Det är dags att prata om min skilsmässa. Jag har varit skild i 12 år och 6 månader. Jag var gift i 12 år och 6 månader. Jag skilde mig från min man i januari 2004. Dessa ord ser så starka ut. Och det borde de också vara. Skilsmässa är en stark och hård sak – en rivning, en brytning, en död.
Jag tror att Gud kallar mig att dela med mig av en del av den här resan till er, men ni ska veta när ni läser detta att detta är långt ifrån hela min historia. Detta är en del och ett perspektiv. En anledning till att jag skriver detta är för att jag varje dag hör om en kvinna som väljer skilsmässa mycket tidigt i äktenskapet.
Jag vill börja med att säga att jag inte berättar den här historien för att döma eller fördöma någon, eller för att få dig att känna att jag dömer din historia. Att skriva ett heltäckande ”det här är vad du bör göra”-inlägg som passar alla svåra situationer är omöjligt. Jag berättar bara min historia eftersom det är vad jag vet och vad jag har. Och jag behöver berätta vad Gud har uppenbarat för mig under de senaste åren om hans hjärta för äktenskap, för mirakel och för förbund.
Jag skriver detta för dem som kanske överväger skilsmässa. Låt mig vara tydlig med att jag INTE talar till dem som befinner sig i missbrukssituationer. Och det finns olika typer av missbruk. Du kan vara fysiskt misshandlad och blåslagen eller så kan ditt hjärta och din hjärna vara misshandlade och blåslagna. Det här inlägget handlar inte om att jag ska tala om för dig att du måste stanna kvar i ditt äktenskap oavsett vad som händer.
När mitt äktenskap föll sönder lärde Gud mig om sin stora kärlek, sitt täckande, sin försörjning och sin nåd för mig. Hans närvaro kom ner och bodde hos mig som en Fader när jag behövde den mest. Min jordiska far dog fem år före min separation, och jag var i desperat behov av kloka råd och faderlig omsorg. Jag hade tidigare aldrig upplevt Guds närvaro på just det sättet. Han var öm mot mig. Han ledde mig intill stilla vatten i en dal och tog hand om mig där. Min före detta man och jag var separerade i ett och ett halvt år och Gud beskärde mig, lärde mig och tröstade mig under den tiden. Mitt äktenskap var svårt och jag tog inte beslutet om skilsmässa lättvindigt.
Men här är kärnan i det här inlägget: Jag ångrar nu att jag skilde mig från min man.
Rsakerna till att vi skilde oss är personliga och privata och kommer inte att delas här. Min före detta make har sett och godkänt det här inlägget. Detta är också hans berättelse. Jag vill också reda ut frågan om missbruk. Vi hade våra problem, men det var inte ett av dem. Mitt ex är en bra man och vi delar en vänskap nu och ett hopp om den andres lycka i livet. Hans familj är fortfarande mycket värdefull för mig.
Jag gjorde vad jag trodde var mitt enda val vid den tidpunkten. Efter 12 år och 6 månader skulle den kvinna jag är nu inte ha valt att skilja mig från min man.
Du kanske är där just nu, känner dig ”vallös”, fångad, känner att allt du kan se är dina enorma behov, hjärtesorg, avslag. Eller kanske är du tom på alla känslor överhuvudtaget, och du kan inte se någon annan väg än skilsmässa. Du kanske känner att du har gjort ett felaktigt val. Kanske är du distraherad av en annan man, och du dagdrömmer om att han ska ge dig en nystart. Var du än befinner dig hoppas jag att du läser detta och frågar Gud vad han skulle säga om ditt eller dina skäl för att skilja dig.
Om jag ser tillbaka önskar jag bara att jag kunde ha haft en vision bortom mina omständigheter, att se bortom mig själv, att vandra i tro och inte i synen. Jag hoppas att mina 12 år och 6 månader av perspektiv, av liv och lärande och ånger, kommer att vara en insikt för dig om vad du kan uppleva om flera år om du väljer skilsmässa.
Jag talar till någon som känner sig hopplös utan någon biblisk anledning till skilsmässa; någon som bara vill ha OUT. Mitt råd till dig är att ta en paus. Bara stanna upp. Vänta. Andas. Gör plats för Gud att röra sig, även om det tar år (och det kan det göra), se till honom, vänta på att han ska röra sig och inte din man. Fråga Gud vad han ska göra och lyssna sedan verkligen på honom – och inte bara genom linsen av vad du vill att han ska säga. Ge dig själv distans, tid och utrymme för att utvärdera dina motiv.
