Ett par faktorer avgör hur sannolikt det är att ett grundämne reagerar med ett annat grundämne. En faktor är joniseringsenergi, joniseringsenergi är hur lätt ett grundämne kan avlägsna sina elektroner.
En annan faktor är grundämnets elektronegativitet, som avgör hur gärna ett grundämne vill ta andra elektroner från andra grundämnen.
Metaller:
- Kemisk reaktivitet minskar när man går från vänster till höger i det periodiska systemet
- Kemisk reaktivitet ökar när man går nedåt i gruppen
Detta beror på att när man går nedåt i en grupp är det lättare för elektroner att tas eller ges bort, vilket resulterar i hög kemisk reaktivitet. Och går man från vänster till höger i det periodiska systemet har grundämnena fler elektroner i sina valensskal som de måste göra sig av med, vilket kräver att ett grundämne har höga energier, vilket resulterar i lägre kemisk reaktivitet.
Nonmetaller
- Kemisk reaktivitet ökar när man går från vänster till höger i det periodiska systemet
- Kemisk reaktivitet minskar när man går nedåt i gruppen
För icke-metallerna gäller att ju längre uppåt i tabellen man kommer, desto högre elektronegativitet. Det är därför som den kemiska reaktiviteten ökar när man går uppåt i en grupp eftersom det är lättare för grundämnena att få elektroner när de har hög elektronegativitet. Ju längre bort till höger i tabellen de befinner sig, desto svagare är deras elektronegativitet, vilket leder till lägre kemisk reaktivitet.