1972-1985Redigera
När CCR var på väg mot sitt slut började Fogerty arbeta på ett soloalbum med country- och westerncovers som han producerade, arrangerade och spelade alla instrument på. Trots att inspelningarna var solo valde Fogerty dock att kreditera albumet till The Blue Ridge Rangers – ett band där han var den enda medlemmen.
Det namngivna albumet The Blue Ridge Rangers gavs ut 1973; det gav upphov till topp-20-hiten ”Jambalaya”, samt en mindre stor hit i ”Hearts of Stone”. Fogerty, som fortfarande använde namnet ”The Blue Ridge Rangers”, släppte sedan en egenskriven rock-and-roll-singel: ”You Don’t Owe Me” b/w ”Back in the Hills” (Fantasy F-710). Den blev en kommersiell flopp och nådde inte upp på Hot 100-listan i USA, även om ”You Don’t Owe Me” blev en mindre hit i Kanada och nådde nummer 79. Fogerty övergav därefter identiteten ”Blue Ridge Rangers” och släppte alla sina senare verk under eget namn. I början av 1974 släppte Fogerty ”Comin’ Down The Road” – med instrumentalen ”Ricochet”.
Hans första officiella soloalbum, John Fogerty, släpptes 1975. Försäljningen var låg och juridiska problem fördröjde en uppföljning, även om det gav ”Rockin’ All Over the World”, en nummer-27-hit för Fogerty i USA. År 1977 spelade de brittiska boogierockarna Status Quo in sin version av ”Rockin’ All Over the World”, som blev en jättehit och gjorde låten världsberömd. Status Quo spelade den vid öppningen av Live Aid-konserten 1985.
År 1976 avslutade Fogerty ett album som hette Hoodoo. En singel, ”You Got the Magic” med stöd av ”Evil Thing”, föregick albumets utgivning, men den gick dåligt. Albumet, vars omslag redan hade tryckts, avvisades av Asylum Records några veckor innan det skulle släppas, och Fogerty höll med om att det inte levde upp till hans vanliga höga standard. Fogerty bad Asylum Records att förstöra masterbanden till Hoodoo någon gång på 1980-talet.
1985-1997Redigera
Efter ett uppehåll på flera år från musikindustrin återuppstod Fogertys solokarriär med 1985 års Centerfield, hans första album för Warner Bros. Records, som hade tagit delägarskap av Asylums kontrakt med Fogerty. Centerfield gick till toppen av listorna och innehöll en topp-10-hit i ”The Old Man Down the Road”. Titelspåret spelas ofta på klassisk rockradio och vid baseballmatcher än i dag, men albumet ledde till juridiska problem för Fogerty.
Två låtar på albumet, ”Zanz Kant Danz” och ”Mr. Greed”, ansågs vara attacker mot Fogertys tidigare chef på Fantasy Records, Saul Zaentz. ”Zanz Kant Danz” handlade om en gris som inte kan dansa, men som skulle ”stjäla dina pengar”. När Zaentz svarade med en stämning gav Fogerty ut en reviderad version: ”Vanz Kant Danz” (där huvudpersonens namn ändrades till Vanz). I en annan stämning (Fantasy, Inc. v. Fogerty) hävdades det att ”The Old Man Down the Road” hade samma refräng som ”Run Through the Jungle”, en låt från Fogertys tid med CCR som Fantasy Records fortfarande ägde förlagsrättigheterna till. Fogerty vann till slut sitt mål när han bevisade att de två låtarna var olika kompositioner. Fogerty väckte sedan talan om advokatkostnader (Fogerty v. Fantasy). Efter att ha förlorat i Ninth Circuit Court of Appeals vann Fogerty sitt mål i U.S. Supreme Court, som beslutade att en rättegångsdomstol har ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bevilja arvoden till svarande eller kärande.
Den 31 maj 1985 spelade Fogerty in en entimmes musik- och intervjuspecial för Showtime med titeln John Fogerty’s All-Stars. Setlistan bestod av rytm- och blueslåtar från 1960-talet samt material från LP:n Centerfield och låten ”No Love in You” skriven av Michael Anderson, som Fogerty hittade på Textones debutalbum Midnight Mission och som han senare spelade in med Textones bandledare Carla Olson. John Fogerty’s All-Stars spelades in inför en publik bestående av anställda vid Warners Bros. Music och andra inbjudna gäster på A&M Records på La Brea i Hollywood. I bandet ingick Albert Lee, Booker T. Jones, Duck Dunn, Steve Douglas och Prairie Prince.
