Migrationsdata i Europa

Tillbaka till början

Trender från förr och nu

Europa har varit en korsningspunkt för mänsklig rörlighet sedan urminnes tider. Under hela historien har regionen varit en central del av de globala migrationssystem som dess stater hjälpt till att upprätta och forma, främst genom merkantilistiska och koloniala expansioner. Europa har också spelat en avgörande roll i utvecklingen av en uppsättning regler och normer som reglerar den mänskliga rörligheten i regionen.

Intill slutet av andra världskriget skedde den största delen av migrationen inom och ut ur Europa. Närmare bestämt var Europa under 1800-talet och första hälften av 1900-talet en kontinent med nettoutvandring, med massiva utflöden särskilt längs den transatlantiska rutten, en migrationskanal som etablerades i samband med tidigare seklers koloniala expansion och slavhandel. Sedan mitten av 1900-talet har Europa stadigt blivit en region med nettoinvandring, med följande huvuddrag för de på varandra följande invandringsvågorna:

1950-1970-tal:

• Intraregionala rörelser av flyktingar och fördrivna personer som en följd av andra världskriget;
• Intraregional migration, med flöden av arbetstagare från Sydeuropa och Irland till de industriella knutpunkterna i Väst- och Centraleuropa, ofta inom ramen för ett system med bilaterala avtal;
• Immigration och omvänd migration med anknytning till koloniala band, som härrör från avkolonialiseringsprocessen och som främst omfattar Nord- och Centralafrika, Syd- och Sydostasien å ena sidan och Belgien, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket å andra sidan, och
• Immigration från Nordafrika och Turkiet inom ramen för de program för gästarbetare som främst genomförs av Österrike, Tyskland och Schweiz.

1970-talet – 1990-talet:

• Avskaffandet av gästarbetarprogrammen resulterade i permanent bosättning av arbetskraftsinvandrare som utlöste familjeåterförening, särskilt från Nordafrika och Turkiet;
• Immigration av lågkvalificerad arbetskraft från Nordafrika, Asien och Östeuropa som genererades av efterfrågan inom tjänstesektorn och hushållssektorn; och
• Asylsökande från Östeuropa som sökte skydd i Västeuropa.

1990-tal – 2010-tal:

• Konsolideringen och utvidgningen av EU:s system för fri rörlighet underlättade rörligheten för hög- och lågkvalificerade arbetstagare och genererade flöden från Central- och Östeuropa till Väst- och Sydeuropa;
• Nya invandringsvågor från Nord- och Centralafrika, Latinamerika och Asien till Sydeuropa; och
• Geopolitiskt oroliga förhållanden i Mellanöstern och Nordafrika ledde till att antalet asylsökande som försökte nå destinationer i Nordeuropa ökade kraftigt i Sydeuropa (se även här, s. 25).

Den ökade betydelsen av migration på EU:s politiska dagordning har resulterat i krav på exakta, aktuella och tillgängliga migrationsdata, som är viktiga för att informera både beslutsfattare och allmänheten.

I Europa samlas ett stort antal datamängder in som, direkt eller indirekt, ger information om migrationsstockar och migrationsflöden och mätningar av flera aspekter av migrationen, inklusive asyl- och uppehållstillstånd, samt många socioekonomiska indikatorer. Uppgifterna tillhandahålls av länderna enligt EU:s förordningar samt på frivillig basis. Europeiska kommissionen (Eurostat) och EU:s organ validerar, konsoliderar och sprider sedan officiell statistik respektive operativa uppgifter och gör på så sätt uppgifter tillgängliga som är jämförbara på europeisk nivå.

Tillbaka till början

Datakällor

Följande datamängder visar ett EU-omfattande perspektiv på migrationsfrågor. En del av dessa datamängder finns tillgängliga i KCMD-katalogen och Dynamic Data Hub (se nedan).

Eurostat:

Baserat på uppgifter som tillhandahålls av medlemmarna i det europeiska statistiksystemet sprider Eurostat mer än 250 tabeller med europeisk statistik som är relevant för migration och som kan grupperas enligt följande: Befolkning: Demografi & migration, befolkningsprognoser, folk- & bostadsräkning, asyl & hanterad migration, integration av migranter; hälsa, utbildning och fortbildning, arbetsmarknad (inklusive arbetskraftsundersökningen (AKU)), inkomst, social integration och levnadsvillkor, ungdomar, brottslighet och straffrättskipning, indikatorer för livskvalitet.

