Varför bör du ta hänsyn till behoven hos elever med autism när du inrättar ditt klassrum inför det nya året?
Forskning har konsekvent visat att det finns fördelar med att anpassa klassrumsmiljön för att tillgodose behoven hos elever med autism (Hurth, Shaw, Izeman, Whaley & Rogers, 1999).
Utömmande/strukturerade inlärningsmiljöer är en av sex kärnelement som empiriskt stöds för effektiva pedagogiska metoder för elever inom spektrumet (Lovanone, Dunlap, Huber & Kincaid, 2003).
Kvalitativa studier av självbiografiska texter av författare inom spektrumet har belyst att personer med autism ofta har sensorisk känslighet som orsakar utmaningar när de bearbetar miljöstimuli. Dessa författare upplever att det kräver mycket arbete att förhandla om de sensoriska geografierna och att deras ansträngningar sällan förstås eller stöds av dem som inte delar samma känslighet (Davidson, 2010).
Andra undersökningar har visat att elever klarar sig bättre i organiserade och strukturerade klassrum (Heflin & Alberto, 2001).
Studenter med autistiska attribut kan ha svårt att få en mening av klassrummets aktiviteter och/eller miljö. Att definiera specifika aktiviteter till särskilda områden kan hjälpa eleverna att förutse och förstå vad som förväntas av dem under dagen.
Att hålla sensoriska stimuli till ett minimum kan också hjälpa eleverna genom att hålla distraktioner till ett minimum och göra det möjligt för dem att uppmärksamma den relevanta informationen (Hume, 2007). Elever med begränsade exekutiva funktioner, vilket är vanligt förekommande vid autism och ADHD, kan dra nytta av ett välstrukturerat klassrum när de packar ihop läxor eller samlar ihop material till ett klassprojekt, eftersom de i dessa fall måste vara uppmärksamma på både den omedelbara situationen och de framtida resultaten. Låg exekutiv funktion kan se ut som låg intelligens, men när den exekutiva funktionen väl har förbättrats kan dina elever kanske utföra uppgifter med större kompetens.
Så om det finns gott stöd i forskningen för att inrätta ditt klassrum med elever med autism i åtanke, hur ska det då gå till?
Kara Hume, PhD, klassrumslärare och autismspecialist med över 17 års erfarenhet, har identifierat två viktiga mål när du organiserar ditt klassrum: skapa tydliga fysiska gränser och minimera auditiva och visuella distraktioner (Hume, 2007).
Skapa tydliga fysiska gränser
Detta hjälper eleverna att förutse vad som kommer att hända i varje område och klargör deras förväntningar. När de väl har lärt sig vilka beteenden som är lämpliga i varje område blir den fysiska miljön en kraftfull ledtråd. Elever som är impulsiva kan lättare lära sig när de ska starta/stoppa en aktivitet om det finns fysiska gränser.
Dessa gränser kan innefatta möbler, men de är inte tänkta att hålla eleverna inne, utan snarare överdriva signalerna för förväntningar Band på golvet kan vara mycket effektiva. Dina elever kommer att behöva tid och möjligheter att lära sig vad som förväntas av dem i varje utrymme. Du kan behöva utvärdera gränserna för att se till att de är meningsfulla för dina elever (Hume, 2007).
Minimera auditiva och visuella distraktioner
Visuella distraktioner
Ett färgglatt och livligt klassrum kan vara tilltalande för många elever, men för dem som befinner sig inom spektrumet kan för mycket stimulans i bästa fall distrahera och i värsta fall vara störande. Även om visuellt stöd är ett mycket effektivt sätt att kommunicera viktig information till elever med autism kan en överbelastning av information sakta ner eller till och med stoppa den kognitiva bearbetningen.
Tänk på hur mycket information som behöver finnas på klassrummets väggar eller hänga från taket. Det kan finnas sätt att hänga upp displayer så att det är utom synhåll för dem som är lättast att distraheras (Hume, 2007). Mönstrade möbler eller lamellgardiner kan fånga uppmärksamheten hos elever som är fascinerade av att räkna eller känna igen former, så var medveten om golv eller tak som kan distrahera. Fönster, dörrar och reflekterande ytor kan också behöva täckas, och elever med ljuskänslighet bör sitta långt ifrån ljusa fönster. (Vissa elever kan bära en keps eller glasögon med speciella linser för att minimera starkt ljus).
En rullande rumsavdelare kan vara mycket användbar för att separera distraherande områden från distraherande elever. Fluorescerande belysning är ofta smärtsamt för ögon och öron för personer med sensorisk känslighet. Använd mjuk belysning när det är möjligt och lampor med en dimmer kan vara lugnande.
Auditory Distractions
Studenter med autism kan ha svårt att filtrera bort bakgrundsljud. Tänk på auditiv stimulering som kan störa elevernas inlärning. Mjuka möbler eller mattor kan hjälpa till att minska skrapandet från stolar och bordsben. Försök att inte placera elever med ljudkänslighet bredvid droppande kranar, datorfläktar eller tickande klockor.
När elever som inte kan koncentrera sig på grund av normala ljud i klassrummet kan man överväga att använda hörlurar som blockerar buller; du kan behöva använda enkla gester för att kommunicera med dessa elever när de har på sig sina hörlurar.
Annan distraktion
Syn och ljud är inte de enda sinnena som kan bli överbelastade av klassrumsmiljön. Tänk också på lukt (starka parfymer bör undvikas!), smak (vanligast i samband med matpreferenser), känsel, kroppsmedvetenhet och balans. De flesta av de strategier som föreslås här handlar om hyperkänslighet (överkänslighet), men hypo (underkänslighet) är också vanligt förekommande (t.ex. är ett barn som tuggar igenom ipadfodral möjligen hypo-känsligt för oral stimulering). En elev kan pendla mellan över- och underkänslighet. För specifika strategier för någon av dessa känsligheter kan du kontakta forsknings- och informationsteamet på Altogether Autism.
Davidson, J. (2010). ”Det går åt båda hållen”: Ett relationellt förhållningssätt till tillgång och anpassning vid autism. Social Science and Medicine, 70(2) 305-312. Hämtad från http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277953609006935
Heflin, J. & Alberto, O. (2001). Etablering av ett beteendemässigt sammanhang för lärande för elever med autism. Focus on Autism and other Developmental Disabilities, 16(2), 93-102.
Hurth, J., Shaw, E., Iseman, S., Whaley, K. & Rogers, S. (1999). Områden där man är överens om effektiva metoder bland program som betjänar små barn med autismspektrumstörningar. Infants and Young Children, 12(2), 17-26.
Lovanone, R., Dunlap, G., Huber, H. & Kincaid, D. (2003). Effektiva utbildningsmetoder för elever med autismspektrumstörningar. Focus on Autism and other Developmental Disabilities, 18(3), 150-165. doi: 10.1177/10883576030180030301
.