Kära EarthTalk: Jag vet att stor fisk innehåller mycket kvicksilver, men var kommer det ifrån? Och vad gör vi för att förhindra denna förorening?
— Alison Bronner, Atlanta, GA
Kvicksilver i den fisk som vi tycker om att äta är ett stort problem i USA och alltmer runt om i världen. Kvicksilver i sig är ett naturligt förekommande grundämne som finns i hela miljön och i växter och djur. Men mänsklig industriell verksamhet (t.ex. koleldad elproduktion, smältning och förbränning av avfall) ökar mängden luftburet kvicksilver som så småningom hamnar i sjöar, floder och hav, där det slukas av intet ont anande fiskar och annat marint liv.
När kvicksilvret väl kommer in i den marina näringskedjan ”bioackumuleras” det i de större rovdjuren. Det är därför större fiskar i allmänhet är mer riskfyllda att äta än mindre fiskar. De av oss som äter för mycket kvicksilverhaltig fisk kan drabbas av en rad hälsoproblem, bland annat reproduktionsstörningar och störningar i nervsystemet. Den amerikanska miljöskyddsbyrån (EPA) rapporterar att mänskliga foster som utsätts för kvicksilver före födseln ”kan löpa en ökad risk att prestera dåligt på neurobeteendemässiga uppgifter, t.ex. uppgifter som mäter uppmärksamhet, finmotorik, språkkunskaper, visuell-rymdslig förmåga och verbalt minne”. Upp till 10 procent av amerikanska kvinnor i barnafödande ålder har tillräckligt med kvicksilver i blodet för att deras barn under utveckling ska löpa en ökad risk för utvecklingsproblem.
I samarbete med den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten EPA utfärdar EPA med jämna mellanrum beslut om hur mycket kvicksilver det är säkert för konsumenter att få i sig när de äter fisk. Miljömyndigheter och/eller hälsovårdsmyndigheter i delstater och stammar utfärdar råd om konsumtion av fisk för vattenförekomster inom sina respektive jurisdiktioner på grundval av federala riktlinjer. EPA sammanställer dessa lokala och regionala rekommendationer på sin webbplats, där oroliga konsumenter och fiskare kan klicka på en karta över delstaterna för att ta reda på vilka rekommendationer som gäller i deras område.
När det gäller vilka fiskar som bör undvikas rapporterar den ideella Environmental Defense Fund (EDF), som driver den praktiska webbplatsen Seafood Selector, att personer som är oroliga för kvicksilver bör undvika blåfenad tonfisk, gös, kungsmakrill och marlin. Även blåfisk, haj, svärdfisk, vild stör, opah och storögd tonfisk har en proportionellt sett stor kvicksilverbelastning. Också orange roughy, chilensk havsabborre, blå krabba, lingkod, spansk makrill, fläckig havsöring, wahoo, grouper, snapper, hälleflundra, kakelfisk, stenfisk och sabelfisk samt svartfenad tonfisk, albacore och gulfenad tonfisk är av betydelse, men i något mindre omfattning.
Och utöver vad den enskilde individen kan göra för att undvika kvicksilver har USA:s regering och delstater börjat samarbeta för att minska kvicksilverutsläppen från kraftverk. Tidigare i år föreslog EPA nya ”Mercury and Air Toxics Standards” som reglerar kvicksilverutsläpp från allmännyttiga företag i hela landet, med målet att minska mängden kvicksilver som släpps ut från kolförbränning med 91 procent fram till 2016. På annat håll skrev företrädare från 140 länder under på att minska de globala kvicksilverföroreningarna vid ett möte i FN:s miljöprograms styrelse 2009 i Nairobi, Kenya. Avtalet innebär att de länder som undertecknat avtalet – inklusive USA – förbinder sig att minska användningen och utsläppen av kvicksilver. Ett juridiskt bindande avtal som anger hur mycket varje land måste minska sina kvicksilverutsläpp träder i kraft 2013.
KONTAKTER: EPA Mercury and Air Toxics Standards, www.epa.gov/airquality/powerplanttoxics/; EDF Seafood Selector, apps.edf.org/page.cfm?tagID=1521.
EarthTalk® skrivs och redigeras av Roddy Scheer och Doug Moss och är ett registrerat varumärke för E – The Environmental Magazine (www.emagazine.com). Skicka frågor till: [email protected]. Prenumerera: www.emagazine.com/subscribe. Gratis provnummer: www.emagazine.com/trial.