ganska stora, vilket beror på att försökspersonen (vanligen) har sovit i ett kallt rum, vilket ökar urinvolymen.