Beethoven var i mitten av 30-årsåldern när han började förlora sin hörsel, så han hade många år av komponerande bakom sig. Man kan säga att han i allmänhet visste hur musiken skulle låta när han skrev ner den på papper. Men Beethoven var ökänd för korrigeringar, så processen var inte nödvändigtvis lätt för honom.
Såsom alla kompositörer hade han ändå ett ”inre öra” för musik. När han skrev sin nionde symfoni – den över en timme långa med full orkester, kör och solister – hade han varit djupt döv i nästan ett decennium. Skulle inte det ”inre örat” blekna med tiden?
En person som kan hjälpa till att besvara denna fråga är den skotska multiperkussionisten Evelyn Glennie.
”När jag bestämde mig för att studera musik på heltid fanns det fortfarande den här känslan att dövhet betydde tystnad”, säger Glennie, som har varit djupt döv sedan hon var 12 år gammal. ”Att spela musik betydde ljud. Så i princip kunde de två inte förenas.”
Glennie antogs till Royal Academy of Music vid 16 års ålder genom att övertyga akademin om att hon kunde ”höra” med andra delar av sin kropp.
”För mig handlade det om att försöka få folk att förstå att hela min kropp var som en resonanskammare. Det är liksom ett massivt öra”, sade hon.
Med andra ord ”hör” hon med hela sin kropp. Hennes Ted Talk med titeln ”How to Truly Listen” har setts över 6 miljoner gånger.