Dessa tabeller ger olika grader av uppdelning, vanligtvis för de vanligaste variablerna (kön, ålder, födelseland, medborgarskapsland). De kommer huvudsakligen från de tre områden som presenteras närmare nedan.

1. Uppgifter om befolkningsdemografi och migration samlas in årligen: länderna rapporterar sin befolkningsstatistik till Eurostat den 1 januari, tillsammans med en uppdelning av befolkningen efter olika egenskaper. Uppgifter om livshändelser (födslar, dödsfall) och migration (antal invandrare och emigranter det året samt förvärv av medborgarskap) rapporteras också, vilket resulterar i en mängd information om den europeiska befolkningen. Läs mer

Eurostat samlar in uppgifter om demografi och migration från EU-medlemsstaternas nationella statistikbyråer och från nästan alla icke-EU medlemsstater i Europa (inklusive Efta-länder och kandidatländer till EU). Uppgifterna samlas in på nationell och regional nivå. På grundval av de mottagna uppgifterna och efter en rad valideringskontroller beräknar Eurostat en uppsättning demografiska indikatorer och publicerar statistiken. Läs mer

Baserat på befolknings-, livshändelse- och migrationstrender producerar Eurostat också befolkningsprognoser vart tredje år, för att uppskatta befolkningens troliga framtida storlek och struktur.

I motsats till folkräkningsuppgifter, som vanligtvis samlas in vart tionde år, uppdateras dessa uppgifter årligen. Länderna lämnar demografiska uppgifter till Eurostat vid flera tillfällen varje år, vilket sedan återspeglas i uppdateringar i Eurostats databas:

• Den demografiska balansinsamlingen ger Eurostat de första demografiska uppgifterna för år n-1 senast i slutet av juni år n: på grundval av det totala antalet födda, döda och nettomigrationen under år n-1 uppskattas den totala befolkningen den 1 januari år n. Uppgifterna finns tillgängliga i databastabellen demo_gind i början av juli.
  • Metadatafiler: Population change – Demographic balance and crude rates at the national level
• Den totala normalt bosatta befolkningen samlas in i slutet av augusti från EU:s medlemsstater för att uppfylla särskilda syften som är kopplade till EU-lagstiftning, särskilt viktningen med kvalificerad majoritet av rösterna i Europeiska unionens råd. Definitionen av befolkningen är alltså i detta fall enhetlig för alla länder. Dessa uppgifter görs tillgängliga i slutet av september i databastabellen demo_urespop.
  • Metadatafiler: Vanligtvis bosatt befolkning den 1 januari
• Länderna tillhandahåller månatliga uppgifter om födda, döda, invandrade och utvandrade personer som inträffade under (referens)året senast i slutet av november och offentliggörs sedan i databastabellerna demo_fmonth och demo_mmonth i början av december.
• Den huvudsakliga årliga insamlingen av uppgifter äger rum under årets sista kvartal. Detaljerade uppgifter om olika uppdelningar av befolkning, levande födda, döda, invandrings- och emigrationsströmmar på nationell och regional nivå lämnas av länderna i slutet av varje år n för år n-1 och finns tillgängliga i Eurostats databas i mars (år n+1), tillsammans med demografiska indikatorer som Eurostat beräknar på grundval av dessa uppgifter.
  • Metadatafiler:
    • Befolkning
    • Befolkningsförändring – demografisk balans och råkvoter på regional nivå
    • Fertilitet
    • Dödlighet
    • Internationell migrationsstatistik
    • Förvärv och förlust av medborgarskap
    • Äktenskap och skilsmässor
    • Befolkningsprognoser

Länderna kan skicka uppdateringar (korrigeringar av historiska uppgifter) av de uppgifter som de tidigare lämnat under året. Följaktligen kan uppdateringar i Eurostats databas ske utanför de fyra större uppdateringar som beskrivs här.

2. Eurostats statistik om asyl och hanterad migration kommer från EU:s och Eftas medlemsstaters inrikesministerier och tillhörande invandringsbyråer (se mer i avsnittet Metodik och i metadata som bifogas datatabellerna).