Följealbumet till Centerfield var Eye of the Zombie 1986, men det var betydligt mindre framgångsrikt än sin föregångare. Fogerty turnerade bakom albumet, men han vägrade att spela något CCR-material. Eye of the Zombie fick en mörkare stämning och talade om ett oroligt samhälle, terrorism och popstjärnor som sålde ut. I över 20 år efter att Eye of the Zombie-turnén avslutades i slutet av 1986 vägrade Fogerty att spela material från albumet på konserter. ”Change in the Weather” ingick dock i setlistan för hans turné 2009, och den spelades till och med in på nytt för det årets soloutgåva The Blue Ridge Rangers Rides Again.
Fogerty spelade CCR-material igen vid en konsert i Washington, D.C., för Vietnamveteraner som ägde rum den 4 juli 1987. Föreställningen sändes på HBO. Bortsett från ett gästspel på Palomino och ett framträdande vid 1986 års inval i Rock and Roll Hall of Fame var detta första gången Fogerty spelade några Creedence Clearwater Revival-låtar för en stor publik sedan 1972. Den 27 maj 1989 spelade han ett set med CCR-material på Oakland Coliseum för Concert Against AIDS. Hans backing band den kvällen bestod av Jerry Garcia och Bob Weir på gitarr, Randy Jackson på bas och Steve Jordan på trummor.
År 1990 dog Tom Fogerty av komplikationer till följd av aids vid 48 års ålder, närmare bestämt av en tuberkulosinfektion, efter att ha smittats av hiv genom blodtransfusioner i samband med en operation för en ryggsjukdom. John Fogerty har nämnt att de mörkaste stunderna i hans liv var när hans bror tog skivbolagets parti i tvisten om royalties, och det faktum att när hans bror dog pratade de två inte med varandra. I det tal som han höll vid Toms begravning sade han: ”Vi ville växa upp och bli musiker. Jag antar att vi uppnådde hälften av det genom att bli rock ’n roll-stjärnor. Vi växte inte nödvändigtvis upp.”
Fogerty reste till Mississippi 1990 för att få inspiration och besökte blueslegenden Robert Johnsons gravplats. Enligt honom själv fick han där insikten att Robert Johnson var den sanna andliga ägaren till sina egna låtar, oavsett vilken affärsman som ägde rättigheterna till dem, därför bestämde sig Fogerty för att börja göra ett nytt album och att regelbundet framföra sitt gamla CCR-material på konserter. Vid den här tiden, när Fogerty besökte kyrkogården vid Mt. Zion Missionary Baptist Church, träffade han Skip Henderson, en vintage-gitarrhandlare från New Jersey som hade bildat ett icke-vinstdrivande företag, Mt. Zion Memorial Fund, för att hedra Johnson med en minnesmarkör. Fogerty finansierade senare gravstenar för Charlie Patton, James Son Thomas, Mississippi Joe Callicott, Eugene Powell och Lonnie Pitchford och hjälpte till med finansiella arrangemang för många andra.
Creedence Clearwater Revival blev invald i Rock and Roll Hall of Fame 1993. Fogerty vägrade att uppträda med sina tidigare bandkamrater och medinvalda Stu Cook och Doug Clifford under den musikaliska delen av intagningsceremonin. I stället för de överlevande medlemmarna i CCR rekryterade Fogerty sessionsmusiker på trummor och bas och fick även sällskap av Bruce Springsteen och Robbie Robertson för att framföra tre låtar: ”Who’ll Stop the Rain”, ”Born on the Bayou” och ”Green River”. Under sitt tal sa Springsteen: ”Som låtskrivare är det bara ett fåtal som har gjort så mycket på tre minuter. Han var en gammaltestamentlig, lurvig profet, en fatalist. Rolig också. Han var sträng, han var exakt, han sa vad han hade att säga och gick därifrån.”
1997-nutidRedigera
Sök efter källor: ”John Fogerty” – nyheter – tidningar – böcker – forskare – JSTOR (februari 2017) (Lär dig hur och när du tar bort det här mallmeddelandet)
Fogerty återvände till den kommersiella musikindustrin 1997 med Blue Moon Swamp. Uppehållet mellan Zombie och Swamp hade varit längre än hans paus från mitten av 1970-talet till mitten av 1980-talet. Albumet blev mycket mer framgångsrikt än Zombie och vann Grammy för bästa rockalbum 1997. Ett livealbum, med namnet Premonition, från den lika framgångsrika Blue Moon Swamp-turnén, släpptes till liknande hyllningar och god försäljning 1998. Ett spår från Blue Moon Swamp med titeln ”Blue Moon Nights” användes i filmen The Rookie från 2002.
Den 1 oktober 1998 hedrades Fogerty med en stjärna på Hollywood Walk of Fame som ligger på 7000 Hollywood Blvd.
