Inom detta lilla rum – som är fodrat på alla sex sidor med djupa glasfiberspikar – finns inget bakgrundsljud. Inga ljud från gatan, ventilerna eller omvärlden. Bara tystnad.
Men i denna tystnad upptäcker många besökare att deras egna kroppar blir ganska högljudda.
Sittande i denna ekofria kammare hör de plötsligt sitt blod flöda, sina inneröron surra, sina konstgjorda hjärtklaffar klickas.
”Herrejösses”, säger Rita Dibble, efter bara fyra minuter i kammaren, ”jag kunde faktiskt höra varje kotpelare.
”Det här är det häftigaste jag någonsin sett.”
”Eller hört”, säger RickAllen Meek, en laboratorietekniker som den här eftermiddagen spelade guide.
”Eller inte hört”, svarar Dibble och flinar.
Det här rummet, som ligger inom Orfield Laboratories Inc. i södra Minneapolis, är så tyst att det mäter minus 13 decibel. Så tyst att Guinness World Records kallade det ”den tystaste platsen på jorden”. Så tyst att filmteam, akustiknördar och nyfikna barn reser hit bara för att sitta i det.
”Det här är ett rum i ett rum i ett rum i ett rum”, säger Steve Orfield, 69 år, labbets mångårige ägare, ”och det är därför som det är så tyst.”
Den ekofria kammaren – ett av flera testutrymmen i byggnaden – känns liten: 8 gånger 10 gånger 12 fot. Men runt det utrymmet, på alla sex sidor, finns glasfiberkilar som är en meter djupa. Kammaren svävar på vibrationsdämpande fjädrar. Det yttersta rummet är gjort av 12 tum tjock solid betong.
I nästan fem decennier har Orfield hjälpt företag från 3M till Medtronic att förstå hur människor upplever utseendet och ljudet av deras produkter. Att ha ett tyst rum innebär att Orfield och hans team kan testa tysta saker. Hjärtklaffar, CPAP-maskiner, mobiltelefoner.
Men dessa dagar är Orfield mer intresserad av att tala om hur rummet kan hjälpa människor med posttraumatiskt stressyndrom, autism och annan överkänslighet. De som har suttit i kammarens tystnad har beskrivit hur det ”återställde deras hjärnor”, säger han. ”Vi tror att det finns en stor potential för terapeutisk användning.”
Snart efter att ha installerat den ekofria kammaren i tillbyggnaden till denna byggnad – det tidigare hemmet för Sound 80-studion, där Bob Dylan som bekant spelade in fem låtar från ”Blood on the Tracks” – satte Orfield upp mikrofoner för 20 000 dollar som kunde mäta upp till minus 2,5 decibel. ”Mikrofonerna var helt slut”, säger Orfield.
Guinness World Records har erkänt kammaren som världens tystaste plats två gånger – med minus 9,3 decibel år 2005 och minus 13 decibel år 2013. Lite sammanhang: Ett mänskligt spädbarns hörselgräns anses vara ungefär 0 decibel.
Men 2015 fick Orfield Labs dåliga nyheter. Guinness delade nu ut titeln ”tystast” till en ekofri kammare på Microsofts huvudkontor i Washington. Deras mätning nådde en ”ofattbart tyst -20,35 dBA”, enligt Guinness webbplats (dBA är ett decibelmått).
Orfield bestrider påståendet. Hans labb hölls till högre standarder, påpekade han, inklusive ett krav på att avläsningen skulle bibehållas i en timme. Hans ekofria kammare fick också omedelbara avläsningar på minus 20, säger han.
”Vi hoppas kunna göra anspråk” för att återfå titeln, säger Orfield.
Men Microsofts titel har inte påverkat intresset för denna plats i Minneapolis. Laboratorierna brukade göra gratis rundturer och bad besökarna att donera 20 dollar till en livsmedelshylla. Men besöken tog laboratoriets handfull anställda bort från deras arbete. I dag tar laboratoriet ut 125 dollar per person, med ett minimum på 250 dollar.
”Vi tar betalt och de kommer”, säger Orfield. ”De kommer från hela världen.”
Dibble, som nyligen flyttat till St. Paul, hade upptäckt den ekofria kammaren på Atlas Obscura och blev fascinerad. ”Jag tänkte att alla går till Capitolium och till katedralen”, säger hon. ”Hon har länge sjungit i körer och uppskattar den storslagna akustiken i ett kupolformat tak. Så Dibble fascinerades av tanken på motsatsen: ett rum som inte tillåter något eko. ”Det är som ett motgift”, säger hon efter sin timslånga rundtur. ”Även om man älskar något behöver man ibland en paus från det.”