Data tillhandahålls av medlemsstaterna sedan referensåret 2008 på grundval av förordningen om migrationsstatistik (förordning (EG) nr 862/2007), med undantag för asyldata om ansökningar och beslut i första instans, för vilka uppgifter före 2008 också finns tillgängliga.

Asyl: inklusive uppgifter om asylsökande, beslut i första instans och slutgiltiga beslut om ansökningar som överklagats, vidarebosättning, återtagande eller omhändertagande av asylsökande (Dublinstatistik). Läs mer

Sysselsättningstillstånd: uppehållstillstånd som beviljas medborgare från länder utanför EU efter skäl för utfärdandet av tillståndet, antal giltiga uppehållstillstånd, antal varaktigt bosatta, beviljande av blåkort. Läs mer

Statistik över tillämpningen av invandringslagstiftningen (EIL): tredjelandsmedborgare som nekats inresa vid EU:s yttre gränser eller som befunnits uppehålla sig olagligt på EU:s medlemsstats territorium, skyldighet att lämna medlemsstatens territorium, avlägsnande av tredjelandsmedborgare vars närvaro var otillåten. Läs mer

Alla uppgifter produceras enligt nationell praxis och levereras till Eurostat i enlighet med Eurostats metodologiska och tekniska vägledning för varje del av datainsamlingen.

• Datainsamlingen om asyl ger månatlig (asylansökningar), kvartalsvis (beslut i första instans) och årlig (beslut i sista instans, vidarebosättning och ansökningar från underåriga utan medföljande vuxen) statistik. Månads- och kvartalsuppgifter skickas inom två månader efter referensperiodens slut. Årliga uppgifter skickas inom tre månader efter referensårets slut. Metadatafiler och riktlinjer för datainsamling:
  • Asylansökningar
  • Beslut om asylansökningar
• Dublindatainsamlingen ger årlig statistik. Uppgifterna skickas inom tre månader efter referensårets slut. Metadatafiler och riktlinjer för datainsamling
• Datainsamling för uppehållstillstånd (Resper) ger årliga uppgifter. Uppgifterna skickas inom sex månader efter referensårets slut. Metadatafiler och riktlinjer för datainsamling
• Datainsamling om verkställighet av invandringslagstiftning (EIL) ger årliga uppgifter. Sedan 2018 samlas kvartalsvis statistik om återrapportering in på frivillig basis. Uppgifterna skickas inom tre månader efter referensårets slut. Metadatafil och riktlinjer för datainsamling

3. Uppgifter från folk- och bostadsräkningar utgör en viktig källa till befolkningsstatistik som sträcker sig från de minsta geografiska divisionerna till nationell och internationell nivå. De uppgifter som presenteras här bygger på en uppsättning europeisk statistiklagstiftning som ger viktiga statistiska definitioner och definierar vilka uppgifter och metadata som ska tas fram. De nationella folkräkningarna genomförs också enligt internationella riktlinjer och rekommendationer som utarbetats av FN i samarbete med Eurostat. Detta bidrar till att säkerställa jämförbarheten av EU:s folkräkningsdata.

Befolknings- och bostadsräkningen är i vidaste bemärkelse en nationell statistisk operation som syftar till att räkna hela befolkningen och bostadsbeståndet i ett visst land och samla in information om dess viktigaste egenskaper (geografiska, demografiska, sociala, ekonomiska samt hushålls- och familjeegenskaper).

Eurostats datatäcknings geografiska täckning har utvecklats i takt med EU:s utvidgning men har alltid omfattat fler länder än EU:s medlemsstater. För närvarande omfattar täckningen i allmänhet 32 länder, de 27 EU-medlemsstaterna plus de fyra länderna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta). Uppgiftsuppsättningarnas tidsmässiga täckning kan också variera, beroende på när uppdelningen av en viss variabel började. Dessutom är vissa av datamängderna obligatoriska för medlemsstaterna, medan andra datamängder endast lämnas till Eurostat på frivillig basis och som en följd av detta täcker de ofta en reducerad delmängd av länder.

Den rikedom och volym av uppgifter som samlas in av de nationella statistikbyråerna krävde också ett nytt sätt att överföra uppgifter. För att möta denna utmaning har en modern och innovativ teknisk lösning för överföring och spridning av data och metadata utvecklats – Census Hub.