2004 släppte Fogerty Deja Vu All Over Again genom DreamWorks Records, som hade tagit över distributionen av Fogertys Warner-katalog. Rolling Stone skrev: ”Titelspåret är Fogertys anklagelse mot Irakkriget som ett nytt Vietnam, ett meningslöst slöseri med amerikanska liv och makt”. På albumet pressade Fogerty 10 låtar på bara 34 minuter.
Fantasy Records försäljning till Concord Records 2004 avslutade det 30-åriga främlingskapet mellan Fogerty och hans tidigare skivbolag, eftersom de nya ägarna vidtog åtgärder för att återställa royalty-rättigheterna som Fogerty hade gett upp för att bli befriad från sitt kontrakt med Fantasy i mitten av 1970-talet. I september 2005 återvände Fogerty till Fantasy Records, vilket blev möjligt när DreamWorks Records’ enhet för icke-country-musik absorberades av Geffen Records, som släppte Fogerty, men fortsatte att distribuera hans tidigare soloalbum. Det första albumet som släpptes under det nya Fantasy-kontraktet var The Long Road Home (november 2005), en samlings-CD som kombinerar hans CCR-hits med solomaterial. En live-CD och en konsert-DVD släpptes året därpå.
Fogertys turnéschema ökade under perioden efter Deja Vu All Over Again. I oktober 2004 uppträdde Fogerty på Vote for Change-turnén och spelade sju av konserterna i amerikanska swingstater. Han medverkade också i en julspecialvideo producerad av den australiska barngruppen The Wiggles. Fogerty turnerade med John Mellencamp sommaren 2005 och med Willie Nelson sommaren 2006. Den 29 juni 2006 spelade han sin första brittiska huvudkonsert sedan 1972, på Hammersmith Apollo-teatern i London, som en del av den europeiska delen av turnén. Under den etappen uppträdde han också i Sundsvall, Sverige, där 25 000 personer kom för att se honom uppträda på stadens torg. På Thanksgiving Day 2006 uppträdde Fogerty i halvtid vid matchen Miami Dolphins/Detroit Lions och i halvtid vid matchen Denver Broncos/Kansas City Chiefs senare samma kväll.
Fogerty blev invald i Songwriters Hall of Fame 2005.
2005 fick Fogerty Golden Plate Award av American Academy of Achievement som presenterades av Awards Council-medlemmen B.B. King.
Den 23 juni 2007 uppträdde Fogerty på Glastonbury Festival och spelade ett timslångt set med 17 låtar, huvudsakligen CCR-klassiker. När Fogerty presenterade ”Who’ll Stop the Rain” sa han att han inte framförde den på Woodstock som ryktet sa, utan skrev låten inspirerad av händelsen.
Revival släpptes den 2 oktober 2007. Revival, som marknadsfördes kraftigt av skivbolaget, debuterade på plats 14 på den amerikanska Billboard 200-listan med en försäljning på cirka 65 000 exemplar under den första veckan. Revival nominerades till en Grammy Award för bästa rockalbum 2008, men förlorade mot Foo Fighters.
Den 10 februari 2008 uppträdde Fogerty tillsammans med Jerry Lee Lewis och Little Richard på Grammy Awards showen. Tillsammans med dessa rockikoner och sitt vanliga turnéband spelade han sin singel ”Comin’ Down The Road” från 1973, vilket ledde in i Lewis och Richards framträdanden av ”Great Balls of Fire” respektive ”Good Golly Miss Molly”.
Den 16 mars 2008 inledde Fogerty en turné i Australien. Den 22 mars i Point Nepean, Australien, gjorde överraskningsgästen Keith Urban sällskap med Fogerty på scenen och framförde två låtar: ”Den 24 juni 2008 återvände Fogerty till Royal Albert Hall, en plats som han senast spelade på med CCR 1971. Det var den sista konserten på hans Europaturné 2008. Konserten filmades (vilket orsakade iscensättningsproblem som irriterade vissa fans) och släpptes 2009.
Den 16 april 2009 framförde Fogerty sin hit ”Centerfield” från mittfältet på den nya Yankee Stadium, vid dess invigningsfest.
Den 2, 3 och 4 juli 2009 uppträdde Fogerty tillsammans med Los Angeles Philharmonic på Hollywood Bowl, som var utsåld för dessa spelningar. Även om de bokfördes som Fogerty with the LA Philharmonic inledde orkestern kvällen med musik av amerikanska kompositörer, och Fogerty och hans band kom efter pausen och spelade endast tre låtar med orkestern.
