Matthuas berättelse om Jesu bergspredikan (Matteus 5:1-2) fortsätter när Jesus vänder ämnet tillbaka till bön. Istället för att ge en modellbön den här gången beskriver Jesus den attityd genom vilken Guds barn ska föra fram sina önskemål till honom. Detta uttalande talar också om Guds vilja att svara dem som uppriktigt söker honom (Romarbrevet 1:20; Psalm 19:1; Matteus 7:8).
Forskare anser att formuleringen här kan antyda en ökande intensitet. Detta kan vara ett poetiskt arrangemang, där ”be” betyder en enskild begäran, ”söka” hänvisar till något mer ihärdigt och ”knacka” antyder djup uthållighet. Det skulle innebära något i stil med ”be, be igen och fortsätt be”. De grekiska verben här är i en form som innebär ständig handling: Jesus säger att vi bör ”fortsätta att be … söka … knacka …”.
Kärnan i Jesu poäng är att Gud lyssnar, uppmärksammar sitt folk och är redo att ge dem goda gåvor. Vilken anmärkningsvärd sanning! Hela skapelsens Gud bryr sig så djupt om sina barn att han hör dem när de ber. Ännu bättre: Han svarar. Detta talar också till dem med tvivel och frågor om tro. De som saknar tro men söker sanningen kommer att finna den i Kristus (Mark 9:24; Johannes 14:6).
Då Gud lyssnar och älskar, säger Jesus till sina lyssnare att be, söka och knacka. När ni ber kommer det att ges. När ni söker kommer ni att finna. När du knackar kommer den rätta dörren att öppnas. Jesus befaller sina efterföljare att komma med sina förfrågningar, leta efter svar och be om att bli insläppta i Guds närvaro. I stället för att sätta gränser och villkor för dessa löften är Jesus ännu mer expansiv i följande vers.
Jesus fortsätter dock att klargöra att dessa löften inte är ett sätt att manipulera Gud. Bönen presenteras aldrig i Skriften som ett medel för att bara få vår vilja igenom, som om han bara vore magi eller ett system för framgång. I stället är dessa verser en inbjudan att interagera med en generös Fader som älskar att höra sitt folks böner.