EU-organ:

Justitie- och inrikesbyråerna stöder EU-institutionerna och medlemsstaterna genom att tillhandahålla information och rådgivning samt stödja operativ verksamhet och beslutsfattande på området inrikes frågor. Vissa av dessa organ spelar en roll i olika aspekter av EU:s migrationspolitik. De tar emot, bearbetar och utbyter migrationsrelaterade uppgifter som samlas in av medlemsstaterna och sprider aggregat, statistik eller rapporter. De relevanta organen är:

• Frontex (Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån): har ett delat ansvar tillsammans med medlemsstaternas gränsbevakningsmyndigheter för att genomföra en europeisk integrerad gränsförvaltning, och dess uppgifter omfattar övervakning av migrationsströmmar. För en förteckning över Frontex uppgifter och rapporter (t.ex. Frontex Risk Analysis Network FRAN-rapporter), se >
• EASO (Europeiska stödkontoret för asylfrågor): stöder genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet i EU:s medlemsstater genom att tillhandahålla vetenskapligt och tekniskt stöd, särskilt till de medlemsstater vars asyl- och mottagningssystem är utsatta för särskilt tryck. För en förteckning över uppgifter och rapporter från EASO, se >
• FRA (Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter): arbetar för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna i EU, även för migranter. För en förteckning över FRA:s uppgifter och rapporter, se >
• eu-LISA (Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av storskaliga informationstekniska system inom området frihet, säkerhet och rättvisa): ansvarar för den operativa förvaltningen av de centrala komponenterna i den andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II), informationssystemet för viseringar (VIS) och Eurodac (databas för fingeravtryck). För en förteckning över uppgifter och rapporter från eu-LISA, se >
• Europol (EU:s byrå för samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter): Hjälper – genom det europeiska centrumet för smuggling av migranter som inrättades 2016 – till att samordna medlemsstaternas insatser för att motverka smuggling av migranter till EU, och främjar polissamarbete/utbyte av information genom att tillhandahålla operativt och analytiskt stöd.

Andra källor:

Kunskapscentrumet för migration och demografi (KCMD) är ett initiativ från Europeiska kommissionen om bättre kunskapshantering för ett sunt beslutsfattande inom EU. För att stärka kommissionens övergripande svar på de möjligheter och utmaningar som migrationen innebär syftar KCMD till att vara en referenspunkt för att stödja kommissionens avdelningars och medlemsstaternas arbete med migration och relaterade frågor. KCMD upprätthåller två dataportaler:

• Migrationsdatakatalog – en förteckning över beskrivningar av dataset som görs tillgängliga av internationella organisationer, europeiska institutioner och organ (särskilt Europeiska kommissionen och EU-organ) och vissa medlemsstater. Många av datamängderna innehåller nationella uppgifter aggregerade på europeisk nivå, vissa avser endast en EU-medlemsstat, medan andra har en global täckning. För varje dataset innehåller katalogen en sammanfattande beskrivning, en länk till datasetetet och viktig metadatainformation (t.ex. geografisk och tidsmässig täckning och uppdateringsfrekvens) som ger en översikt över de viktigaste styrkorna och begränsningarna. Arbetet med att utöka katalogen kommer att fortsätta och nya dataset kommer att läggas till allteftersom de blir tillgängliga.
• Dynamic Data Hub – ett unikt verktyg som ger tillgång till många av de tillgängliga migrationsdatasetterna genom ett gränssnitt som gör det möjligt för användarna att visualisera tidsserier och utföra dataanalyser över ländergränserna. Navet syftar till att stödja beslutsfattare och förmedla kunskap om migration till allmänheten. För närvarande ingår mer än 50 dataset som samlats in av EU-institutioner, EU-organ, utvalda medlemsstater och internationella organisationer i Europa och världen över. Navet täcker flera olika aspekter av migration, från uppgifter om bestånd, flöden och barn i migration till tvångsförflyttningar, demografiska och socioekonomiska indikatorer. Med en datakatalog i utveckling kommer hubben med tiden att berikas med fler dataset.

Det europeiska migrationsnätverket (EMN) är ett officiellt EU-omfattande nätverk av nationella kontaktpunkter som tillhandahåller aktuell, objektiv, tillförlitlig och jämförbar information om migration och asyl i Europa i syfte att informera beslutsfattare i EU och allmänheten. EMN publicerar rapporter, studier och policydokument med analyser av utveckling och genomförande av politik och lagstiftning.