Den 31 augusti 2009 släppte Fogerty The Blue Ridge Rangers Rides Again, en uppföljare till 1973 års solodebut The Blue Ridge Rangers. Albumet innehåller en duett med Bruce Springsteen på Everly Brothers-klassikern ”When Will I Be Loved?” från 1960. Dessutom sjöng Don Henley och Timothy B. Schmit från Eagles tillsammans med Fogerty på en cover av Ricky Nelsons klassiker ”Garden Party” från 1972. Albumet var det första som gavs ut på Fogertys eget bolag Fortunate Son Records, som distribueras av Universal Music Groups enhet Verve Forecast Records och som även hanterar Fogerty/CCR Fantasy-katalogen.
Den 29 oktober 2009 uppträdde Fogerty i Madison Square Garden för den första kvällen av de festliga 25-årsjubileumskonserterna i Rock and Roll Hall of Fame. Bruce Springsteen, med E Street Band, kallade ut Fogerty för att spela tre låtar med dem. ”Fortunate Son” var deras första låt, följt av ”Proud Mary” och slutligen försökte sig duon på Roy Orbisons ”Pretty Woman”. Showen sändes som en fyratimmarsspecial på HBO den 29 november 2009.
Den 3 november 2009 släppte Fogerty DVD:n från Royal Albert Hall med titeln Comin’ Down The Road, uppkallad efter hans singel från 1973, som han framförde på denna konsert. Fogerty var även nominerad till en Grammy Award vid Grammys 2010. Han nominerades till Grammis för bästa rock-solosång för låten ”Change in the Weather”, som han spelade in för The Blue Ridge Rangers Rides Again.
För sina insatser som låtskrivare hedrades Fogerty som en Broadcast Music Incorporated Icon vid den 58:e årliga BMI Pop Awards den 18 maj 2010. BMI Icons väljs ut på grund av deras ”unika och outplånliga inflytande på generationer av musikskapare”.”
Fogerty började spela in Wrote a Song for Everyone 2011, som släpptes på Vanguard Records den 28 maj 2013, hans 68-årsdag. Albumet är en samling klassiker och låtar från hans kanon av hits framförda tillsammans med andra artister. Albumet innehåller två nya låtar skrivna av Fogerty. Den 17 november 2011 uppträdde Fogerty i Late Show with David Letterman. Den 17 och 18 november framförde Fogerty två CCR-album, Cosmo’s Factory respektive Green River, i sin helhet på Beacon Theater i New York City (han spelade även på Cosmo’s Factory i Atlantic City den 20 november). Han var också med i CBS:s bevakning av Thanksgiving Day Parade och framförde flera förinspelade låtar.
I januari 2012 debuterade Fogertys nya låt ”Swamp Water” i inledningen av den nya tv-serien The Finder på Fox. Fogerty skrev låten till serien och gästspelade i debutavsnittet. Den 12 november 2012 meddelade Fogerty att han skrev sina memoarer och att boken förväntades komma ut 2015.
Under firandet av veterandagarna 2014, ”Salute to the Troops” i Vita huset, uppträdde Fogerty för många veteraner.
Den 21 februari 2015 var han en av artisterna i samband med matchen i National Hockey League Stadium Series mellan Los Angeles Kings och San Jose Sharks på Levi’s Stadium i Santa Clara, Kalifornien.
I oktober 2015 publicerade Fogerty sin självbiografi Fortunate Son (Little, Brown & Co.).
I september 2017 skrev Fogerty på ett nytt inspelningskontrakt med BMG Rights Management, som kommer att omfatta ett kommande album och hans solokatalog.
Den 25 juni 2019 listade The New York Times Magazine John Fogerty bland hundratals artister vars material enligt uppgift förstördes i Universalbranden 2008.
I november 2019 framträdde Fogerty i Public Broadcasting Station pledge week med ”John Fogerty: My 50 Year Trip”, ett inspelat framträdande från Red Rocks Amphitheater i Colorado. Hans senaste framträdande var på Winstar i Thackerville, Oklahoma, den 31 december 2019. De återstående föreställningarna av hans nuvarande turné ”My 50 Year Trip” har skjutits upp på grund av COVID-19-pandemin.
Medans han var inlåst under pandemin i början av 2020 började Fogerty, tillsammans med sönerna Shane och Tyler och dottern Kelsy, släppa spelningsvideor med tidigare utgivna originalverk och covers. Under varumärket ”Fogerty’s Factory” uppträdde gruppen på distans i The Late Show with Stephen Colbert, NPR:s Tiny Desk Concerts och SiriusXM:s Classic Vinyl-station. EP:n Fogerty’s Factory, som samlar sju låtar från de fjärruppträdanden, släpptes den 28 maj 2020, vilket sammanföll med Fogertys 75-årsdag. En 12-spårig albumutgåva med ytterligare låsta framträdanden följde den 20 november.
Fogerty gjorde bakgrundssång på ”Scream and Shout”, en singel från hans söners band Hearty Har, som släpptes den 19 oktober 2020.