Har du fått någon av dessa diagnoser DDD eller DJD? Beroende på hur specifik din vårdpersonal är kan du ha hört dessa termer tidigare som källan till din ryggradssmärta. Degenerativ diskbråck eller DDD kan vara orsaken till många olika symtom som resulterar i lokaliserad smärta eller smärta som strålar ner i benet. Degenerativ ledsjukdom (DJD) är mycket annorlunda, men kan ha överlappande symtom med DDD. Vi kommer att diskutera båda dessa tillstånd lite mer ingående så att du, om du ställs inför dessa termer, kan förstå skillnaden och söka lämplig vård.
Degenerativ diskbråckssjukdom
För att förstå några av de symtom som kan uppstå vid DDD ska vi först se på de anatomiska strukturer som är inblandade.
Degenerationen uppstår först efter att det finns små revor i diskens yttre fibrer. Med tiden förändras fördelningen av krafter över skivmaterialet och kotan börjar odla små bensporrar för att hjälpa till med stabiliteten hos detta speciella beniga segment av ryggraden. Fler revor kan uppstå i de yttre skivfibrerna, vilket gör att degenerationsprocessen fortskrider. När vi åldras börjar vätskeinnehållet i skivmaterialet att minska, vilket påverkar skivans höjd. När höjden minskar börjar skivmaterialet tryckas utåt. Skivmaterialet i kombination med bensporer kan ge extra tryck på den nervrot som lämnar ryggraden på den degenerativa nivån. Mycket små ökningar av trycket på nervnerven kan orsaka betydande smärta.
Detta är ett tillstånd som tar många år att utveckla. Initialt kan man uppleva en episod av akut smärta i ländryggen. Smärtan kan vara lokaliserad till ryggen eller så kan man ha hänvisad smärta ner i skinkan eller benet. I de flesta fall återhämtar sig patienten ganska snabbt och återgår till normala aktiviteter. Den här patienten kan uppleva en eller flera fler episoder under hela sitt liv. Efter 50 års ålder kan patienten uppleva en mer långvarig period av ländryggssmärta eller ländryggssmärta som inte försvinner helt och hållet. Symtomen tenderar att vara mycket lika adisc bulge, måttlig till svår smärta i benen med eller utan smärta i ländryggen.
Kiropraktisk behandling kommer inledningsvis att fokusera på smärtkontroll genom att minska inflammation. När smärtan är hanterbar kommer behandlingen att omfatta mer introduktion av rörelse genom någon form av ryggmärgsmanipulation, motion och muskelbehandlingar (ART, Graston, massage osv.). Dessutom kommer utbildningen att ge möjligheter till självbehandling, korrekt ergonmik och träningsteknik. Ett viktigt begrepp att komma ihåg när det gäller DDD är att behandlingen inte upphäver någon av de anatomiska förändringar som sker, utan bidrar till att lindra symptomen.
Degenerative Joint Disease
Med detta tillstånd sker en liknande process, men på en annan plats på kotorna. Den anatomiska struktur som är inblandad iDJD är facettleden. Det finns två facettleder på varje nivå i ryggraden som gör det möjligt för kotorna att röra sig inom sex olika rörelseområden. Facettlederna är synoviala leder som är fyllda med synovialvätska och omgivna av ligamentvävnad. När trycket på fasettlederna ökar på grund av förändringar i hållningen som gör att ryggradets vikt tvingas bort från skivorna bakåt, vilket ses vid en ökad lumbalkrökning eller hyperlordos, kommer benet att börja odla bensporrar för att öka stabiliteten och hjälpa till att fördela vikten.
Bensporer kan trycka på de nervrötter som löper direkt under leden och orsaka irritation eller tryck på nerverna. Nu kan vi ha en viss hänvisad smärta som åtföljer ryggradssmärta.
Behandlingen av DJD kommer att vara mycket lik DDD men här vill vi först och främst arbeta för att öka rörligheten i leden i kombination med att minska inflammationen. En del av smärtkällan har att göra med att leden är begränsad i rörelse, så därför kommer ökad rörlighet att vara den främsta formen av smärtlindring. Därefter kommer fokus att ligga på korrigerande träning för att hjälpa till att ändra viktfördelningen tillbaka till skivan för att avlägsna trycket på lederna. Återigen, behandling kommer inte att återställa de benförändringar som redan har uppstått, men behandling kan förlänga ledens rörlighet och bromsa utvecklingen av degenerationen.