Europeiska kommissionens generaldirektorat för migration och inrikes frågor (GD Inrikes frågor) publicerar årlig statistik om korttidsvisum som utfärdas av stater i det gränslösa Schengenområdet.

Databaser från internationella organisationer (OECD, ILO, IOM, UN OCHA, UN DESA, UNHCR, Världsbanken, Unicef) ger också ett Europaomfattande perspektiv på olika aspekter av migration.

Tillbaka till början

Datas styrkor och begränsningar

EU:s lagstiftning på migrationsområdet syftar till att uppnå en mycket hög nivå av uppgiftsjämförbarhet tack vare den harmonisering som fastställs i den rättsliga grunden och EU-organens (Eurostat) uppföljning av medlemsstaternas efterlevnad. Enkel tillgång till uppgifter är en annan styrka, eftersom landsstatistik kan erhållas från en enda åtkomstpunkt (Eurostat).

I allmänhet är migrationsuppgifterna i Europa av god kvalitet, men det finns begränsningar. Den analys av dessa begränsningar som presenteras nedan är en sammanfattning av en färsk KCMD-rapport. I denna rapport undersöktes bristerna i migrationsdata ur perspektivet av EU:s politiska beslutsfattande, som ofta inte är begränsat till händelser i Europa utan har en global räckvidd. Begränsningarna nedan kan därför avse uppgifter med en europeisk eller global täckning. I rapporten identifieras fyra huvudgrupper av begränsningar:

• Luckor i befintliga uppgifter som rör tidpunkter, kvalitet och uppdelning: EU-lagstiftningen hänvisar till uppgifter om långtidsmigration med minst 12 månaders vistelse och till invandrings- och utvandringshändelser som inträffade under referensperioden för ett kalenderår t, från den 1 januari till den 31 december år t. Dessa uppgifter samlas in av Eurostat årligen senast den 31 december år t+1 i enlighet med lagstiftningen och sprids senast i februari år t+2. Det är uppenbart att med denna definition och med den tidsfrist som fastställs i EU-lagstiftningen kan dessa uppgifter inte vara tillgängliga tidigare och kan anses komma för sent för beslutsfattare. I EU-lagstiftningen anges de uppdelningar som är obligatoriska för länderna att tillhandahålla. Eurostat samlar dessutom in en uppsättning tabeller på frivillig basis, men det är inte alla länder som tillhandahåller dem. Migrationsstatistik är till exempel inte uppdelad efter enskilda länder där man tidigare varit bosatt i alla rapporterande medlemsstater, utan endast efter breda grupper av länder, vilket är obligatoriskt enligt EU:s förordningar. I vissa fall kan kvaliteten på uppgifterna om utvandring vara begränsad eftersom de siffror som lämnas in underskattar fenomenets verkliga omfattning.
• Spridningsfrågor: Det finns olika aspekter som rör det sätt på vilket uppgifterna presenteras för användarna och som kan förhindra ett fullständigt utnyttjande av uppgifterna. Detta gäller vanligtvis situationer som är mycket svåra att mäta (t.ex. intern förflyttning) och där ad hoc-metoder för datainsamling utvecklas. En annan fråga gäller vad som uppfattas som minskad synlighet för vissa uppgifter; här är utmaningen att balansera kraven från ett brett spektrum av potentiella uppgiftsanvändare, som kan vara intresserade av specifika tabeller, mot behovet av att bevara en effektiv spridningsplattform som begränsar antalet publicerade tabeller med samma innehåll.
• Uppgifter som inte samlats in: Uppgifter om vissa migrationsfrågor samlas inte alltid in eller är inte tillgängliga, t.ex. flyktingars utbildningsnivå, mer detaljerad information om barn eller tredjelandsmedborgares rörlighet inom EU.
• Användbara uppgifter som för närvarande är otillgängliga: Uppgifter – även om de finns – är inte alltid lättillgängliga. Det kan bero på rättsliga eller kommersiella villkor som reglerar tillgången till uppgifter, som i fallet med vissa EU-medlemsstaters uppgifter som innehas av EU-organ eller nya datakällor som mobiltelefondata eller sociala medier, integritetsfrågor eller behovet av innovativ eller arbetskrävande analys av uppgifter, vilket händer med nya datakällor och undersökningar.

