Momentum Factor Effect in Stocks – QuantPedia

Nowadays, är momentumstrategier välkända och allmänt accepterade i både den offentliga och akademiska världen. Ändå bygger momentumstrategin på en enkel idé, teorin om momentum säger att aktier som har presterat bra tidigare skulle fortsätta att prestera bra. Å andra sidan skulle aktier som har presterat dåligt tidigare fortsätta att prestera dåligt. Detta resulterar i en lönsam men enkel strategi som går ut på att köpa tidigare vinnare och sälja tidigare förlorare. Strategin väljer dessutom ut aktier baserat på avkastningen under de senaste J-månaderna. Den behåller dem i K månader, valet av J och K är helt beroende av investerarens val, men vi presenterar resultaten av 12-1 månaders momentumstrategi. Sammanfattningsvis kan man säga att de aktier som har presterat bättre än sina jämnåriga under K-månadersperioden tenderar att prestera bra under den kommande perioden och vice versa.
För övrigt är momentumstrategier lönsamma även utanför USA. Akademisk forskning har visat att denna effekt fungerar på aktiemarknader i andra utvecklade länder och även på tillväxtmarknader. Dessutom fungerar momentumeffekten både i ett small-cap-universum och i ett large-cap-universum, och man kan lugnt säga att momentum är en av de mest akademiskt undersökta effekterna med stark persistens. Rena momentumportföljer skapas på så sätt att investeraren köper aktier med det starkaste momentumet och säljer aktier med det lägsta momentumet. Denna rena momentumportfölj uppvisade dock ett katastrofalt år 2009 med en neddragning på över 80 % (data från Kenneth Frenchs bibliotek). Trots kraschen är momentumfaktorn fortfarande en starkt bidragande faktor till resultatet i long-only-portföljer (långa aktier med det starkaste momentumet utan att korta marknaden eller aktier med lågt momentum). Detta stöder till exempel Griffin, Ji och Martin i ”Global Momentum Strategies”: A Portfolio Perspective”. Författarna har funnit att momentum i allmänhet är mer lönsamt på långsidan än på kortsidan, vilket gör det tillgängligt för ett brett spektrum av institutionellt kapital. Dessutom är både pris- och vinstmomentumvinsterna betydande globalt.
En intressant synvinkel på detta ämne har Barroso och Santa-Clara i sitt arbete ”Managing the Risk of Momentum”. Författarna citerar: ”Jämfört med riskfaktorerna marknad, värde eller storlek har momentum erbjudit investerare det högsta Sharpe-förhållandet. Men momentum har också haft de värsta krascherna, vilket gör strategin oattraktiv för investerare med rimlig riskaversion. Vi finner att risken med momentum är mycket varierande över tiden och ganska förutsägbar. Den största källan till förutsägbarhet kommer inte från systematisk risk utan från specifik risk. Att hantera denna tidsvarierande risk eliminerar krascher och fördubblar nästan Sharpeförhållandet för momentumstrategin.”
Den äldsta och mest kända artikeln om detta ämne är av Jagadeesh och Titman. Vi bestämde oss för att hämta data från nyare forskning för mer uppdaterad information.

Samt sett visar den akademiska forskningen ett starkt stöd för momentumeffekten. De vanligaste förklaringarna och troligen de viktigaste orsakerna till att momentumanomalinjen kvarstår är beteendebias som investerarhjordar, investerares över- och underreaktioner och slutligen bekräftelsebias. Om ett företag till exempel släpper goda nyheter och aktiekursen endast delvis reagerar på de goda nyheterna, kommer det att generera vinster att köpa aktien efter det första offentliggörandet av nyheterna.
Rachwalski och Wen hävdar i ”Momentum, Risk and Underreaction” att momentumvinster kan förklaras av exponering för risker som utelämnats från vanliga faktormodeller och underreaktion på innovationer i dessa utelämnade risker. I överensstämmelse med risk som en delförklaring av momentumvinster ger momentumstrategier med lång bildningsperiod högre avkastning. De är i högre grad korrelerade med faktorer som utformats för att mäta risk än momentumstrategier med kort formationsperiod.
Interessant nog verkar momentum vara ganska skatteeffektivt, vilket konstaterades i Israel och Moskowitz arbete: ”How Tax Efficient are Equity Styles?”. För att citera författarna: ”Efter skatt presterar värde- och momentumportföljerna bättre än marknaden, medan tillväxtportföljerna presterar sämre än marknaden. Vi finner att momentum, trots sin högre omsättning, ofta är mer skatteeffektivt än value, eftersom det genererar betydande kortsiktiga förluster och lägre utdelningsinkomster. Skatteoptimering förbättrar avkastningen för alla aktiestilar, med de största förbättringarna för värde- och momentumstilar. Endast momentum möjliggör dock betydande skatteminimering utan att drabbas av betydande stildrift.”