Summan av ditt liv är minimerad till en enda tanke: Jag vill dö. Ibland är det inte så mycket att du vill dö utan att du inte längre vill bära smärtan av att leva. När du är som sämst kan ditt sinne domineras av desillusionerande tankar som hindrar dig från att känna hoppfullhet. Det känns som ett svart hål, men det är det inte. Dessa tankar skapar tunnelseende. Det finns blinda fläckar i din uppfattning, och du kan bara se det som finns rakt framför dig: smärta.
Jag har varit där. Massor av människor har varit där. Du är inte ensam, och det ögonblicket av fullständig förtvivlan kommer att gå över. Det kan kännas som om du inte har några andra alternativ, men det har du. Du kan bara inte se dem när du har tunnelseende. Du kommer inte att bli botad från dina psykiska problem, men du kan överleva det där ögonblicket. Vissa dagar måste du ta livet timme för timme, till och med minut för minut, tills du kan göra framsteg med att läka igen. När dessa tankar dyker upp är din enda uppgift att hålla dig säker tills smärtan försvinner.
Det finns ett par saker du kan göra för att hålla dig säker. Sätt lite avstånd mellan dina tankar och handlingar och prata med någon (oavsett om det är en vän, förälder eller rådgivare) om hur du känner dig. Det kan kännas som om du är en börda för andra om du ber om hjälp. Kanske har du inte motivationen att be om hjälp, men att prata om vad du känner kan hjälpa dig att komma ut ur ditt eget huvud och eventuellt hitta ett sätt att hjälpa dig att klara dig bättre.
Det är viktigt att känna igen när du börjar må dåligt, så att du kan ta itu med dessa känslor innan de blir värre. Var proaktiv och skapa en säkerhetsplan innan dessa mörka tankar dyker upp. Bestäm en aktivitet som får dig att må bra och identifiera en person du litar på som du kan ringa. Ha om möjligt kontaktuppgifter till din rådgivare eller terapeut. Spara självmordspreventionen Lifeline 1 (800) 273-TALK (8255) och Crisis Text Line (textmeddelande ”MHA”) 741-741 som kontakter i din telefon.
Detta är bara förslag, och jag vet att det kan kännas omöjligt att klamra sig fram när man mår så här. Men det du upplever är verkligt och inte något att ta lätt på. Om du har dessa mörka stunder regelbundet, prata med en psykolog om behandlingsalternativ som terapi eller medicinering.