Tillbaka till början

Regionala processer

Migrationsuppgifter i Europa härrör nästan uteslutande från uppgifter som insamlats på nationell nivå av EU:s medlemsstater. De primära datakällorna är folkräkningar, administrativa uppgifter eller undersökningar. Medlemsstaterna publicerar dessa migrationsuppgifter via sina egna spridningsplattformar, som vanligtvis är beroende av de nationella statistikbyråerna eller direkt av de nationella ministerierna. Som framgår av den övre vänstra delen av den bifogade infografiken kan användare som är intresserade av ett landsomfattande perspektiv på en migrationsaspekt få tillgång till plattformen från den medlemsstaten.

För övrigt kan medlemsstaterna utarbeta uppgifter efter sina egna behov av politisk information, vilket kan leda till problem med jämförbarheten av uppgifterna mellan länderna. Alla dessa frågor skulle göra det mycket svårt att skapa en homogen och sammanhängande bild av migrationssituationen i hela Europa. En sådan regional bild är nödvändig för att kunna fastställa, genomföra och utvärdera EU:s politik och är lika viktig för andra uppgiftsanvändare, t.ex. forskare och journalister.

EU:s institutioner utgör ett nödvändigt skikt för att arbeta för att uppnå den nödvändiga jämförbarheten av uppgifter mellan medlemsstaterna. I EU-lagstiftningen, som föreslås av Europeiska kommissionen och godkänns av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, föreskrivs vilka uppgifter som medlemsstaterna måste lämna in till olika EU-institutioner (Eurostat för statistiska uppgifter, Easo för asyluppgifter, Frontex för uppgifter om säkerheten vid de yttre gränserna, eu-LISA för aspekter som digitaliserade fingeravtryck, gränsöverskridande brottslighet eller uppgifter om viseringar).

Lagstiftningen beskriver också vilka uppdelningar av uppgifter som krävs, hur ofta och inom vilken tidsperiod de ska lämnas in och vilka metodiska riktlinjer som godtas för insamling eller utarbetande av uppgifter. EU-institutionerna utför kvalitetskontroller, konsolidering och spridning av uppgifterna. Denna rättsliga ram syftar till att uppnå högkvalitativa, harmoniserade resultat och därmed underlätta uppgiftsjämförelser. Den underlättar också tillgången till uppgifter genom att minska antalet åtkomstpunkter. Detta visualiseras i den övre högra delen av infografiken. Europa som region har högkvalitativa EU-omfattande migrationsdata på landnivå som är lättillgängliga och jämförbara tack vare outputbaserade EU-förordningar som fokuserar på gemensamma definitioner.

En regelbunden dialog ligger till grund för ansträngningarna att kontinuerligt förbättra kvaliteten på de data som flödar från medlemsstaterna, till EU:s institutioner och till slutanvändarna, enligt beskrivningen i föregående stycke. Denna process sker i olika steg (förklaras i den nedre delen av infografiken). Ett steg är diskussionen mellan Europeiska kommissionens generaldirektorat med ansvar för olika migrationsrelaterade politikområden, särskilt generaldirektoratet för migration och inrikes frågor, och Eurostat för att försöka identifiera politiska informationsbehov som skulle kunna tillgodoses med hjälp av nya statistiska uppgifter (eller genom att förbättra befintliga uppgifter, t.ex. genom att öka uppgifternas frekvens).

I ett följande steg diskuteras genomförbarheten för att tillgodose de identifierade statistiska behoven med medlemsstaterna i etablerade arbetsgrupper. Datakvaliteten förbättras gradvis genom denna kontinuerliga dialog. Dessa förbättringar kan inledningsvis ta formen av nya uppgifter som medlemsstaterna frivilligt lämnar in till Eurostat. Så småningom kan de nya uppgifterna ingå i ny EU-lagstiftning, vilket garanterar en mycket hög kvalitets- och efterlevnadsnivå.

Denna temasida har utarbetats som ett regionalt bidrag till den globala portalen för migrationsdata av C. Santamaria, G. Tintori och M. Vespe, Europeiska kommissionen, Gemensamma forskningscentret, med bidrag från Eurostat och Europeiska kommissionens generaldirektorat för migration och inrikes frågor.

Tillbaka till början