Jag ska vara rättfram. Om du tror att hans bästa för dig eller ditt ”bästa jag” finns på andra sidan om du skiljer dig från din man, då tror du på en lögn. Ditt bästa jag finns i att dö för dig själv (Gal 2:20, Luk 9:23).
Om du är skild eller överväger skilsmässa kanske någon har påmint dig om hur Gud hatar skilsmässa och det gör han (Mal 2:16). Han hatar skilsmässa, men samtidigt älskar han dig. Dessa två saker utesluter inte varandra. De hör ihop. Gud vet vad som finns på andra sidan av en skilsmässa.
Jag hörde Beth Moore lära ut för länge sedan vid ett evenemang att vi tror att vi känner till våra hjärtans sanna önskningar, men att det är Gud som verkligen känner till dem (bättre än vad vi någonsin skulle kunna göra) och att det i slutändan är han som kommer att leda våra hjärtan dit (Psalm 37:4). Med andra ord tror vi att vi vet vad som är bäst för oss men det är bara Gud som vet och ser det.
Nyligen har jag pratat med ett par andra vänner som har berättelser om att de ångrar en skilsmässa, trots att deras äktenskap var mycket svåra. Man kan bara veta hur en skilsmässa känns när den är genomförd. Och det känns inte bra. Den frihet du tror att du äntligen kan bli nöjd med kommer inte att göra det. Endast Jesus kan tillfredsställa din själs djupa längtan.
Min största ånger är att jag inte hade mer tro. Jesus har så mycket nåd för mitt val. Han hade den då och han har den nu. Jag slår inte mig själv på fingrarna eller går i fördömelse. Han är full av nåd. Han är suverän. Det är han som har beskurit och undervisat mig under alla dessa år. Jag önskar bara att jag hade varit stilla inför Herren längre. Jag önskar att jag hade vilat mer i honom och väntat och inte bara rört mig eller dragit en hård linje i sanden. Kanske behöver du utrymme för att andas och vara inför Herren. Om du behöver det så ta det.
För att avsluta vill jag bara säga detta. Jag tror att jag missade ett mirakel. Den här månaden skulle ha markerat min 25:e bröllopsdag. Jag kan inte stå bredvid mitt ex och säga ”genom Guds oändliga nåd och kraft har vi klarat det”, som jag har hört andra par säga.
Jag kommer aldrig att få veta vilken styrka Gud hade kunnat ge genom våra svagheter som gifta par om jag hade stannat kvar, om jag hade fortsatt att be och väntat mer på honom. Men detta vet jag, hans uppståndelse och helande kraft lever och frodas i dag. Gud är en förbundsgud. Det löfte jag gav var en allvarlig sak för honom. Gud är fortfarande en mirakelmakare. Och han är barmhärtig.
Så vad händer nu? Gå till honom med ditt döende äktenskap innan du skriver under några papper. Be Gud om visioner bortom dina nuvarande omständigheter. Skaffa dig god kristen rådgivning. Håll fast vid Jesus. Be honom att ge dig en annan ”vilja” om du verkligen bara vill skiljas och det är allt du kan tänka på.
Sätt ditt behov av ett mirakel inför honom. Gå efter hans tidsram, inte din. Ta mod till dig. Vänta på Herren. Jag ber för dig, syster.
Håll dig informerad! Anmäl dig till vårt nyhetsbrev per e-post från Lifeway Women. Skriv bara in din e-postadress i rutan till höger och klicka på ”Anmäl dig”. Så enkelt.
Paige Greene är chef för Adult Live Events för Lifeway där hon leder ett team av evenemangsplanerare som genomför bibelstudier, berikning och simulcast-evenemang för kvinnor, män, collegestudenter och äldre vuxna varje år. Hon kom till Lifeway 2006, men innan hon började arbeta på Lifeway ledde Paige inhemsk samhällsrelation för Operation Christmas Child-projektet med Samaritan’s Purse. Hon arbetar också på en magisterexamen i professionell rådgivning. På fritiden är hon en rolig moster till fyra tonåriga och unga vuxna brorsdöttrar och älskar att resa, sjunga och umgås med sin familj.